Friluftsliv Ledare
Friluftsliv Friluftsnytt
Friluftsliv Läsnytt
Friluftsliv Nyfiken på: Helena Rosquist
Friluftsliv Finn din fjälltur
Friluftsliv Rookies på fjälltur
Friluftsliv Vinternatt i Paradiset
Friluftsliv Test av vindjackor
Friluftsliv 7 hundtips
Friluftsliv Huda i Flottsbro
Friluftsliv Främjarstugan
Friluftsliv Landet runt
Friluftsliv Sista ordet sista ordet //kristina lju
ngros kunna cykla eller simma. Men mitt i en storstad utan bil eller skidor blev det ett oövervinneligt projekt. Och så kunde det förblivit. Om jag inte en dag fått ett mail från min lokalavdelning i Friluftsfrämjandet med tips om en skidskola bara några busstopp hemifrån. Jag lyckades få de sista platserna till första gruppen på lördag morgon, köpte begagnade skidor och efter bara några veckor hade jag plötsligt två skidåkande barn. Det här var några år sedan. De första begagnade skidorna är urvuxna sedan länge och idag tror jag inte ens att mina barn minns den tid då de varken kunde åka lift eller utför. Allt tack vare ledare som går upp lite för tidigt varje lördagsmorgon och är utrustade med ett beundransvärt tålamod och ett enormt engagemang. I år är det inte mina barn som tar del Grattis till vårvintern! S 82 nön gnistrar, solen värmer och skidorna har perfekt före. Ja, ungefär så minns jag min barndoms vårvintrar i Jämtland. Efter skolan åkte vi på längden på Storsjön. På helgerna åkte vi utför, nästintill ensamma i långa härliga nedfarter i Bydalen, långt från Åres liftköer. Alltid med den obligatoriska pausen med apelsin och varm choklad. Det kan hända att inte exakt varje dag eller helg såg ut så här. Sannolikheten är rätt stor att det fanns många vardagar och helger med hård vind och frånvaro av skidor. Men som jag minns mars och april var det alltid med solsken och en härlig känsla i kroppen. Vårvinter. Den bästa tiden på året och en årstid som inte ens finns i stora delar av landet. Sedan snurrade livet vidare från apelsinerna och chokladen och plötsligt en dag insåg jag att jag, och framförallt mina barn, var väldigt långt från släpliften i Bydalen. Mitt i en vardag med lite för mycket jobb och lite för lite fritid. Med läxor, gymnastikpåsar och fotbollsträningar och med barn som inte associerade vare sig mars eller april med skidåkning. Och om vi hade flyttat till Jämtland skulle de inte vetat hur liften fungerar, hur man plogar sig ner för en blå backe, eller hur man åker längd på skare. Kunskaper som under min uppväxt var lika grundläggande som att av Friluftsfrämjandets skidverksamhet, utan nu har jag vågat anmäla mig till mitt livs första topptur. Något jag aldrig hade tagit mig för på egen hand. När du läser dessa rader har jag förhoppningsvis fått tre dagar med pudersnö och fantastisk åkning. Och kanske lite klättring däremellan. Tack för att jag får vara en del av denna organisation som erbjuder snöglädje på hela skalan! Från nybörjaren i hemmabacken till toppturaren på fjället, och allt däremellan. På ett unikt sätt som ingen annan organisation gör. Till sist vill jag gratulera alla läsare i norra Sverige som snart får njuta av året bästa säsong. Hade svenska språket speglat hela landet hade vi sedan länge haft fem, och inte fyra, årstider. Men kanske lika bra att bevara hemligheten ett tag till. För det är ju inte helt fel att få sjön eller backen för sig själv en stund. Kanske i sällskap av en apelsin eller två. God tur! – Kristina Ljungros, generalsekreterare » ... som jag minns mars och april var det alltid med solsken och en härlig känsla i kroppen. Vårvinter. Den bästa tiden på året och en årstid som inte ens finns i stora delar av landet.« friluftsliv#1–2023 foto: andreas karlsson