Läs 1
Läs ... till Los Angeles Där fotar vi Sigge Eklund
som är aktuell med boken Gruppen, om önskan att få hö
” Jag blev modigare och kunde släppa kontrollen.”
mäklare i New York. Han säger att alla hans tidigare böcker har varit ett substitut i brist på andra uttrycksmedel. Trots det blev det en ny roman samtidigt som hans största dröm gick i uppfyllelse, att få spela in en långfilm. – Det är intressant att fundera över hur mycket filminspelningen påverkade boktillkomsten. Det är som om de befruktade varandra. Jag började skriva på boken nästan precis när vi började med förproduktionen av filmen. Den virvelvind av parametrar som man inte kan påverka vid en filminspelning med beslut som måste tas i sekunden tvingade Sigge Eklund att släppa på kontrollen och jobba på intuition. – Man lossar från egot på något sätt. Och det känns som jag blev modigare och kunde släppa på kontrollen även när jag skrev boken. BÅDE FILMEN OCH boken handlar om en ung kvinnas vilsenhet och sökande efter identitet. Efter att ha ägnat många år att fundera på självupptagna män känner Sigge Eklund att ämnet är uttömt, nu är han mer intresserad av kvinnor. – Boken är också ganska filmisk, säger han. Jag ville skriva en bok som utspelade sig endast i nuet. Har du tänkt på att 60 till 80 procent av en bok utspelar sig i tillbakablickar, så kallad backstory, medan det möjligtvis finns en flashback i en film, inte mer. Det var inte förrän jag kom en bit in i boken som jag förstod vilken otroligt knäpp idé det var. Men att inte se bakåt är även en livsfilosofi hos såväl gruppen som hos Hanna. Och då skulle det ju speglas i språket. Det var lika självklart som att det finns spår av Sigge Eklund i Hanna. – Till ganska sent i livet höll jag på med min egen barndom. Jag hade stora uppgörelser med min pappa och psykologiserade min uppväxt i tusentals samtalstimmar med terapeuter och vänner. Det var först när jag flyttade till Los Angeles, precis som Hanna flyttar till Madrid, som jag inte längre ältade det gamla utan äntligen började se framåt. Han återkommer till det cerebrala intuitiva berättandet. Det verkar fortfarande förvåna honom att han äntligen lyckades skriva så. Han ser det som att han fått en present. Har aldrig tidigare känt sig så glad över en bok som denna. – Jag trodde ju inte att jag skulle skriva någon mer bok. Det är på ett sätt ett mirakel att jag bara fick berättelsen, att den bara kom till mig. 2004-2014 2014–2023 LITTERÄRT MÄSTERVERK ”Jag betraktar Lars Noréns dagboksprojekt som ett litterärt mästerverk. Upprepningarna, och ältandet, som avslöjade så mycket om den mänskliga naturen. Men framför allt greps jag av det osentimentala, hårda, poetiska språket, som kanske bara kan uppstå när en person inte skriver för någon annan än för sig själv.” DRABBANDE VIGDIS ”Vigdis Hjorths böcker Arv och miljö och Om bara drabbade mig som slag i solar plexus. Jag älskar hur hon tar strypgrepp på läsaren och inte släpper taget. Jag faller ner i kaninhålet, fritt utan skyddsnät. Jag älskar hennes stil, sedan jag upptäckte henne vill jag bara läsa och skriva romaner med den här typen av intensitet.” att läsa är att resa
Läs ... Mesopotamien Redan för 4 500 år sedan spel
ades det brädspel där. Genom tiderna har det ibland va
Läs ... till tröstande läsning En författare som s
kriver om sin sorg hjälper både sig själv och läsaren.
Läs ... till Gregs värld Jeff Kinney har som ingen
annan lyckats fånga ungas intresse för att läsa. Hans
Läs ... och till vintern Snö, is och kyla är perfe
kt som deckarmiljö. Men likväl som fond till en feelgo