Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19 Min absoluta favoritbana är Cy
press Point, som ligger mellan San Francisco och Los Angeles. Den är utomordentligt bra, och omgivningarna är verkligen vackra. Berkshire i England har jag redan nämnt. Det finns också många bra men krävande banor uppe i Skottland. Här i Sverige har vi numera hundratalet anlägg- ningar av mycket hög internationell klass. Jag kan nämna Tylösand, Falsterbo, Öre- bro, Åtvidaberg och Sven Tumbas bana vid Ullnasjön, om jag nu skall ta några ur högen. Minst 50 invigningar Ett 50-tal av de svenska banorna har jag själv invigt, vilket sammanhänger med att jag 1942-1947 tillhörde Svenska Golfför- bundets styrelse och 1946-1947 var dess. ordförande. Invigningsuppdragen har varit så många att jag inte minns dem alla. Men vissa episoder kommer jag förstås ihåg. Som till exempel i Borås 1954 då först golfklubben invigde sin nya bana samma dag som IF Elfsborg firade sitt 50-årsjubi- leum. I samband med jubileet bjöd styrel- sen på en liten trevlig måltid. Mina värdar var ordföranden Arthur »Arta» Andersson, vice ordföranden Knut »Kungen» Gadd och sekreteraren Bertil Westblad. Då vi skulle sätta oss till bords, vände sig ordföranden till Gadd och sade: »Skulle Kungen kanske vilja nedlåta sig till att sitta bredvid Prinsen?» .Att hålla tal vid sådana tillfällen går väl an. Men att sedan slå invigningsbollen kan vara lite nervöst. Hittills har det emellertid gått bra. Utom en gång i Rättvik, då jag råkade ut för en förarglig topp som fick bollen att rulla bara några meter framåt. Alla som spelar golf vet att sådant ibland kan hända. Men de invigningsåskådare som inte känner till detta beklagliga faktum får naturligtvis en ganska egendomlig bild av hedersgästens spelstyrka. Jag har annars svårast för järnslagen. Kanske slår jag inte så långt nuförtiden, men jag är tämligen rak när det gäller de långa slagen. Och bäst är jag nog på putt- ningen. Det har jag alltid varit. Till nybörjarna kan jag ge ett gott råd: Håll huvudet stilla! Pendla bara med ar- marna! Och jäkta inte på med svingen! Då blir det lätt en slice eller socket. Tillsammans med Arne Werkell vann jag Alliansgolfen på Kevinge år 1946. Det torde vara min största framgång som golf- spelare hittills. Lustigt nog vann min bror Carl Johan med Ted Roberts som partner samma tävling invigningsåret 1937. Min bästa lektion Mina golfminnen har blivit många under årens lopp. Jag har exempelvis haft förmå- nen att få spela med sådana storheter som Bobby Jones, Jack Nicklaus, Arnold Palmer och Sam Snead. Bobby Jones och jag spelade år 1947 en rond tillsammans i Montevideo. Det var en stor upplevelse. Jones var en urstyv spela- re och en trevlig partner. Just den gången lyckads jag förresten med det ovanliga att sänka ett bunkerslag, vilket naturligtvis var extra roligt. Jag såg en gång en pro som tränade bunkerslag på Gavea GC utanför Rio de Janeiro. Av femton slag placerade han fjorton inom en meter från flaggan. Han gav mig sedan en lektion som nog var den bästa jag någonsin fått. Hans hemlighet varden att inte titta på bollen. I stället fäste han blicken på den fläck bakom bollen där klubban skulle träffa sanden. Golfen håller på att bli en folksport här i Sverige. I det sammanhanget skulle jag gärna vilja tacka våra kommuner som gjort förnämliga insatser, bland annat genom att ställa lämplig mark till förfogande för banbygge. Och ytterligare utvecklingsmöjligheter finns naturligtvis i vårt relativt glesbe- byggda land - i varje fall i jämförelse med Holland, Belgien eller andra tätbefolkade länder nere på kontinenten. God hjälp har vi dessutom fått av den vackra och omväx- lande svenska naturen, som ger oss nivå- skillnader, skogsdungar och andra finesser så gott som gratis. En bana på arton hål kräver stort utrymme - det är sant. Men på många platser nöjer man sig med bara nio. Spelmässigt har vi god bredd här i lan- det. Men vi saknar den där verkliga toppen. En golfens Björn Borg eller Stenmark, så att säga. Det stora stjärnorna betyder ko- lossalt mycket - det kan man se i USA. Alla kan spela boule Boule är ett gammalt sydfranskt spel, som jag stiftade bekantskap med i Frankri- ke. Före kriget fanns det knappast alls i trakten av Paris, men nu har det spritt sig ända upp till Belgien, Holland och Sverige. Det påminner ganska mycket om Eng- lands medeltida bowls och om skottarnas nationalsport curling. Och det är ett spel för både unga och gamla av båda könen. Alla kan ju kasta klot. Man spelar på grus eller på tilltrampad jord. Men aldrig på gräs, till exempel. Vi själva använder en grusgång på Villa Sol- backen ute på Djurgården. Och andra spe- lar på gångarna i Humlegården och i Kungsträdgården i Stockholm. Spelet är mycket enkelt. Först kastar man ut en liten träkula - på svenska kallad »Lillen» eller »Ministern» - så att den hamnar 6-10 m från spelarna. Sedan skall man med sina klot försöka komma kulan »Min morfar lärde både mig och mina sys- kon att spela golf under sommarferierna i England. Det hade vi verkligen haft glädje av! Kung Carl Gustaf hälsade på Carl Jo- han, Sigvard och mig när vi tog en runda på Båstads golfbana. På undre bilden är jag i aktion som boule-spelare.» så nära som möjligt, och samtidigt slå un- dan motståndarkloten. Då kan det förstås hända att man träffar den lilla kulan, så att den hamnar ännu längre bort. Men även om avståndet blir ett tjugotal meter fortsät- ter spelet. Kloten man använder är tillverkade av ett slags bronslegering, och de väger cirka 750 gram. Det finns de som är otroligt skickliga på att kasta. Med en skruv åt vänster eller höger, bakåt eller framåt. Bäst är det förstås om man slår bort motstån- daren men själv stannar bredvid den lilla kulan. Likheten med curling har gjort att boule- spelarna sökt sig till Svenska Curlingför- bundet. Man spelar då boule på sommaren och curling på vintern. Jag har också pro- vat på curling vid något enstaka tillfälle, men då mest för skojs skull. Särskilt i Halmstad anordnar man stora bouletäv- lingar med över hundra deltagare. Och trots att den sporten är relativt ny här i lan- det, har vi redan flera tusen tävlingsspelare. SVENSK GOLF . 7/1983 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80