STT 1
10 STT Vecka 41 onsdag 10 oktober 2018
SVENLJUNGA Just nu visas utställningen ”Knö in en till” på Svenljunga bibliotek. Med den hoppas kommunen få fler att ställa upp som familjehem. – Vi behöver rekrytera fler, och därför vill vi visa hur ett liv som familjehem kan se ut, säger familjehemssekreterarna Alexandra Bunde och Jennifer Nikolaysen. Det är de båda, som tillsammans med kommunens kommunikatör, Johanna Sander, tagit fram utställningen som till och med i morgon finns att se på Svenljunga bibliotek. Ett uppdukat bord står i mitten av lokalen. På tallrikar och i skålar finns tomater, salladsblad och spagetti av papper, med citat från famarens filmprojekt. Filmen finns även på Youtube och på kommunens Facebooksida. – Med utställningen vill vi ge en bild av vad det innebär att vara ett familjehem, och förhoppningsvis få fler att ställa upp, säger Jennifer Nicolaysen. Det de här barnen behöver är en vardag. FÖRNAMN EFTERNAMN miljehem i kommunen. – Vi beskriver familjen som en sorts näring man behöver för att överleva. Ibland behövs det ett kosttilskott, säger Alexandra Bunde. På också tavlor gjorda på ett av kommunens familjehem, samt en film gjord av kommunens feriearbetare i somMånga har en skev bild av vad det innebär att vara familjehem, säger Jennifer och Alexandra. Visst kan det finnas stöutställningen visas testenar för den som under en längre eller kortare tid tar emot ett barn i sitt hem, kontakten med de biologiska föräldrarna är till exempel inte alltid enkel, och barnen kan kräva mycket tid. – Men ofta kan man leva på som vanligt. Det de här barnen behöver är vardag, och trygga vuxna. SÅR ETT FRÖ. Familjehemssekreterarna Jennifer Nicolaysen och Alexandra Bunde hoppas utställningen ska få fler i Svenljunga kommun att vilja ställa upp som familjehem. – Med utställingen vill vi ge en bild av vad det innebär, och så ett frö, säger de. FOTO: KATARINA JOHANSSON Vilka krav finns det för att få bli familjehem? – Det finns inga svar på det, det är väldigt idividuellt. Man behöver vara en stabil person med mycket trygghet, men man måste inte vara en kärnfamilj med mamma, pappa, barn, säger Alexandra. – Vi träffar många som säger att de är för gamla – men en tonåring behöver inte någon som är ute och leker, det de behöver är att det finns mat på bordet, och att någon frågar hur det gått i skolan, säger Jennifer. KATARINA JOHANSSON katarina@stthuset.com Har tagit hand om behövande barn i 25 år SVENLJUNGA I snart 25 år har Thomas Ardenfors och hans fru Sussi tagit emot barn i sitt hem för längre eller kortare tid. Under vernissagen för utställningen ”Knö in en till” berättade han om vad som får dem att fortsätta – trots sorgen varje gång ett barn flyttar från dem. Det hela började, 1994. Thomas och Sussi var mycket unga, när de bestämde sig för att bli kontaktfamilj. Det de tänkt sig var ett litet barn – det de fick var en svartsminkad 14-åring som inte skötte skolan. Som de dessutom efter några månader fick ta hela ansvaret för, efterom det blivit ohållbart för henne att stanna i den biologiska familjen. – Där kom jag till föräldramötena som osnuten 27-åring. Men jag fick bra kontakt med läraren, som höll mig informerad om när det var läxor och prov. Efter intensivt läxläsande på kvällarna tillsammans med flickan rakade betygen i höjden. Inte, säger Thomas, på grund av att han skulle vara extra begåvad, utan på grund av att flickan fick någon som brydde sig om hur det gick. Thomas berättar också om den nyfödda babyflickan som bott med sina föräldrar på ett utredningshem, där man skulle se om de var kapabla att ta hand om sitt barn. Det var de definitivt inte, konstaterades det, och Thomas och hans fru ringdes in. – Mamman satt med armarna rakt ut, och på dem låg ett litet askgrått bylte. Flickan hade en spädbarnsdepression, något som kan drabba barn som får otillräcklig beröring. – Barnen stänger av, och det kan leda till döden, säger Thomas. Thomas och Sussi fick till att börja med turas om att hålla henne tätt intill sig, innanför kläderDen lilla flickan är nu 21 år, och bor kvar hos Thomas och Sussi i Sollentuna, tillsammans med två andra från början familjehemsplacerade flickor, samt deras biologiske son. Och ett extra rum finns, för de barn som kommer för en kortare eller längre tid. Under de snart 25 år som gått sedan starten har Thomas och Sussi haft 30 barn boende hos sig. Och alla får de plats i hjärtat, säger Thomas. Kan jag putta någon över gränsen från tanke till handling - då är det värt det. THOMAS ARDENFORS na, så hon fick den så viktiga närkontakten. – Hon kom till oss den 15 december – och på julafton fick vi ögonkontakt med henne för första gången. – I samma stund som jag ser barnet blir jag hans eller hennes jourhavande pappa. Detta medför också att det blir en stor sorg varje gång ett barn flyttar från dem. – Då bryter vi ihop, och ringer socialen och säger att nu är det slut. Men efter ett tag sitter vi och känner att vi har det för bekvämt, så då ringer vi dem igen. Thomas har skrivit en bok om sina och Sussis erfarenheter som familjehem, med titeln ”En extra plats i hjärtat - att ta hand om någon annans barn””. Han är också ofta ute och föreläser runt om Föreläsaren Thomas Ardenfors visade hur han vid mottagandet av barnen går ner på knä, för att komma i jämnhöjd när han h’älsar dem välkomna till familjen. FOTO: KATARINA JOHANSSON i landet. – Kan jag öka medvetenheten om vad det innebär att vara familjehem, och hjälpa till att putta någon över gränsen från tanke till handling Familjehem, jourhem och kontaktfamilj Olika begrepp: Kontaktfamilj: Tar emot ett barn en eller ett par helger i månaden. Jourhem – Tar emot barn med mycket kort varsel, på heltid, det kan handla om allt från ett par timmar till flera månader. Familjehem – barnen bor på heltid under en längre period eller tills vidare. Tips från Thomas: • Ring socialtjänsten, eller skicka ett mejl – du kan aldrig bli familjehem om du inte själv tar initiativet. • Det bästa är att börja som kontaktfamilj, att ta emot ett barn nu och då. • Det de här barnen behöver är inte något annorlunda, utan det som är vanligt. De flesta barn som kommer till oss är inte vana att sitta och äta vid ett köksbord. De har ofta fått fixa mat själva. • Det viktigaste du kan lära barnen är det sociala samspelet - många av dem kan inte det. • Var beredd på att den ryggsäck barnen bär med sig kommer att visa sig så småningom. – då är det värt den tid jag lägger borta från familjen. KATARINA JOHANSSON