Svensk Golf 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62 ~~~~~~~'-----PORTRÄTTET MÅNADE
NS SKEPPARE- HISTORIA Uppsnappat runt middagsbord Namn: Jesper Parnevik. Född: 7 mars 1965. Längd: 185 cm. Vikt: 75 kg. Klubb: Täby GK Handicap: Scratch. Yrke: Har gått ut golfgymnasiet och ska i vår börja studera i Florida, USA. Familj: Pappa Bosse (hcp 11). mam- ma Gertie (hcp 35) samt systrarna Jessica, Jenny och Jill. Bostad: Hos föräldrarna i Österskär. När och hur började du med golfen? Pappa tog med mig på en golfbana när jag var ungefär 11 år. Fick inspiration av Colgate Cup. Främsta meriter: Tredjeplatsen i junior-EM (lag) i augusti som också ledde till att jag blev uttagen i VM-laget för seniorer. Avslutade HEO-Martini Cup i våras med 71-69 och blev 11:a totalt, trea bland amatörerna. Har vunnit Delsjö Vårtest två gånger. Bästa 72-hålsresultat: 290 (Martini Cup på Rya). Roligaste golfminnet: Första gången jag gick till final i Colgate Cup. Största besvikelsen: Alla junior-SM, där jag misslyckades varje år. Tränare: John Cockin under den se- naste treårsperioden. Han har lärt mig väldigt mycket, inte bara sving. Idrottsidol: Carl Lewis. Seve Balles- teros när det gäller golf. Filmidol: Clint Eastwood. Musikintresse: Min favorit-LP är »The Wall» med Pink Floyd. Men jag lyssnar gärna på det mesta, utom punk och hårdrock. Senast lästa bok: Madame Bovary av Gustave Flaubert. Bästa film: Örnnästet. Hobby (vid sidan av golfen): Hartidi- gare varit pianist och organist i ett popband. Nu blir det inte så mycket mer än golf, lite innebandy ibland. Favoritmat: En god sjötunga. Närmaste mål: Att det ska gå bra i VM - för laget och för mig själv. Framtidsplaner: Jag ska studera fyra år i USA och kommer under den tiden att förbli amatör. Siktar på att behålla landslagsplatsen nästa år, så jag får vara med vid EM i Tylösand. Efter studierna räknar jag med att bli proffs. Något du skulle vilja ändra på inom golfen? Jag önskar att det vore som inom tennisen, där det varken finns proffs eller amatörer - bara spelare.• D Även om de tiderna är förbi och fjärran, då bjudningskort utgick, då placeringskort severades på bricka av mer eller mindre ädel metall, då det krävdes gåbortskläder, så kan det hända att man fortfarande får uppleva en främmande och spännande bordsdam och tillika en dam som råkar vara rudis i fråga om golfspel. Nu är det så, att förbryllande många gånger har jag fått lyssna till golfhistorier av dessa icke-golfande bordsdamer, ja så ofta att jag inbillar mig att det existerar en rar flora av golfhistorier vid sidan om den gängse. Inbillning eller inte, under utövande av gourmandise av gammalt eller nytt kök har jag försökt memorera så gott det gått. Man har ju inte längre manschetter att plita ner stolpar på, och utrymmet för en snabb, svepande anteckning är oftast starkt begränsat. Men man får luta sig mot berätterskan och skärma av det euforistiska sorlet. »Å, golfas det! Då kan jag en historia. Hört den?» Det är svårt att ha hört utan att ha hört, så jag svarar ologiskt men artigt nekande. En gentleman skrattar alltid med i hörd historia, det är kåmmilfå längs bordsduk och fairway. Rätt gissat! Oftast kommer den där klassikern om begravningståget. den är tydligen på var bordsdams läppar. Men även en del udda nummer dyker upp. Ett charmerande inslag kring dessa vänligt meddelade golfhistorier är det att de ibland vållar besvär med poängen. Som den här som fick mig att lägga vichyssoise-skeden åt sidan och hjälpa till. Bordsdamen: - Jo, det var en golfare som ville ha en caddy. Jag: - Uhm ... Bordsdamen: - Och så frågade han en om han kunde räkna. Och det kunde han. Och då frågade han om han kunde plussa 5 och 4 och 3. Caddien tänkte länge och ljudade med läpparna. Jag: - Och vad svarade caddien? Bordsdamen: - Det blir 9! Jag: - Och vad sa golfaren då? Bordsdamen: - OK, dig kan jag få glädje av. ??? För övrigt är det inte bara icke-golfan- de bordsdamer som till hors d'oeuvren berikat min golfhistoriesamling. Icke-golfande herrar har med avecen i handen också glatt mig. * Uppfångad tvärsöver ett bröl/opsbord: - Din man tycks ha fått tag på bollen .ordentligt med den nya stancen. - Inte, samma gamla stance, men ny man. Pigg stiftsjungfru i X-näs prosteri, Småland: I säkert mist trettio år hade de båda prästerna spelat mot varandra. Det blev väl ömsom vin och ömsom vatten för båda, men kanske mera av vatten för den något ~ngre. En fredagseftermiddag före trefaldighetssöndagen gick det ovanligt uselt för den yngre, mest bara sopor ut som In. Han led som Job och det sågs i hela hans anlete. - Gaska upp dig, sa den äldre. Kom ihåg att du skall vinna i slutändan. Du blir förmodligen den som begraver mig en vacker dag. - Ja, käre bror, men till och med då kommer det att vara ditt hål! Tjuvlyssnad under lunch på Stora Säl/* skapet: För många herrans år sedan satt jag en sen septemberdag på Djursholmståget på väg in till Dramaten. Vi var tre i kupen. En ung man i jeans, en äldre dam med lätt pudrade kinder och jag. Den unge mannen vräkte sig bakåt och satt medkorslagda ben. I Y-fronten putade och knölade ett förunderligt antal tumshöga kulor. Den gamla damen kunde inte ta sina ögon från denna märkliga fysiologiska avvikelse. Nästan framme vid Östra station tog hon likom sats och böjde sig fram och nästan viskade: - Vad kan det där vara. Och så pekade hon med en snabb, ursäktande handrö- J relse. - Golfbollar, sa den unge mannen så naturligt som helst. - Golfbollar... bisarrt. Är det som tennisarm? * Icke-golfande prohustru med Barley Wine i glaset: Den unga, attraktiva adepten försökte och försökte få iväg bolluslingen. Vid tionde försöket träffade hon. - Tack, gode gud, där fick jag iväg den. - Jag är ledsen, damen, sa caddyn, det var inte bollen, det var armbandsuret! * Pensionerad stins under gammaldags kräftkalas: Några järnvägsarbetare höll på med byte av slipers nära en golfbana, och de kunde följa spelarnas vedermödor. Vid ett tillfälle vilade de extra länge på hacka och spett. Det var en rätt kolerisk golfare som först slog bollen i ett dike och hade uppenbara besvär att ta sig ur det. Sen skyfflade han bollen i en bunker och därefter ut i skogen. Järnvägarna följde honom intensivt. Äntligen kom han upp på green och så plötsligt försvann bollen i koppen. - Nu, käre vän, har du råkat illa ut, sa en av järnvägarna. • 62 SVENSK GOLF. 10/1984
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68