Nöjesnytt Helsingborg 1
american soft, indeed 2014 släppte Chris Staples
albumet American Soft, en titel som på många sätt summerar denne begåvade amerikans musikaliska värld. Staples musik, tryggt rotad i amerikansk singer-/songwriter och indie-tradition är inget som sticker ut på något sätt, men han har ett handlag med melodier och en nervig röst som direkt känns som en gammal snuttefilt. Att hans låtar ofta förekommer i indiekomedier känns ganska självklar, då de är både melankoliska, tragikomiska och catchy. Albumet Golden Age är bra rakt igenom och den alldeles färska singeln Souvenir lovar gott inför kommande släpp. Ola Karlsson tar en titt på vad som händer i musikvärlden, tipsar om ny och gammal musik och uttrycker högst subjektiva åsikter om både högt och lågt. slickt krigarhus Med ett artistnamn som Warhaus förväntar man sig nästan death metal, eller åtminstone brötig indie, men icke; belgaren Maarten Devoldere, som står bakom pseudonymen, gör istället synnerligen slick, välarrangerad och romantisk soulpop. Ibland låter det som om Matt Berninger från The National fått för sig att tolka den franska chansontraditionen, ibland som om Leonard Cohens okände son växt upp i Philadelphia på 1960-talet. Bra är det hur som helst, även om Devolderes sångstil kan vara en vattendelare. Nya albumet, med den fantastiska titeln Ha Ha Heartbreak, är i vilket fall det bästa och en utmärkt startpunkt för den intresserade. orkestral pop i världsklass Egentligen är det här för mycket jäv, då jag har texten till majoriteten av de här låtarna, men det spelar ingen roll. Efter nästan femton år i en byrålåda (eller snarare i en dator) släpps nu Jessica Marbergers debutalbum Pictures & Paintings och det är inget annat än en uppenbarelse. Tillsammans med före detta partnern Franz Bengtsson (från Lammhult, no less) har de gjort ett skamlöst romantiskt balladalbum tillsammans med Czech Symphony Orchestra och det är så bra att man banne mig ramlar av stolen. Den här typen av skivor görs inte längre – framför allt inte i Sverige – och den här typen av låtar skrivs inte heller längre. Den stora amerikanska sångboken i svensk tappning, med originallåtar. Det ni! gränslösa gorillor Minns ni Gorillaz? Ja, precis, det där virtuella hittepåbandet som Damon Albarn från Blur har ihop med Jamie Hewlett, som hade hits Feel Good Inc och Clint Eastwood. Nu är de tillbaka med albumet Cracker Island, fullspäckat med schizofren dandspop och samarbeten med alla från Thundercat och Tame Impala till Stevie Nicks och Beck. Ännu en gång lyckas Albarn vara totalt otidsenligt och sjukt hipp på samma gånga och ännu en gång rycks man in i gorillornas musikaliska universum, utan en chans att finna en väg ut. Oil, med Stevie Nicks och Tame Impala-/Booty Brown-samarbetet är stor, stor popmusik med både rötter och framtidstro. rufus! brandi! vita hästen Rufus Wainwright! Brandi Carlile! I samma låt! För en gammal fanboy som mig är det här nästan en sanndröm. Wainwright annonserade för ett tag sedan att han hade ett nytt album, Folkocracy, på gång och titeln skvallrade väl om att han inriktningen den här gången skulle vara mer nedtonad än det bombastiska uttryck han gjort till sitt kännetecken. Down In the Willow Garden befäster den uppfattningen, då det är en vacker folkballad, om än med en ovanligt brutal och masochistisk text. Men precis som väntat gifter sig Rufus och Brandis röster sig på ett närmast utomjordiskt sätt och resultatet är inget annat än magiskt. Jag har känt till kanadensaren Luke Doucet sedan mitten av 00-talet, då han gjorde en rad utmärkta countrydoftande singer-/songer-rock-plattor. Men jag hade faktiskt inte en aning om att han numera gör glödhet, neo-honky tonk tillsammans med sin fru Melissa McClellan under namnet Whitehorse, och har gjort så sedan 2011. Det innebar å andra sidan att när jag nu upptäckte dem via nya albumet I’m Not Crying, You’re Crying hade ytterligare sju album att gå igenom. Det var värt mödan, för rotsmusik blir inte mycket mer uppfriskande än så här. Jag föreslår att du gör precis som jag om du gillar din country med attityd. 32 | nojesnytthelsingborg.se