NG Gbg 1
SÅ SPRIDS ETT RYKTE När ett rykte tar fart går de
t snabbt. Modeller för att spåra virussmittor lär oss varför, och det är svårt, snudd på omöjligt, att hitta patient noll. Golare har tyvärr tajta polare. TEXT: LEON NUDEL D et hade skvallrats sedan förra årsskiftet utan att det hade läckt ut. Tio månader senare, i podcasten Ursäkta med nöjesprofilen Edvin Törnblom och komikern Johanna Nordström, briserade allt när de nämnde romansen mellan politikern och artisten. – De är så kära. Fyra månader har de varit tillsammans [...] Och det här har spridit sig över Stockholm, alla vet, sa Edvin Törnblom. PODCASTDUON LA ÄNDÅ in en brasklapp, att det bara var ett rykte och att inget var bekräftat. Fast det stämmer ändå, sa de. Skvallerpressen och kvällstidningar hakade på, men när medierna fått tag på de berörda parterna så dementerades det kraftigt och pressekreterare blev inkopplade. ”HEJ! NEJ DET är inget mellan dem”, skrev pressekreteraren till Hänt i början av november. 20 NÖJESGUIDEN | NR 1, 2021 EFTER ATT ALLA hade tagit ett djupt andetag och låtit det sjunka in var svaret givet: Det stämmer nog inte, de inblandade har alibin, men många av varandra semi-oberoende källor som Nöjesguiden har pratat med inför den här artikeln, tänkte samma sak när nyheten detonerade: ”Å nej, jag tror att det här är mitt fel – jag är patient noll, eller en potentiell superspridare”. HUR KUNDE DET bli såhär? För att förstå skvaller, eller ”löst prat som sprids från person till person” enligt Nationalencyklopedin, måste vi gå tillbaka till jägar-samlar-samhället och den svårtestade evolutionen. Robin Dunbar, i dag professor i evolutionspsykologi vid Oxforduniversitetet begav sig på 70-talet ner till Etiopien med sin fru för att i tio års tid leva med hundratals geladababianer. Han såg hur de integrerade med varandra genom att plocka bort hårbollar, löss och smuts från varandras pälsar, något han benämnde som social grooming. Detta iakttagande använde Dunbar som underlag för att senare argumentera för att språket fick en funktion av samhörighet och skapade en gemenskap som bands samman av skvaller. En annan tes, hans kanske mest kända, var att människan kan ha upp till 148,8 relationer – vanligtvis avrundat till 150. DEN ISRAELISKE FÖRFATTAREN Yuval Harari är inne på samma spår och utvecklar resonemanget i sin bästsäljande bok Sapiens. Under den kognitiva revolutionen – från omkring 70 000 till 30 000 år tillbaka i tiden – lärde människan sig att samarbeta i större grupper. ”Det är mycket viktigare för dem att veta vem i deras grupp som avskyr vem, vem som ligger med vem, vem som är ärlig och vem som luras än att veta var lejon och bufflar finns”, skriver Harari. MEN FÖR ATT förstå hur ett skvaller sprider sig kan läran om sjukdomsspridning, så kallad epidemiologi, ge en förklaring. En av de som populariserat teorierna är författaren och journalisten Malcolm Gladwell i sin bok Den tändande gnistan från millennieskiftet. Där beskriver han den punkt när något når en speciell gräns och slutligen tippar över, först då kan det få en gigantisk spridning. Han jämför med hur virus sprider sig. Gladwells formel för spridning består av tre saker: 1) Själva ämnet; 2) Personer som överför ämnet från en person till en annan; 3) Miljön de verkar i. För att det ska få en extra skjuts krävs att personerna ska ha ett starkt socialt inflytande i den miljö som de verkar i. Romansryktet var en ”riktig snackis i influencer-kretsar i Stockholm”, skrev skvallersajten Stoppa pressarna. GLADWELLS KARRIÄR OCH den här artikeln har att tacka psykologin för mycket, och refererar till boken Psychology of Rumour av sociologen Gordon Allport. Han berättar