AMES 1
KRÖNIKA HÅLL ALDRIG KÄFTEN TEXT: LOUISE LENNERSTE
N FOTO: CRELLE Första gången jag såg Alexander Bard i verkliga livet var på Sturehof i Stockholm dit min dåvarande arbetsgivare tog mig på lunch. Vi två anspråkslösa människor placerades mellan Bodies Without Organs och Prinsessan Madeleine och hennes entourage. Jag och min nyfikna chef försökte diskret tjuvlyssna på båda sällskapen och åt därmed mjälla wallenbergare med ett halvt öra på varje grannbord. Det var en smällkall dag i februari och BWO hade vunnit någon av Melodifestivalens deltävlingar. Även om sångaren var ögonbedövande vacker var det ändå den lille skäggige mannen i shorts som drog blickarna till sig. Han och hans skotskrutiga strumpor. Alexander Bard som årtionde efter årtionde skapar rubriker och kalabalik. Antingen genom att skapa grymt bra musik med yppiga kvinnor och en brösthårig halvfransman, eller genom att bara vara provokativ, på gränsen till korkad och som en bångstyrig femåring. Han går aldrig ur tiden. För snart tio år sedan lyssnade jag på en av hans föreläsningar. Jag hade förväntat mig en korkad man som medvetet sökte provokation hos oss åhörare. Istället mötte vi en helt annan person. Han visade sig vara Internetsociolog vid Stockholms Universitet och med ett nära utbyte med Sydkorea. Just Sydkorea eftersom det är där alla heta digitala trender uppstår och de ratar nyheter lika snabbt som de sprider budskapen vidare. Även denna gång stod han i shorts och rutiga strumpor och hans föreläsning innehöll mer predikande än inspiration, men han var medryckande och trovärdig. Bland annat lärde vi oss om du följer fler än du har följare i sociala medier så är du en loser (nåja, lite provocerande ändå) och att den nya ekonomin inte kommer att handla om pengar utan om makt. Och det sistnämnda har ju visat sig stämma efter revolutioner som Arabiska våren, Metoo, Gula västarna och nu sist Black Lives Matter. I dagarna vändes även drevet mot honom själv och en skitstorm fick TV 4 att agera korrekt och sparka shortsnissen från fredagsmyset. Och han som ”hatar Zara Larsson” eftersom hon ”hatar män och generaliserar dem som mansgrisar” åkte själv dit på en rasistisk generalisering av svarta. Man ska inte jaga sin egen svans… Det är ändå intressant att en människa har provokation som en så stor del av sin personlighet. Jag kände en annan liknande person väldigt väl för flera år sedan och det spelade ingen roll vilken åsikt någon annan hade i sammanhanget – han tyckte alltid tvärtom. Och han ändrade sig snabbt om någon höll med honom. Som ett trotsighetsdrag att vägra passa in och vara en i normen och att skapa debatt och känslor i tvärtomretoriken. Det främjar inte alltid vänskapliga relationer. Det är svårt att umgås med en sådan människa. Men Alexander Bard förlåter vi med jämna mellanrum och låter honom hållas eftersom han i sig själv är lite som en vandrande fredagsunderhållning och totalt oförutsägbar. Men det är kanske nu som vårt tålamod är nått? Flera män har de senaste åren fått vandra genom skärselden efter att samhället helt enkelt fått nog och säger emot. Kändisarna som tidigare varit idealiserade är inte längre immuna och efter de samhälleliga protesterna på sociala medier är det inte längre okej att inte göra rätt. Vi tolererar inte vad som helst och yttrandefriheten nyttjas som aldrig förr i att sätta emot och stå upp för mänskliga och hållbara värderingar. Vårt nya torg och nutidens självklara mötesplats där vi samlas oavsett nationalitet, religion, ras eller bakgrund. Ingen kommer undan. Martin Timell, ”Kulturprofilen”, Paolo Roberto, Harvey Weinstein… Bard är ändå skonsamt avhyst i jämförelse. Det är spännande att jordens kollektiva röster ekar så tydligt och med sådan kraft och det är viktigt att vi fortsätter att tillsammans stå upp för det som är rätt och värdigt. Om Alexander Bards teflonhud kvarstår och han återfår respekt återstår att se, men oavsett så har vi visat att vi inte går med på vad som helst och att vi också ställer krav på de personer som underhåller oss och agerar förebilder. Bra där! Låt oss aldrig mer vara tysta! Louise Lennersten 47