Nöjesnytt Kalmar 1
Hon är en av landets mest kontroversiella och öpp
enhjärtiga, men samtidigt uppskattade kvinnliga komiker. Nu ger sig Nour El Refai ut på turné med nya föreställningen En Komisk Depression, som kommer till Byteatern i Kalmar den 6 april. N our El Refai slog igenom med sitt eget dolda-kameranliknande humorprogram Raj Raj på TV4 och har sedan dess medverkat som programledare och skådespelare i en rad tv-, radio- teater- och filmproduktioner. Hon har redan bockat av mycket: sommarpratare i P1, programledare för Melodifestivalen och nu senast Lillebror i Karlsson på taket på Göteborgs Stadsteater och en hel massa annat. Hon gjorde sig tidigt känd för kontroversiella uttalanden – bland annat en debattartikel på sajten Newsmill med titeln “Håll käften ni som förnekar könsmaktsordningen” – och spex, som då hon i en politisk aktion blottade sina bröst för en intet ont anande man eller tog en högvakt i skrevet. I en intervju med Expressen, där fick hon frågan om hon ångrar något, svarade hon så här: –Nej, jag har inte gjort något elakt, dumt eller taskigt. Högvakten tog jag i skrevet efter att ha skojat med honom i 45 minuter och jag har gjort så mycket dolda kameran att jag kan känna av om någon tycker att det är kul. ”NÄR JAG BLOTTADEBRÖSTEN OCH KILLEN SA ATT HAN BLEV KRÄNKT FÖRKLARADE JAG ATT JAG VAR HEMSKT LEDSEN OCH ATT VI SKULLE STRYKA DET UT PROGRAMMET”. 8 | nöjesnytt Vi kan inte bestämma om någon har rätt att känna sig kränkt eller inte och jag har ingen prestige i det. Men han gick vidare till domstol och jag fick dagsböter för blottningen. Nour, som numera har ett (dock obekräftat) förhållande med Henrik Schyffert har alltid varit öppen med sin bisexualitet och 2012 fick hon pris av RFSU för att hennes föreställningar sprider en positiv och bejakande syn på sexualitet. –Det var oerhört roligt. Heterorelationer är det roligaste som finns att skoja om, just för att det är så tydliga roller. Killar tror att de är roligare än tjejer, för vi är mer socialt kompetenta och skrattar åt deras skämt. De gör inte det tillbaka och då slutar vi tjejer att vara roliga. Jag har sagt åt manliga komiker att om vi ska jobba ihop så måste de skratta åt mig. Det är lika självklart som att man lyssnar när någon annan pratar, även om det inte alltid är superintressant. Jag får ganska ofta förklara de reglerna och många kvinnor tycker att det är tufft att jag sätter ord på detta, berättade Nour för Expressen 2014. 2012 var annars ett tufft år för Nour och det är hennes upplevelser då som ligger till grund för den nya föreställningen En Komisk Depression. Det är en ärlig och vass humorföreställning där Nour är personligare än någonsin förut. En grymt deppig och rolig kväll, fylld av igenkänning och briljant humor utlovas och i en pressrelease beskriver Nour bakgrunden till showen på följande sätt: –Föreställningen handlar om när jag var ledsnast i världen. Året var 2012 och jag skickade 4000 fylle-sms i veckan. Mamma flyttade till Dubai och jag köpte en katt. Jag drog hem olika snygga människor och lekte flickvän några dagar och sen ringde jag aldrig igen. Jag var ett as! Men ett roligt as. Alla blev kära i mig. Men det hjälpte inte. Det enda som gjorde mig lite glad var naturfilm och O´boy. Och Jalmert (katten). När Nöjesnytt når henne på en knastrig telefonlinje utvecklar hon sitt resonemang: –Ärligt talat handlar föreställningen inte bara om just det året. Det är en berättelse om den sorg jag burit på under olika perioder i livet. Jag bearbetar min sorg genom att skriva; skrivandet har haft en ren terapeutisk verkan, det och att prata om det inför publik. Jag satte ihop lite olika texter och prator jag gjort genom åren, både från standup och annat och kände att jag faktiskt hade en föreställning på det här temat. Det blir en blandning av en del rätt deppiga grejer och ren standup. Jag gillar tvetydigheten i titeln och den skvallrar ju om att det inte bara handlar om standup. Det är alltid skrämmande att göra något nytt, oavsett om det handlar om standup på tio minuter eller en helt ny show, men att just den här showen är så personlig ger det såklart en extra dimension. I slutänden handlar det på något sätt om att kunna skratta åt sitt eget elände. Det finns något väldigt skönt i det. Kanske inte just när man är i det, men efteråt. ■ TEXT: OLA KARLSSON FOTO: IDA HALLING