Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83 GOLF EN STILLA OCH HARMLÖS DÅR
SKAP En tid efter kriget hängde jag med på ett party i Newquay ute i Cornwall. Det var "ginåtonic pi- pel" som "scrambled a evening", och kvällen och natten blev både bullrig och lätt stökig, till och med härsken stundtals. Pundet stod högt i kurs, men det sijorde inte vi svenskar då på de brittiska öarna. Det var omöjligt att försvara den svenska Tigern och vår neutralitet, den stämplades som ren feghet. En bit efter midnatt uppsökte jag törsta bästa paulun, och frampå hundtimmarna vaknade jag av att Jill (värdinnan) stod lutad över mig. Jag hade råkat vika mig på hennes sida av den äkta bädden. 30M DEN perfekta värdinna hon var, gjorde hon ingen stor sak av intrånget. Sa bara: "Bill (hennes man och värden) bryr sig inte. Se på väggarna så förstår Du." Det gjorde jag, och där hängde på alla väggar dussintal av klubbor, två typer. Den ena var sandjärn, den andra var approacher med fyr- ans loftning och fullmatade blad. Jag måste ha åstadkommit en min som antydde förundran över sam- lingen. Jill såg på mig med antracit- svarta ögon och sa: "Bill är en god och trogen make, en ömsint far, jag tar alltid de nålpengar jag och bar- nen behöver, men han är besatt av golf fpossessed by golf). Du kan lätt föreställa Dig vad som händer när med klubborna när det går hett till under vissa delikata stunder, el- ler hur?" Det kunde jag, huset och väggarna var rejält efterkrigs- smäck. Synonymer till besatt är behärs- kad (av onda makter); förgjord: dåraktig, vansinnig, galen, löjlig. ond. Bill var alltså besatt av golf, en golfdåre. Det är begripligt och det är vanligt, men varför han samlade på just bunkerklubbor är svårare att förstå. Hans hemmabana hade inte en enda bunker. LÅNGT SENARE hörde jag talas om skotten McSirloin (namnet är fäjkat, det rätta skulle kunna miss- brukas av militanta feminister), som för hundra år sedan i county Fife var så gripen av golf, att han fick sin hustru att gå ut med mat till honom och duka upp kycklinglår och rödvin vid sidan av den green han nått fram till vid lunchtid. Han lät henne gå före om kvällarna och markera greenerna med stallyktor. Han var också en god make och barnafar. sägs det. Det kan kosta mycket att vara besatt av golf, livet till exempel. Det fick en viss Francis Brown er- fara år 1637, när han fälldes för stöld av några golfbollar och häng- des så klart. Han var enligt dom- slutet 'ane boy of ane evill lyiff. men jag tror också att han var be- satt av golf. Även om han hann sälja två av bollarna till en adels- man, innan snaran las om hans hals, var golfen hans primära mo- tiv. Hans skalle finns till åskådan och varnagel i Banff Museum, och dit lär många andra besatta vall- färda. FÖR NÅGON MÅNAD sedan hade The Times en gripande notis. En brevbärare (svensk pressetik för- bjuder mig att avslöja postiljonens namn) i Swindon, var det nu ligger, åkte dit på ett år bakom galler. Han hade struntat i att dela ut posten i sitt distrikt under en längre tid. Inte mindre är en 15 000 försändelser gömde han på vinden. Till domaren sa han enkelt och besatt: "Jag ville ha ett par korta dagar för att kunna spela golf." Domaren lär ha hållit sig till undre gränsen vid straffuttaget. Han kanske var lika besatt golfare? Hur känner man då igen en golf- besatt, en golfdåre? Jo, det är knap- past en tävlingsmanisk individ. Inte ens frekvent händig med klubbor- na. Han, för det är oftast en han (kvinnor tycks sakna de behövliga generna), återfinns i matriklarna på mellan 22 och 28 i hcp. Tydligast kan man känna igen en äkta golfdåre på hans leende på ettan och när han plockar upp bollen ur hålet på artonde. På ettan ler han alltid med budskapet: Nu eller aldrig. På artonde ler han med budskapet: Nästa gång eller ald- rig. Hans golf är som när golf är som bäst, en mycket stilla och harmlös dårskap. ÅKE SKEPPARE SVENSK GOLF - 11/1993 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88
Svensk Golf Sida 89
Svensk Golf Sida 90
Svensk Golf Sida 91
Svensk Golf Sida 92