Nöjesnytt Kristianstad 1
frossa i film & serier När man av en eller annan
anledning måste stanna hemma och inte kan, eller orkar, göra något annat än att ligga i soffan så måste man ha lite förströelse för att inte gå under av leda. Nöjesnytt har därför listat några av de bästa tv-serierna och filmerna just nu. FILMER AIR (AMAZON PRIME) Air är den sanna historien om en skoförsäljare som lyckades övertyga Nike värva basketstjärnan Michael Jordan för att skapa en ny typ av sko. Ni kan säkert gissa vilken. Ben Affleck står för regin och han har anlitat sin gamle kompis Matt Damon (och Chris Tucker och Jason Bateman och en radda andra stora namn) för att ge stjärnglans åt något som på papperet inte ser mycket ut för världen. Men Air är faktiskt både rolig och gripande. Affleck ska mycket cred, inte bara för regin, utan för att han lyckas transportera tittaren till en annan tid (1980-talet) utan att det känns kitschigt eller påklistrat. Allt känns bara…trovärdigt. THE WHALE (iTUNES/SF ANYTIME) Vad kan man säga om The Whale som inte redan sagts? Att den är helt makalöst bra? Att Brendan Fraser gör en helt övermänsklig insats och förtjänar den Oscar han fick för rollen? Att det är en av de senaste årens starkaste filmer? Det har sagts, men det är också sant. Darren Aronofsky är en visionär filmskapare som vågar ta i de mörkaste delarna av det mänskliga psyket och omvandla det till enastående vacker konst. The Whale förtjänar alla hyllningar den fått och du förtjänar att se den. Du kommer aldrig att glömma den. M3GAN (iTUNES/SF ANYTIME) Ondskefulla dockor har alltid varit ett populärt tema i skräckfilmer, men M3gan (ja, med en 3:a) tar det otäcka till en helt ny nivå så här i AI-tider. M3gan är programmerad att vara ditt barns bästa vän, samtidigt som hon är dess lärare, lekkamrat och beskyddare. Just det sistnämnda är något som AI-M3gan ska ta på allra största allvar, med förödande konsekvenser. Det ska sägas att manuset hade mått bra av en liten översyn och skådespelarinsatserna är väl inte top notch rakt över, men det är samtidigt tillräckligt ruggigt och bra för att man ska bli rejält underhållen. Och skräckslagen. TV-SERIER FOUR LIVES (MORDEN I BARKING) (SVT PLAY) BBC fortsätter spruta ut utomordentliga true crime-serier och Four Lives, eller Morden i Barking som den heter på svenska, är en av de allra bästa. Under 2014 och 2015 mördade Stephen Port fyra unga homosexuella män och på grund av polisens nonchalans och inkompetens började deras anhöriga att slåss för rättvisa för sina mördade närstående. Att man redan från början vet vem som är mördaren förstör ingenting av spänningen, och den stora behållningen ligger i att följa de anhörigas tröstlösa, men outtröttliga kamp. Stephen Merchant, mest känd som Ricky Gervais parhäst och från komediserien Hello Ladies, må kännas som ett märkligt val för denna karaktärsroll, men han är förträfflig; obehaglig, sliskig och skrämmande på ett sätt att man skruvar på sig i soffan så fort han är i bild. THE CROWDED ROOM (APPLE TV+) Apple TV+ nya thrillersatsning The Crowded Room bygger på – eller åtminstone inspirerad av – dokumentärromanen The Minds of Billy Milligan från 1981, som i sin tur bygger på ett fall som alltid fascinerat mig. Billy Milligan var den första person i USA som blev frikänd från mord på grund av att han påstod att han led av multipla personligheter och det är ju självklart en fantastisk grund att bygga en påkostad tv-serie på. Tom Holland spelar Danny, som 1979 blir arresterad för att ha varit involverad i en skjutning. Men mycket annat döljer sig under Dannys väna yta och sakta men säkert börjar förhörsledaren Rya Goodwin, spelad av Amanda Seyfried, att nysta upp Dannys märkliga förflutna. En varning: serien börjar rätt segt, inte minst det första avsnittet, men det tar sig snabbt och håller man ut till avsnitt fem kan jag lova att man blir rikligt belönad. THE SWARM (VIAPLAY) En scifi-thriller om hur världshaven håller på att slå tillbaka mot den mänsklighet som så gärna vill förstöra den ligger så klart helt rätt i tiden. Och med Game of Thrones-producenten Frank Doelger som kapten på produktionsskutan så går det – 32 – ju knappast att misslyckas. Nåja. Det börjar väldigt lovande och Viaplay har sannerligen inte sparat på krutet (eller kostnaderna), men det blir snart väldigt mycket tänkande och pratande utan att någon kommer till skott. Många nationaliteter är visserligen uppfriskande, men det blir också förvirrande med alla språk till slut. Ändå är The Swarm klart sevärd – och så är ju vår egen Alexander Karim med. Även om han av någon anledning spelar norrman. THE CLEARING (DISNEY+) Sekter fortsätter att fascinera (inte minst mig) och den här australiensiska serien – som alltså är inte att förväxla med Robert Redford-filmen från 2004 – är bitvis en riktigt kuslig inblick i en alldeles verklig sådan. Extra kusligt blir det när, det som här, är barn som är målgruppen. En åttaårig flicka blir bortrövad och hamnar i händerna på den karismatiska sektledaren Adrienne (spelad med bravur av Miranda Otto), som vill uppfostra barn till rena varelser, långt borta från samhällets kvävande regler. Det gör hon genom att isolera dem, få dem att klä sig i likadana kläder, ge dem LSD och…ja, ni fattar. Adrienne är inte värst snäll. Hur som helst uppstår det komplikationer och spänningen låter inte vänta på sig. Terese Palmer och Guy Pearce är strålande i sina roller och serien håller ända in i slutet. DEAD RINGERS (AMAZON PRIME) 1988 gjorde David Cronenberg en riktigt läbbig film som hette Dead Ringers. Nu har Alice Birch utvecklat och utökat filmen till en tv-serie och banne mig om det inte är bland det obehagligaste jag sett på år och dag. Rachel Weiz spelar tvillingarna Beverly och Elliot Mantle, både förlossningsläkare och båda besatta av att revolutionera barnafödandet och de skyr inga medel för att nå sina mål. Och det är inte vackert. Däremot är Rachel Weizs skådespeleri av absolut högsta klass: man behöver aldrig tveka om vilken syster hon spelar, inte ens när de båda är bild, så pass skilda identiteter porträtterar hon. Troligtvis fungerar serien Dead Ringers nog bättre om man inte har Cronenbergs film i alldeles färskt minne. TEXT: OLA KARLSSON