Nöjesnytt Malmö 1
MÅNADENS PROFIL BEA SZENFELD M ed genomtänkta och
experimentella kreationer, gärna i papper, töjer Bea Szenfeld ständigt på gränsen mellan kläder och modern konst. Idén att jobba med papper fi ck hon när hon testade att göra en klänning i papper åt Absolut Vodka, som sedan blev ett återkommande material i kreationerna. – Det sätt jag jobbar med papper är det väldigt få som orkar göra, inleder Bea Szenfeld. Materialet skiljer sig mycket från tyg, både ur aspekten att det inte går att tvätta eller stryka och för det mesta är väldigt tungt. Jag kan skapa silhuetter som inte är möjligt med tyg och det ger väldigt arkitektoniska plagg. Tanken på att det fi nns överallt, tillsammans med enkelheten att kunna skära med en skalpell, är vad som har lockat henne att arbeta med just papper. – Det är verkligen bara till exempel en 80 grams kartong och sedan kör vi! Resultatet blir så värt allt arbete, fortsätter hon. ”ALLA REAGERADE PÅ SAMMA SÄTT OCH DET VAR TABU ATT PRATA OM. OM EN BEKANTS BARN GÅTT BORT MÄRKTES DET ATT FOLK INTE VÅGADE TA KONTAKT” HYLLAR BORTGÅNGNA BARN För första gången visas hennes kreativitet i ett sammanhang på Dunkers Kulturhus, från den 13 mars till den 30 augusti. Där möts vi av sagolika kreationer i spännande designer, men även ett sorgeprojekt för barn som ofrivilligt tagits från denna värld. – Jag började undersöka hur sorg påverkar oss och hur det är att bära klädmässigt. Allt från Sicilianska änkor till svarta spetsar där man inte får dansa eller lyssna på glad musik, utan är svartklädd i ett år. – Det gemensamma för personer när det gäller sorg, oavsett om man var någon slags B-kändis i Brooklyn eller knegare i Tensta, var just när barn gick bort. Alla reagerade på samma sätt och det var tabu att prata om. Om en bekants barn gått bort märktes det att folk inte vågade ta kontakt och kände en rädsla för att glömma bort dem, på grund av att man inte ”får lov” att prata om dem. Då vände Bea hela projektet och valde istället att hylla barnen och visa att vi tänker på dem. Sextio handgjorda bebisar designades och gjordes i papper inför utställningen. Dessa ligger i något som kan liknas vid ett ”bebishav”, lite avlägset från resterande av utställningen. Varje bebis tar fem dagar att göra och har ett namn som Bea samlat från dödsannonser, vilket gör det hela väldigt laddat. – Det är inte meningen att folk ska gråta, utan bara skapa en eftertanke, berättar hon. Jag är glad att Dunkers Kulturhus gick med på detta eftersom det ska vara en modeutställning, vilket bebisarna inte är. KLÄNNING AV TOAPAPPERSRULLAR OCH SWAROVSKIKRISTALLER Bea Szenfeld är lite av en expert på återanvändning och att hitta nya, smarta lösningar till gamla saker och kläder. I SVTs Andra Chansen i Go’Kväll har hon bland annat gjort en kruka av en rock, herrskjorta till underkläder och mobilfodral av gamla böcker. – Det handlar absolut om miljön och att få en folkrörelse. Släng nu inte en jädra massa grejer, utan återvinn! Det fi nns så mycket bra grejer och sedan är det ju så mycket roligare att återanvända saker. Ett praktexempel där hennes kreativitet kommer fram ordentligt är klänningen hon gjorde i toapappersrullar – som dessutom går att använda. – Hm, hur får jag de här toapappersrullarna att ha en hög modegrad!? tänkte jag. Fyra stycken rullar sattes ihop till en stor blomma med jättestora och skitdyra Swarovskikristaller i mitten. Det blev väldigt fi na kontraster med de här billiga och bruna rullarna med kristallerna i mitten. Med Beckmans Designhögskola på meritlistan, där hennes slutprojekt vann H&M’s designstipendium, har hon länge varit ett namn i modevärlden. Genom vinsten i realitytävlingen Fashion House år 2003 blev hon mer känd för allmänheten. Förstapriset var tre månaders praktik på mode huset Stella McCartney i London, men Beas tid förlängdes till åtta månader. – Det var roligt att testa hur mycket man klarar av. Vad klarar en människa när den sätts i ett rum med helt främmande människor där ingen bryr sig om en? Alla tänker bara på sig själva och att tävla i saker och bli fi lmad när man är känslosam är väldigt känslosamt. ”SLÄNG NU INTE EN JÄDRA MASSA GREJER, UTAN ÅTERVINN! DET FINNS SÅ MYCKET BRA GREJER OCH SEDAN ÄR DET SÅ MYCKET ROLIGARE ATT ÅTERANVÄNDA SAKER.” BEA DRÖMMER SIG IVÄG Modebranschen beskrivs av designern som att man antingen äter eller äts, vilket skapar blandade känslor. En av hennes stora drömmar är givetvis att fortsätta skapa plagg åt stora namn, där några är mer troliga än andra. – Även om jag älskar Beyoncé och tycker att hon är fantastisk på scen kan jag inte se henne dansa omkring med en apa eller björn. Det vore orimligt. Även om drömmar ska vara orimliga är den här orimligt orimlig, skrattar Bea. Den har ingen verklighetsförankring ens i drömmarnas värld. – Jag skulle vilja göra en utställning på någon av de stora muséerna i New York eller Paris, fortsätter hon. Det handlar om att testa sina vingar. I Sverige är jag ganska säker på vilka som kommer att komma och vad de kommer att skriva. Utlandet är ett så oskrivet blad och därför drar det lite. Att göra sagoliknande papperskläder till en fi lm skulle också vara kul. Med facit i hand känner Bea Szenfeld att allt hon har gått igenom i karriären har behövts för att komma dit hon är idag. Både gällande medgångar och motgångar. 10 | nöjesnytt