NG Malmö 1
tydligt beskriven och talades om väldigt mycket.
Man pratade om honom. Men då pratar man också om bilden man har av honom. Och har man en bild av honom så betyder det att det är det man ser och då är det det jag kan spela. Sen finns ett inre, som jag inte vill avslöja än. Och det får komma med tiden. Så jag försökte förbereda mig genom att gå in i konstens värld lite grann, läsa böcker och kolla dokumentärer… Men sen var det att utgå mycket från berättelsen och manuset och försöka förstå psykologin hos en människa som är ganska långt ifrån mig själv. I hur har han hanterar de olika situationerna han befinner sig i. Du har ju ett gäng andra projekt på g också, bland annat I dina händer. En väldigt tragisk och aktuell historia. Vad kan du berätta om den? – Jag vet inte hur mycket jag kan berätta egentligen, men den är ju baserad på boken med samma namn av Malin Persson Giolito. Sen har jag jobbat med en regissör som heter Anna Zachrisson som jag gjorde Snöänglar tillsammans med. Vi har haft ett väldigt öppet och fint samarbete så det har väl varit en fortsättning på det. Det var ett väldigt lustfyllt arbete, även om det var väldigt tungt, för det är väldigt mörka ämnen vi berör. Som är högst aktuella. Jag försöker hitta ett sätt att berätta den här berättelsen via den här empatiförskjutningen som har skett i samhället när man pratar om vissa kroppar. Och att på något sätt påminna vår publik, det svenska folket, att det är faktiska barn och människor av kött och blod som råkar ut för det här. Och att ansvaret ligger i allas händer. Därav titeln I dina händer. Hur kan vi tillsammans bygga ett samhälle som fungerar och inte pekar finger med våra smutsiga händer? Det är vad jag kan berätta, än så länge. Empatiförskjutning var ett bra ord. Ansvarsskyldighet är ett annat, som jag kan känna är ett stort problem kring allt som händer i samhället idag. – Det är lätt att kasta ifrån sig! För jag tror folk är fed up med massa saker. Vi får så mycket information så vi blir överrumplade och det är lättare att kasta 34 NÖJESGUIDEN | NR 10, 2023 ifrån sig ansvar än att dyka in i det. Men jag tror det är det som krävs, att vi kommer till en plats där vi erkänner våra egna brister. Som samhälle. Och därifrån ta det vidare och se vad är det vi kan göra? Vad är det som har förändrats? Egentligen? Om man tittar på politiska beslut som tas av olika slag, så kan man se ganska snabbt att det är mycket som har förändrats, inte bara i att folk skjuter varandra, men också i vilka beslut som tas. Inom välfärden till exempel. Det känns på förhand som en mer fokuserad och mindre dramatiserad variant av Snabba Cash? – Skillnaden på Snabba Cash och den här är att i Snabba Cash så ser vi problemen övergripande. Medan här dyker vi in i det. Vi zoomar in på ett av dom här liven och ödena. Den dominoeffekten det får. Apropå Snabba Cash, hur var det att dyka in i den världen som redan var väldigt stor och uppskattad? – Det är ju speciellt att hoppa in i något som redan är en succé. Det känns som att det är stora skor att fylla och min fru spelar ju Leya så det kändes som att jag äntrade hennes värld och hade stor respekt för det. Jag har ju följt processen från första säsongen så jag vet vad som har varit tufft och vad som varit najs, så jag hade ganska mycket facit i hand när jag hoppade in. Men sen blir det som det alltid blir, att man där och då försöker lösa ”problemen” för jag ser en del av utövandet av filmkonst som problemlösning, haha. Att man kommer till en plats och det här är det vi ska gestalta, men vi har alla dom här problemen. Hur tar vi oss igenom dom för att vi ska komma framåt? Och din roll var ju ett perfekt exempel på det du nämnde tidigare, att ta tag i problemen och verkligen jobba för att göra något åt den verklighet vi lever i. – Ja, precis. Jamal var ju inspirerad av väldigt många människor jag känner från olika förorter i Sverige som är de här eldsjälarna. Som verkligen står kvar och krigar för barnens och medborgarnas rättigheter. Där fick jag lite fria händer att styra det åt det hållet jag ville. Både Jesper och Oskar (regissörerna Jesper Ganslandt och Oskar Söderlund, reds anm) gav mig friheten att modellera om det lite grann utifrån mina referenser och min åsikt. Jaha, så du fick forma om karaktären som fanns i manus? – Ganska mycket faktiskt. Det var ett sånt tillfälle där dom fick förlita sig mycket på oss i casten som var där, det var så det var castat också. Jag tror att dom castade mig utifrån min kompetens inom det området och även Evin och alla andra som kanske har vissa erfarenheter som dom inte har. Så alla fick vara med och påverka. Jag kommer inte fråga hur det var att jobba med din fru, men jag är nyfiken på hur framgången har påverkat er? Det går ju väldigt bra för båda er och Evin blir ju både brittisk och amerikansk filmstjärna nu! – Haha! Det påverkar oss på så sätt att vi måste hålla i oss i varandra i det här. Det blir en cirkus runt det hela. Men Evin är väldigt down to earth och jag anser mig själv vara det också. Vi försöker båda påminna varandra om att vi gör det här av en anledning och varför vi gör det. Att det ska vara därför vi också fortsätter göra det. Det är ju spännande liksom, det är folk från hela världen som hör av sig till henne. Men hon är jävligt cool asså, hon är en fokuserad människa och har alltid huvudet på skaft. PÅ TAL OM framgång så stod det klart häromdagen att Motståndaren, ett annat projekt Ardalan Esmaili är med i, blir Sveriges Oscarsbidrag. – Det är jättespännande! Det är jätte, jätteroligt. Milad (Milad Alami, reds anm) som har regisserat den står mig väldigt nära. Framförallt är jag glad för hans skull, för jag vet vem han är som människa och filmskapare. Folk har bara sett två filmer av honom, men han har en sån otrolig och fantastisk hjärna och kunskap kring film. Och en syn på världen som är så intressant. Så jag är bara glad att han får exponeras mer och mer för världen, för han har något att berätta. Men det var såklart skitroliga nyheter att vi får representera Sverige, med tanke på temat. Och med tanke på hur läget är när det kommer till dom här ämnena som utspelar sig i Iran, men också i Sverige, som har med migration att göra. Där vi på något sätt är i en fas där jag tycker att det är katastrofala beslut som tas kring migration. I filmen införlivas dina iranska rötter lite mer och jag vet att Milad kom till Sverige samma år som du föddes i Teheran. Jag antar att det lockade också? – Absolut. Vi växte upp i Norrland båda två. Våra föräldrar flydde till Skellefteå, så vi växte upp där tillsammans även om vi inte kände varandra så bra då. Han var några år äldre, men vi kom att mötas senare. Han gjorde en av sina första novellfilmer uppe i Norrland och jag var med i den. När han gjorde sin debutlångfilm, Charmören, så spelade jag huvudrollen. Så vi har ett band. Och jag menar, om Milad ringer mig och behöver mig så är jag där. Oavsett om det är en liten roll eller om jag bara kan bidra till hans konstnärsskap så kommer jag finnas där för honom. I alla lägen. Och situationen i Iran, som pågått länge men som kulminerade i fjol, hur känner du inför den? Har du kvar släkt och familj där? – Det är hemskt det som händer. Vi alla hade hoppats på att det här hade gått till en annan fas där förändring hade skett. Men vi väntar och ser och hoppas för fullt. Men jag fördömer all typ av våld som sker mot det iranska folket, så klart. Och mot alla dessa unga människor, där de enda dom vill ha är sin frihet. Dom har inte gjort någonting. Och alla konstnärer som har satts bakom lås och bom… Det jag tänker är att vi inte får ta vår konstnärliga frihet här för given. Och inte heller vår yttrandefrihet. Det är viktigt att hålla fast vid. SkyShowtimes första nordiska originalproduktion Kodnamn: Annika hade premiär den sista september. Oscarsgalan går av stapeln den 10 mars nästa år.