Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33 Gunnar Mueller tog första sege
rn efter final-thriller i Flygt Open Spännande protävlingar behöver man inte gå över Nordsjön till England eller Atlanten till USA för att hitta. Det går bra med Viksjö i Jakobsberg utanför Stockholm också. Åtminstone kan de 500 personer som följde upplös- ning av Flygt Open intyga det. 48 spelare kom till start för att i årets upplaga, den andra sedan debuten i fjol, spela 72 hål om en prissumma på 20 000 kronor. Efter lördagens 36 hål hade en ny- komling, John Byard, assisterande pro på Wermdö sedan två månader, tagit hand om ledningen. Med 146 slag hade han två tillgodo på alltid pålitlige Abdel Halim, Stockholm. Nytt banrekord På söndagen blandade sig en tredje per- son på ett högst avgörande sätt i hand- lingen. Det var Gunnar Mueller, som efter tappra men fåfänga försök miss- lyckats att gå till slutspel i kontinentens stortävlingar och nu gjorde debut som yrkesman på svensk mark. Utanför en av Danmarks största idrottsarenor står en devis som går ut på att bollspel "gör grabben till man och mannen till grabb". Jag kom att tänka på den devisen härom dagen på Son Vidas golfbana. Två engelsmän i sjuttioårsåldern stul- tade fram till första tee. Iförda golf- byxor (!) och konstiga huvudbonader. Skjortorna hade varit med sen kolo- nialtiden och golfbagarna var inte större än pilkoger. Det behövs ingen jättebag för att rymma fyra klubbor. Farbror Ett går fram och peggar upp bollen. Eftersom han antagligen klarade av alla provsvingar på tjugo- talet, lyfter han klubban i en kort baksving och får en lugn ren träff. Bollen går spikrakt en så där hundra- femtio meter. — Farbror Två säger "good shot!" och går fram och gör exakt likadant. Farbror Ett säger då "good shot" och så tufflar de två gentlemännen ut mot det vackra kort- klippta gräset. Min son och jag sitter på bänken och väntar att banan skall bli spel- klar. När Lennie sett farbröderna sä- ger han: "Du, så där vill jag bli när jag blir gammal." Själv använder jag inte gärna or- det "gammal" (det är för närliggan- de) men jag vill nog också bli så där när jag växt upp. Jag vet inte om det finns någon 77 respektive 74 stod det på lördagens scorekort och det innebar att Gunnar gick till sängs som femte man, lika många slag efter Byard. Uppenbarligen vaknade Mueller på rätt sida, för första söndagsronden blev hela tävlingens utropstecken: 71, nytt banrekord på Viksjös långa och svårspe- lade bana. Därmed var Mueller i hälarna på Byard när slutronden började, men dock på två slags avstånd. Ställningen var oförändrad de två emellan ännu efter två hål men så sväng- de plötsligt bilden. På fyra hål var skån- ske Gunnar inte bara ifatt utan också två slag förbi. Centimeter räddade Det började på tredje hålet, par 5, 576 m och för dagen försett med envis mot- vind: — Jag svär på att jag aldrig spelat ett längre golfhål i hela mitt liv, suckade Peter Chamberlain. lärd avhandling om det egendomliga i att en rund liten tingest, den må studsa eller vara stum, kan vara en så fascinerande leksak. Varför är en ren träff på en boll en njutning (det må gälla fotboll, golf eller tennis) och varför gör en oren träff nästan ont i musklerna? En pingisboll gör ju inte mycket motstånd, men är man inställd på en hård träff och missar bollen så är det som om armen skulle lossna. Jag vet att lustkänslor skapar adre- nalin. (Man skulle ju inte orka dansa fyra-fem kilometer en kväll utan mu- sik.) Men jag har svårt att tro att adrenalinet slår till lika snabbt som man träffar bollen. — Kanske någon bollspelande medicinman vill skriva en rad i tidningen och berätta om hur det förhåller sig? Men för att återknyta till farbrö- derna. Nog är det väl festligt med en sport som kan utövas så länge man har rörelseförmåga. — Därför tycker jag att det är underbart när Tumba säger till pensionärerna: "Kom hit till tältet och slå en hink." Mjuka upp ryggen. Känn glädjen av en ren träff och ta en kopp fika tillsam- mans med andra ungdomar från åtta och uppåt. Snacka grepp, snacka boll, snacka regler, ja snacka skit men snacka inte om att dega ihop av ål- dersskäl redan vid trettiofem. • Spänningen såg ut att försvinna nästan direkt då John Byard skar sin drive men några centimeter räddade honom från att gå out of bounds. Det blev sex i för John men en fin fyra, dvs birdie, för Gunnar som var ifatt. Ett slag förbi var Gunnar efter femman då Byard fastnade i en bunker och två slags avstånd kunde man bokföra efter sexan där Mueller presterade dagens andra birdie. På 15 :e slog Gunnar ett av sina få dåliga slag, en chip, som gav Byard chansen att ta igen ett slag. 16:e och 17:e delades efter en aningen "brett" spel in- nan slutdramatiken spelades upp på 18 :e green. De två rivalerna om segerchecken på 5 000 kr hade båda tre meters puttar för birdie men Viksjös finalgreen hör inte till de lättare och båda bollarna stannade vid hålkanten. Därmed hade Gunnar Mueller spelat in 5 000 kr till sig och sina sponsorer medan Byard fick 3 000 och Abdel Ha- lim, vars tredjeplats aldrig var hotad, 2 000 kr. Dessutom kom påbröd i form av rondpriser. Förkylt för Tumba Om övriga insatser finns bl a detta att rapportera: • Jan Roseli tog sjätte plats med ronder på bl a 74 och 75 vilket tyder på att hans ryggbesvär kan vara ur världen. • Thure Holmström gjorde som John Byard var nära att göra på trean — gick out of bounds. Två gånger för säkerhets skull. Tian på det hålet förklarar hans 83 på ronden. • Jäktade matchmakern Sven Tumba hade en extra motståndare — hösnuva. Undra på att det inte gick bra. Men bra gick det för Viksjö med täv- lingen som stort. Till nästa år kanske Flygt Open blir ännu intressantare. Det finns idéer. ANDERS JANSON "Golf i Sverige" håller stilen Nionde årgången av årsboken "Golf i Sverige" har lämnat trycket och bör vid det här laget ha hittat hem till de flesta som är det minsta bitna av golf landet runt. "Golf i Sverige 1973" håller sina föregångares klass — det är betyg nog. Falkenbergs sekreterare Sven Möller gör ett bra fritidsjobb. Stommen i boken — och anledningen till att den över huvud taget kom till — är beskrivningarna av landets alla banor. Inte minst har ju hänvisningarna om hur man ska orientera sig fram till banorna sitt värde. Tre av bokens artiklar är värda att nämnas. Magnus "Munken" Lindberg ger en utmärkt resumé av de senaste 15 arens manliga elitgolf, hans mamma Eva teck- nar svensk damgolfs historia genom åren och Erik Runfelt gör en djupdykning i det föga utforskade ämnet golffamiljer. A J GOLF I SVERIGE 1973 (Zindermans förlag, huvudredaktör: Sven Möller) GENTLEMEN FRÅN SWINGEPOKEN 31 Charlie Norman:
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56