STT 1
20 STT Vecka 40 onsdag 30 september 2015 VARDAGSL
IV BORÅS Halva jordens befolkning har det och det är helt naturligt – ändå är det fortfarande tabu att prata om. Fast knappast i Kunskapens frukt, ny föreställning på Borås Stadsteater. Här driver skådespelarna hejdlöst med mens, sex och kvinnlig onani. De framkallar gapskratt på löpande band, men med skarp och berättigad samhällskritik i botten. Feministisk humor – på blodigt allvar S nippan, fittan, muttan, lårbensviken, gräddsnipan, vaginan, framstjärten, hålet, såret, myntinkastet, trygga hamnen, gottigottgott, fuktig ängsmark, tofsen, tufsen, tafsen, nöjespalatset, det där nere, det allra heligaste, pappas lilla trädgård… Kärt barn har många namn brukar det heta, men frågan är hur kärt detta barn i ett historiskt perspektiv har varit, annat än som källa för njutning för mannen? Inget givet namn Frågan hamnar i fokus i föreställningen ”Kunskapens frukt” som inleds med att skådespelarna rabblar en till synes oändlig radda av namn på det kvinnliga könsorganet. Snart står det klart att det inte finns något givet namn och inte heller har den kvinnliga sexualiteten någon given plats i samhället, snarare tvärtom. Elin Bornell, Anna Harling och Peter Lorentzon bjuder publiken på en humoristisk historisk exposé. osynliggöra densamma. Gud hjälpe den kvinna som pillade. Hon kunde då drabbas av allt från sinnesförvirring till cancer och ont i benen. Ja, klitorisstimulans ansågs ge upphov till så mycket ont att läkare började operera bort denna ”onödiga och dysfunktionella” kroppsdel på löpande band. Publiken får uppleva några sådana operationer och stifta bekantskap med dåtidens vetenskapsmän som propagerade för en kvinnosyn så långt från dagens feministiska ideal man kan komma. ”Det ska skvätta rött gubbväldets korridor.” Osynliggöra Temat sträcker sig från den 35 000 år gamla kvinno avbildningen med en jättevulva i centrum, via den frigjorda antiken till 1800-talet; decenniet då patriarkatet, ”några gubbar som väl var rädda för att deras kukar inte skulle räcka till”, skapade en ny definition av kvinnlig sexualitet och bestämde sig för att det bästa var att på väggar och möbler i Humor med allvar Föreställningen gör skäl för sitt namn, i det att ny kunskap och häpnadsväckande insikter om historien kring det kvinnliga könet växer fram. Allt inbakat i en härlig humor, men med ett allvar som lyser igenom i botten. Som upprör, berör och skapar frågor. Som belyser att mycket av känslorna hänger kvar än i dag. Varför skäms kvin nor över att onanera? Varför är mensblodet i tv-reklamen alltid blått? Varför ska man behöva ”smuggla” in tamponger och bindor på toan på jobbet eller i skolan och bli högröd i ansiktet om man råkar tappa en? Och, om det var män som fick en outhärdlig smärta i magen en gång i månaden, skulle då karensdagen blivit införd i Sverige på 90-talet? Skäms inte om du har en mensfläck på trosorna! Anna Harling har det och gör ett graciöst nummer på skridskorna ändå. FOTO: ROBERT ELMENGÅRD / SUPERSTUDIO Redan innan föreställningen börjar etablerar skådespelarna bra kontakt med publiken genom att välkomna vid ingången och bjuda på apelsiner. Sedan bjuder de på över en timmas intensiv, intim och brännande show, stundtals vilt dansande med händerna innanför byxorna medan tonerna av Beatrice Elis ”Party in my pants” pumpar från högtalarna. Hyllning till klitoris Till höjdpunkterna hör Elin Bornells totalgalna pampiga och välsjungna hyllningsballad till klitoris och Anna Harlings graciösa och bekymmerslösa skridskotur i vit ballerinakjol – med en mensfläck fullt synlig på trosorna. Skådespelarinsatserna är strålande rakt igenom, inte minst får Peter Lorentzons ofta förvirrade uppsyn publiken att dra på smilbanden. Jag förundras över hur den sköna trion orkar hålla uppe det snabba tempo som den gör under den dryga timman på Lilla scenen. De utstrålar en till synes outsinlig energi och det märks att de brinner för sin sak. Ut på march Kunskapens frukt har inte en död sekund. Men är på god väg att ta död på ”skämmiga” tankar om mens och kvinnlig njutning. Elin Bornell uppmanar sina medsystrar att säga ifrån, att sätta ned foten, att gå ut på marsch i kampen mot det förtryckande patriarkatet. Med mensblodet fritt rinnande nedför benen. Det ska skvätta rött på väggar och möbler i gubbväldets korridor. Kunskapens frukt, som är en dramatisering av feministiska serietecknaren Liv Strömquists album, är högaktuell politisk teater i toppform. När skådespelarna talar om bortopererande av klitoris som ett historiskt fenomen, missar de dock att det i högsta grad är förekommande än i dag. Enligt siffror från Amnesty är mellan 100 och 140 miljoner kvinnor i världen könsstympade. Det är inte bara för västerländska tjejers skull som en föreställning som Kunskapens frukt behövs. Den är viktig för alla. Oavsett vad du har för kulturell bakgrund och oavsett vad du har mellan benen. LENA CARLSSON Markbladet Kunskapens frukt Spelas: Till och med den 30 oktober på Borås Stadsteater, både för allmänheten och för gymnasieklasser. Bygger på: Feministiska Liv Strömquists seriealbum med samma namn. Regi: Mattias Brunn. Skådespelare: Elin Bornell, Anna Harling (Backa Teater), Peter Lorentzon (Regionteater Väst). UDDEBO ELLINOR LILJEGREN KALMÁR Jobbar inom LSS på Tranemo kommun. Är sångerska och låtskrivare i gruppen ”A sister or 2”. Har stu derat historia med inriktning på genusperspektiv samt psykologi på högskola. ”Så fort en kille dyker upp blir det någon slags fånig uppståndelse.” Vi måste uppmuntra varandra Det finns många ord som beskriver kvinnor men som inte finns för män, till exempel slampa, häxa, frigid, bimbo, bitchig, listan kan göras lång. Testa att använda orden på män och se hur fånigt det blir. Ett vanligt uttryck att beskriva en tjej positivt är ”hon har skinn på näsan”. Vad säger man om killar? Förväntas alla killar automatiskt ha skinn på näsan? Finns det något positivt ord som beskriver män med kvinnliga egenskaper? Däremot, om en kille gnäller, säger man ”Han piper som en liten tös”. Nu anser jag att killar är minst lika pipiga som tjejer och att det inte har något med kön att göra. Berömma killen som tvättar En annan iakttagelse är när det kommer till kvinnodominerade yrken eller kurser som dans, yoga, konst eller omsorgsarbete. Så fort en kille dyker upp blir det någon slags fånig uppståndelse! Det ska fjäskas och särbehandlas. Varför inte lägga den energin på de tjejer som kommer vecka efter vecka, eller de kvinnor som dagligen sliter i omsorgen? Varför ska man inte ta för givet att en 20-årig kille ska städa lika bra som en 20-årig tjej? Det är ju helt befängt att berömma en kille för att han lyckas tvätta en maskin tvätt utan att det blir missfärgat! Då är frågan om det blir samma uppståndelse om en tjej visar intresse för till exempel bilmeckande? Nej, då ska man visa hur duktig man är och anpassa sig till killarnas jargong. Kvinnor tystades ner Det tragiska är att det till stor del är vi kvinnor som uppmuntrar detta diskriminerande förhållningssätt. Varför kan man fråga sig och jag har inte något bra svar. Är det så att historien fortfarande påverkar oss, vi har sedan civilisationens början blivit vana vid att beundra män. De kvinnor som visade framfötterna tystades ner eller brändes som häxor. Tänk att det snart har gått hundra år sedan vi fick rösträtt, inte mer, det tål att tänkas på. Det vi kvinnor bör lära oss är att uppmuntra istället för att döma våra medsystrar. Har grannen/kollegan inte ett pedantiskt hem eller inte kan sy så är det väl upp till hen. Visst, bra att många är duktiga på det, men alla behöver inte vara det! Ta föräldraledigheten, jag och min man valde att dela rätt av. Tyvärr var det många (kvinnor) som tyckte jag var konstig som inte passade på att vara hemma. Om vi kvinnor inte stöttar och respekterar varandra, varför skulle då männen göra det? ELLINOR LILJEGREN KALMÁR