STT 1
18 STT Vecka 28 onsdag 13 juli 2016 SPORT Karinas
fem tips för dig som vill börja springa Spring i din takt Ta det lugnt, spring i din takt, gå, och försök sedan springa några steg i taget för att få upp flåset. Tillbehören Satsa på goa skor. Det är noga med att kläderna sitter bra och är i funktionsmaterial, Det är inte behagligt att springa i en våt bomullströja. En löparklocka som kan mäta hastighet, tid och puls, tycker jag är roligt, medan andra blir stressade av det. Ta draghjälp Spring två-tre eller flera tillsammans för att dra varandra. Ge inte upp för tidigt, det måste hinna bli en vana. Lyssna på något Jag lyssnar på P1 i hörlurarna, en del lyssnar på poddar eller musik med bra takt. I andra länder En kan springa var som helst. Vi har som en rolig grej att springa i städer vi besöker. Senaste året har vi sprungit i Orlando och Washington i USA, i Kapstaden i Sydafrika, i Berlin i Tyskland, i Älmhult och Åhus i Sverige som exempel. Ett roligt sätt att upptäcka en stad! Karina Josefsson Bor: I villa i Dannike. Sysselsättning: Förskollärare på Prästgårdens förskola i Tranemo, men byter jobb i höst till förskoleklass på Tranängskolan. Arbetade tidigare 15 år på Bikupans förskola i Länghem. Ålder: 51 år. Familj: Maken Per, sönerna Martin, 24 år, och Sebastian, 27 år, sonhustru Evelina och barnbarnet Hilda, två månader. Karina Josefsson började springa som 49-åring, och till skillnad från förr tyckte hon nu det var roligt. – Kan jag inspirera någon annan att börja så berättar jag gärna om det, säger hon inför intervjun. Började springa för två år sedan Nu leder Karina Josefsson sin grupp i Långloppscupen DANNIKE Man ska aldrig säga aldrig. Springa var inte något Karina Josefsson var det minsta intresserad av. Men nu har hon sprungit i två år, och deltar även i långlopp. –Jag springer för att jag tycker det är kul, säger Karina Josefsson. Karina Josefsson har alltid rört på sig mycket, från skolans basket och volleyboll, till Friskis & Svettis skivstång och cirkelträning, och den lokala gympan i Dannike. Men idrotter och lagsport i föreningsform har hon inte hållit på med. Och aldrig sprun git tidigare – Nej, det tyckte jag inte var roligt, säger hon. Med den tanken i bakgrunden vågar hon numer aldrig säga aldrig. Det är lätt att lägga av att träna när man får barn. Visst var det ett par av småbarnsåren som Karina inte hann träna. Men friluftsliv, promenader och segling har familjen alltid varit intresserade av. Det var våren 2014 som en kompis som sprang lockade med sig Karina, sa ”ge det 20 gånger”. –Jag har oftast tyckt det varit roligt att träna ihop med andra, säger Karina. Hon började med tre kilometer. Gick i backarna, och satte upp mål. Hösten 2014 sprang hon tio kilometer i Kretsloppet. Det gav mersmak. – Det tog nog 16-17 gånger innan jag blev gripen av löpningen. Då hade jag fått upp flåset, och så fick jag med mig Per. Per är maken, och nu är de tillsammans med i en grupp inom SOK Knallen som kallar sig Ultragruppen. De springer tillsammans , 8 till 15 personer i åldrarna 20 till 75 år, varje söndag. –Senast var det en runda på 18 kilometer från Dalsjöfors via Dannike och Äspered och tillbaka, säger hon. Det har även gjort att de har fått nya vänner. Ultralöpning är egentligen sträckor längre än ett maraton, 42 kilometer. Men så långt har inte Karina sprun git än. Men nu har hon också börjat tävla i Långloppscupen i Västra Götaland. Just nu leder hon sin grupp K50, kvinnor 50-55 år. – Mest tävlar jag mot mig själv, säger hon, och pekar på löparklockan på armen, tycker det är roligt att pressa sig. Hon erkänner också att hon är lite av en tävlingsmänniska. När man väl är hemma är det så värt det. KARINA JOSEFSSON Långloppscupen har cirka 18 tävlingar per år, april-oktober, med längd från fyra kilometer till maraton, i såväl skog, som på bana och i stadsmiljö. Karina har redan sprungit åtta lopp i år. Senast var i Björketorp, 14 kilometer över stock och sten. Framöver väntar några tävlingar i juli, ett midnattslopp, ett traillopp och kanske något stadslopp. – Det är mycket runt om som är roligt, man åker dit, snackar innan, och fikar efteråt. Numer springer Karina året om. På vintern i femton minus grader med dubbar och pannlampa. – Det är överraskande härligt. Har man väl fått blodad tand så fortsätter man. Men något maraton har hon än så länge inte planerat in. – Jag visste ju faktiskt inte att jag kunde springa så långt som 2,5 mil. Jag har verkligen utmanat mig själv. Och även om hon på vissa pass flyger fram och det känns hur gott som helst, är det jobbigt ibland också, och tungt att springa. – Men när man väl är hemma är det så värt det! Alla borde prova. Kan jag så kan alla. ANN SOFIE WAHLBERG annsofie@stthuset.com FOTO: ANN SOFIE WAHLBERG