AMES 1
KRÖNIKA SNABBAR CORONAKRISEN PÅ GIG-EKONOMIN? Gig
-ekonomin har varit på tapeten i ett antal år. Den anses vara en stark och växande trend, trots att den fortfarande inte omfattar någon särskilt stor del av arbetsmarknaden. Åtminstone inte i Sverige. Här håller sig andelen företagare av den totala andelen sysselsatta relativt konstant på cirka 10 procent. Det finns en miljon företag och cirka en halv miljon företagare i vårt långa land. Majoriteten av företagen, tre fjärdedelar, är enmansföretag. I USA är den statistiska uppfattningen en annan. 2017 rapporterade Forbes att 34 procent av den amerikanska arbetskraften räknades som gig-arbetare och att siffran förväntades öka ytterligare. Undersökningen byggde dock på självuppskattningar. Mer officiell statistik anger runt 15 procent av totalt antal sysselsatta. Man bör väga in skillnaderna i våra olika arbetsmarknader och traditioner kring anställningstrygghet. Digitaliseringen – som tagit sjumilakliv framåt under coronakrisen - stärker spaningen att giggarna kan komma att växa i antal. Traditionella, sammanhållna och hierarkiskt uppbyggda organisationer omvandlas till självanställningar där personer skapar värde genom samverkan med varandra. Grupper löser ett problem eller skapar ett erbjudande för att i nästa stund koordinera sig i en ny konstellation. Digitaliseringen är en förutsättning eftersom arbetet koordineras via digitala plattformar. Kommer gig-ekonomin ta fart nu när coronakrisen svept in och omformat våra samhällen, vår arbetsmarknad och till och med våra hälsningsritualer? Många människor förlorar sina jobb och ser kanske ett eget företag som en väg att ta sig fram i brist på en ny anställning? Under juni 2020 steg den svenska arbetslösheten till 9,8 procent. Det motsvarar en ökning med drygt 38 procent jämfört med förgående år. Vi har fått cirka 150 000 fler arbetslösa och närmar oss 600 000 arbetslösa totalt. Vi har alltså något fler arbetslösa personer i landet än vad vi har företagare i landet. Vilka drivkrafter kan det sätta i rörelse? Vi svenskar är vana vid en stel men ganska trygg arbetsmarknad. Organisationer bygger på tydliga roller – en arbetsgivare som har arbetsmiljöansvaret och anställda som själva eller via ombud samverkar med arbetsgivaren. Vi är också än så länge vana att det finns en fysisk arbetsplats, som ska vara hälsosam och säker och på vilken man som anställd ska trivas. Coronakrisen ställer många saker på sin ände. Det gör gig-ekonomin också. Vem är arbetsgivaren när vi har att göra med ett nätverk av aktörer? Vilken är arbetsplatsen? Vem är arbetstagaren? Troligt är att coronakrisen inte bara förändrar synen på våra sköra, fysiska kroppar och vårt samhälle. Troligt är att även arbetsmarknaden behöver undergå målning med en stor förändringspensel. Individer och organisationer som står ut med, helst gillar, osäkerhet och ständig förändringstakt, kommer att klara sig bäst. Evolutionen har alltid premierat förändringsbenägenhet, vare sig det gäller människor, djur, organisationer och företag. Johanna Palmér Styrelseproffs och fristående debattör Hyr släp enkelt, Dygnet runt GILLA OSS Ni hittar oss på Linköping, Gillbergagatan 22 Norrköping, Koppargatan 1 Motala, Moränvägen 2 Åtvidaberg, Eksågsvägen 3 PÅ FACEBOOK! facebook.com/affarsstadenlinkoping 23