STT 1
STT Vecka 46 onsdag 11 november 2015 15 Eva Olsso
n DALSTORP Frukost på sängen och gratulanter som uppvaktade ända fram till kvällen. Det blev en lång födelsedag för hundraåringen Eva. Det var i torsdags som Eva Olsson på Hjälmås äldreboende fyllde 100 år. STT fick en pratstund med henne i lördags, när hon hunnit vila ut lite efter födelsedagen. – Ja, det är klart att jag blev lite trött, men det var så roligt och barnen gör så mycket för mig. De ställer alltid upp och personalen här som kom med frukost på sängen. Eva är född i Grimsås by, men kom som nygift 22-åring till Tyggesvedjan, med maken Helge. tid gjort. Och när hon och Helge blev pensionärer, kunde de ta upp sitt dansintresse igen. – Ja, tänk vad vi dansade. I Gislaved, Dalsjöfors, Ulricehamn och Sjötofta, varenda vecka åkte vi någonstans. Vi fick så många vänner och bekanta och en del hör av sig ännu. ”Jag är alltid med på de aktiviteter som finns.” EVA OLSSON Där drev de jordbruk ända till sin pension. Några av de fem barnen, och även något av barnbarnen, är också bosatta på gården. – Men sedan januari bor jag här på Hjälmå och jag har trivts från första dagen, säger Eva och berättar att hon inte varit tillbaka i sitt hus någon gång. – Nej, jag vill minnas det som det var när jag bodde där. Men vi samlades alla hos min son Inge i somras, så jag har varit på gården. Som lantbrukarhustru och fembarnsEva Olsson uppvaktades av många på sin 100-årsdag. FOTO: PRIVAT mor gavs inte mycket tid för egna intressen, men handarbetat och löst korsord har Eva allANN-LOUISE KJELLNER redaktion@stthuset.com – Det är klart att dansen betydde mycket både för hälsan och humöret. Att bara sitta inne är inte bra. Helge gick bort för nio år sedan, 99 år gammal. Men Eva är fortfarande mån om att vara i farten. – Jag försöker promenera så mycket jag orkar här i korridorerna och jag är alltid med på de aktiviteter som finns. Senast var det Ingvar och Eva som var här och spelade. Gudstjänsterna med kaffet efteråt uppskattar hon också mycket. – Jag var kyrkvärd i arton år och kyrkan har alltid varit viktig för mig. Och, avslöjar hon, när det firades midsommar på Hjälmå, då blev det lite dans också. – En stilla vals en kort stund. EFTERLYSNINGEN: D KIND Fredrik Ohlsson, som åter kommande medverkar i STT med kåserier under titeln ”Tankar från mitt Stockholmsfönster” har i sin ägo fått en mängd gamla fotografier från Kind. En del av dessa kommer framöver att publiceras i STT, med efterlysningar om vilka människorna på bilderna är. et var en gång... Min syster Gunnel var född 1926. Hon dog 2003. Under långa perioder bodde hon, liksom även jag, hos vår morfar Carl A. Brusewitz på Sofiero i Limmared. (I en läcker utbyggnad dväljs numera det i hela riket väl bekanta Limmareds Värdshus.) Gunnel fick även uppleva vår mormor Matilda live! Det fick inte jag. Hon dog 1929. Jag föddes 1931. Hundratals, nej, tusentals, fotografier har dokumenterat inte blott våra morföräldrars liv och leverne i vår bygd, utan även glasblåsares, hyttarbetares, bönders, bodknoddars, rallares och stationsinspektorers. Dessutom en och annan fotbollsspelare, ja stundom hela lag, liksom även det stafettlag som du ser på bilden. Alla dessa bilder lämnade Gunnel efter sig när hon dog. Dom fanns hos Kerstin och Sören på Åkra i Amundtorp som de övertog efter Gunnel, som för övrigt var gudmor till Kerstin. Jag kommer att skicka ett och annat gammalt foto till STT då och då. När dom publiceras är förhoppningen den att ni läsare, som är tillräckligt gamla för att kunna identifiera personer på bilderna, hör av er till redaktionen. Kanske har ni sett något gulnat porträtt inom glas och ram när ni har hälsat på er gamla faster i Länghem eller Hulared och tycker att ni känner igen någon från bilden i tidningen? Kontakta STT! (redaktion@stthuset.com) Tyvärr är det så att alla dessa människor som passerar revy på alla dessa bilder saknar namn. Nja, visst hette dom väl något, men namnen är förborgade för oss efterlevande eftersom ingen har skrivit ner dom. Och nu finns det i de flesta fall inte många som skulle kunna erinra sig någon av alla dessa personer och platser. Livet har sin obönhörliga gång! (Ett råd: skriv namn på era gamla fotografier!) Nu till bilden på stafettlaget: jag tror mig känna igen fyra av de gamla kämparna. Dessa är födda omkring år 1900. Kan bilden då vara tagen cirka år 1915? Ingen nu levande är med på bilden i alla fall. Det innebär inte att bilden och löparna är okända. Den kanske hänger på väggen hos någon släkting till någon av dom? På andra våning på Glasvallen? I Glasets Hus? I huvet på en avlägsen släkting? Jag återkommer både med bilder och ord. FREDRIK OHLSSON Bildefterlysning i STT. Vilka är herrarna i stafettlaget? FOTO: PRIVAT PS. Jag känner stor sorg vid tanken på att Einar Ödman har gått bort. Han var i sanning en Eldsjäl, ett epitet som han ärligen förtjänade. Han brann verkligen för sitt älskade Limmared, för glasets historia i vår bygd och för den dröm som han fick se gå i uppfyllelse: Glasets hus. Där lever du kvar Einar. Och i mitt minne.