NG Gbg 1
NAMASENDA – AMBROSIA NÄR NAMASENDA BRYTER med det
kreddiga skivbolaget PC music som hon först signades till, är hon också redo att gå vidare från deras karaktäristiska hyperpopsound. Nyligen gick hon över till svenska Year0001 och den nya EP:n Ambrosia blir det första släppet hos dem. Det är också det första hon släpper efter ett två år långt uppehåll. SAMLINGEN ÄR (TYVÄRR) bara fyra spår lång och klockar in strax under nio och en halv minut, för okaraktäristiskt nog håller sig låtarna runt två minuter. Nytt för den här gången är att Namasenda samarbetat med producenten Simon On The Moon, som senast producerat Seinabo Seys senaste album. PROJEKTET INLEDS MED den atmosfäriska North Star (introlude), som snyggt sätter tonen för ett nytt sound. Även om autotunen fortfarande utgör grunden och hyperpopen inte är långt bort, doftar det nu elektronisk house, trance och eurodance. Därefter tar Maserati vid, EP:ns enda singel. Den är också mest hittig. PÅ ROSA FÅR vi för första gången höra Namasenda på svenska, som introt har även den något 00-tals nostalgiskt över den. Avslutar gör låten Deathrow bby, men mer än ett avslut känns det som att det kan vara en hint om vart Namasenda är på väg härnäst. Soundet är något hårdare och punkteras av den sågtandade synten som väver genom hela projektet. Fyra låtar är lite för lite för att sia om Namasendas framtid, men det är en klar indikation om framtiden. Oavsett om det är bytet av skivbolag eller det nya producentsamarbetet, så har Namasenda mejlsat fram en långt mer personlig framtoning. EMMA THIMGREN CHRISTIAN KJELLVANDER – HOLD YOUR LOVE STILL ETT EFFEKTIVT SÄTT att fånga uppmärksamhet och starta ett album på är a cappella, det vill säga via sång och ingenting annat. Och just det knepet tar Christian Kjellvander till på det stämningsfulla introspåret Western Hemisphere på senaste fullängdaren Hold Your Love Still. OM MAN INTE är bekant med Christian Kjellvander sedan tidigare lär det första man hajar till på vara hans specifika röst och egna, speciella ton. Men man lär sig fort att tycka om den. Och när man gör det går det att njuta desto mer. Vill man placera honom i ett musikaliskt fack landar han i någon slags mörk och abstrakt country med en touch av psalm. Soundet är ambient, rogivande och dystert. OM MAN DÄREMOT känner till Christians musik sedan tidigare är man också bekant med hans förmåga att måla musiken med JOHANNES RÄIHÄ – FÖR FATTIG FÖR EN DRÖM JOHANNES RÄIHÄS MUSIK har varit i mina lurar sedan jag, som nyförälskad, hörde Bungalow för första gången. Nu släpper han äntligen sin andra EP, För fattig för en dröm. Skivan omfattar fem spår, där Räihä själv beskriver den som ”känslan av att vara så jävla trött på den man är att man vill dunka huvudet stenhårt i väggen och typ gräva ner sig själv i närmaste blomrabatt”. Igenkänning: check. NÄR JAG SÄTTER igång EP:n dras jag direkt in i Räihäs värld. Första spåret, För fattig för en dröm, känns på ett typiskt ”Räihäigt” sätt, med en nära vokalmix i ett skönt tempo och en berättande text som känns både skör och vardaglig. ”Det är friskt att va sjuk i en så skruvad värld / borde vila mina hjärna”, *insert gråtemoji*. EP:N RULLAR VIDARE till den andra låten Sol över Gudhjem, och den fångar intresset direkt med sitt aningen rockigare trumintro som följs upp av Räihäs mjuka röst. Kontrasten tilltalar mig. Refrängen lyfter på ett skönt sätt och osar Markus 44 NÖJESGUIDEN | NR 12, 2023 Krunegård med texter som “hey hey, jag måste sluta vara så negativ / hey hey, jag är så glad att vi föddes i samma tid / det är du som är solen över Gudhjem”. DE TVÅ MITTERSTA låtarna, Grodjakten och Kilimanjaro, släpptes som singlar under hösten. Grodjakten bjuder på en visliknande struktur utan refräng, vilket ger en skön variation mot de andra låtarna i EP:n. Kilimanjaro är en låt om nostalgi och att sakna hur lycklig man var som barn. RÄIHÄ HAR EN förmåga att genast fånga lyssnarens intresse, men det avslutande spåret UFO krävde några extra lyssningar för att uppskatta. IBLAND KAN MAN känna att artister borde experimentera mer med sitt sound, men här tycker jag att Räihä gör rätt i att behålla och fortsätta i samma musikaliska spår. Hans hoppfulla melodier, tillsammans med hans ärliga och nostalgiska texter, kommer nog aldrig att göra mig besviken. Räihä får det fula att kännas lite fint. SAGA CASTOR vackra miljöskildringar. Några av låtarna som förtydligar just det är favoriten Notes from the drive between Simat and Alcoi. Inte helt oväntat befinner man sig där bakom ratten med Christian, i en frihetskänsla med bara milslånga, karga fält framför sig. ”I was looking for a taste of love and mercy that could be anywhere in time” är en av alla starka rader som lyfter låten. HOLD YOUR LOVE Still är perfekt tajmat till årstiden. För ibland är vemodet just det man behöver, även när allt runtomkring inte tycks vara annat än oändligt mörkt och kallt. Christian Kjellvander är en skicklig storyteller och förmedlare av mörker och just en sådan artist man tyr sig till och förlitar sig på under vinterhalvåret. Hold Your Love Still kanske inte känns särskilt överraskande eller nytt, men välbekant och tryggt. LOUISE NYLANDER