Omtanke 1
AKTUELLT sonliga samtal med var och en, där vi gå
r lite djupare in i hälsosituationen. De samtalen tar vi numera under lite mer spontana, avslappnande former än tidigare, till exempel när vi är på promenad eller lagar mat tillsammans. Det gör situationen mindre laddad både för personalen och besökaren än om man sitter öga mot öga vid ett bord på ett kontor. Ann Öster konstaterar också att sedan de börjat lägga mer tid på individuella samtal har även mycket i den egna arbetssituationen förändrats. – Förr slet vi hårt för att alla skulle vara med på aktiviteter, många gånger kände vi att vi inte räckte till. Men nu när vi arbetar individuellt med varje person, vet vi att en del helt enkelt är väldigt nöjda med att ibland bara sitta med, att träffa sina kompisar utan att göra något särskilt. Det har gjort oss lugnare och tryggare i vår roll och vi kan då bättre fördela våra resurser. EFTER ETT ÅRS FÖRBÄTTRINGSARBETE betraktas nu Aktivitetshuset Änggården vara i mål, och den värdegrund de gemensamt arbetat sig fram till har formulerats även i skrift. – Det handlar bland annat om att sätta individen i fokus, ha personliga samtal och att vi i personalen inte ska känna oss otillräckliga. Men det betyder inte att vi lutar oss tillbaka och är nöjda, det individanpassade arbetet fortsätter! avslutar Ann Öster. Susanne Hamilton, områdeschef funktionshinder, är också nöjd med utvecklingen. – Det har blivit en fokusSusanne Hamilton förflyttning från praktiska göromål så som städa, diska med mera till att arbeta mer individuellt med varje brukare/deltagare utifrån var och ens behov. Det har gjort att jag som chef har fått hjälp och verktyg i att driva verksamheterna mera individ- och behovsorienterat. Vi försöker nu anpassa verksamheternas scheman, aktiviteter och planering efter varje brukares behov vilket är en stor vinst. Susanne Hamilton berättar att man har igång alla arbetsgrupper i detta arbete, 37 stycken totalt. Däremot har man valt lite olika förbättringsområden. – Det här är ett utmärkt sätt att höja kvaliteten i verksamheterna, skapa gemensamma värderingar att utgå ifrån i arbetet och få en samsyn i uppdragets mjuka värden, avslutar Susanne Hamilton. ● Lena Samuelsson Utmaningen ligger i att ändra gamla rutiner Äldreboende Ringgården har precis startat sitt förändringsarbete, en process som måste få ta tid. Först ska alla med på tåget. TEXT: SUSANN ENGQVIST På äldreboende Ringgården i Ringarum, där det idag bor cirka 20 personer, varav cirka hälften på en demensavdelning, har man precis börjat sitt förbättrings- och värdegrundsarbete. Inte mer än en drygt en månad har gått sedan starten. – Det är ju en process vi ska gå igenom konstaterar Lena Samuelsson, undersköterska och en av de cirka nio i personalstyrkan. Jag tror att det kommer att bli bra, den största utmaningen så här i början är att få med alla. Några i personalen är väldigt entusiastiska, andra mer skeptiska. Det är inte lätt att bryta gamla rutiner. Personalgruppen och träffar projektledaren Erika Ask och enhetschefen Charlotte Holgersson ungefär en gång i månaden då de stämmer av hur det gått och får feedback och eventuella nya uppgifter. FOKUS PÅ FÖRÄNDRINGSARBETET har varit att kunna ge brukarna bra aktiviteter och en meningsfull vardag. – Det är ofta där vår frustation ligger, vi känner att vi inte räcker till. Vi skulle så gärna vilja kunna ge mer egentid, att bara kunna sitta och prata enskilt på rummet eller ta en promenad i en mindre grupp. Än så länge har personalen på Ringen inte hunnit göra några större förändringar, men några nyheter har de provat. – Vi har till exempel infört en ”servicetur” då man som personal inte arbetar med brukarna, utan gör andra saker som till exempel sköter tvättstugan eller kanske har möte med teamgruppen. Att helt kunna fokusera på det praktiska gör att man blir mindre splittrad och mer effektiv, det tycker i alla fall jag. Personalen har också provat att till exempel ge de äldre sovmorgnar, något som de trodde skulle uppskattas. – Men så var det inte! De stod i alla fall där på kö och ville duscha och ha sina vanliga rutiner. Så där fick vi backa. Med facit i hand hade det förstås varit klokt att fråga dem först, inte bara utgå ifrån att de skulle tycka att det var bra. Det är något vi lärt oss och kommer att jobba mer med – att prata mer med brukarna för att se vad de egentligen tycker ger dem en bra vardag. Alla är ju olika. Beträffande värdegrundsarbetet kommer det nog att mejslas fram mer och mer under arbetes gång, tror Lena Samuelsson. – Värdegrund för mig är att alltid sätta brukarens behov först, men det är också viktigt att personalen trivs och tycker at det är roligt och trevligt att gå till jobbet. Det tycker jag att vi ska arbeta för. ● www.ssil.se | 51