Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26 ciellt. Mycket talar för att 2
6-årige Tom blir Johnny Millers svåraste rival när Nicklaus abdikerar. © TOM WEISKOPF han enligt många ett handikapp i sin längd (»Long Tom» är 191 cm). Det påstås ibland med eftertryck att kortvuxna personer har lättare att skaffa sig en stabil, repeterbar sving. Åter andra påstår att Weiskopf har så mycket medfött när det gäller golf att han borde nå ännu bättre re- sultat. Under -75 konsoliderade Tom sin ställning i världstoppen även om han fortfa- rande väntar på sin första stora seger - i t ex Masters är han nu uppe i fyra andraplat- ser. Två tour-segrar. © ARNOLD PALMER - ja, det är faktiskt vår uppfattning att »Arnie» sina 46 år till trots förtjänar en så hög placering. Vem kunde tro det efter hans svaga -74 då han allmänt betraktades som passé . . .? Visser- ligen har 35 spelare vunnit mer i USA under -75 men dels har Palmer inte tävlat så ofta, dels har han lyckats fint vid sina raider i Europa; seger i Spanish ]Open (tack vare ea- gle på sista hålet!), seger i Penfold PGA i England. Stabil i de fyra stora: 9-13-16-33. © JOHN MAHAFFEY - en annan nykom- ling för året, 27 år ung. Ännu ingen vinnare men ovanligt jämn för sin ålder med fyra andraplatser som topp. Föll i omspel i US Open, tia i British Open, åtta i penningligan. © GENE LITTLER - för honom var år 1975 det bästa på femton år. Förra gången Littler höll till så högt upp på penningligan (femma nu) var i slutet av 50- och början av 60-talet. 1972 bröts hans karriär av en svår canceroperation men mot alla odds kom han tillbaka. Och nu, vid 45 år, är han sitt gamla, säkra jag igen, det som skaffade honom namnet »Gene the machine». © PETER OOSTERHUIS hade plats på lis- tan i fjol och har det också i år enligt vårt sätt att se. Visserligen blev hans utdelning på 31 tävlingar i USA säkert inte vad »Oosty» räk- nat med. 59.000 inspelade dollar gav honom 34:e plats på ligan. Men han var långt fram både vid US +Open och British Open — det väger tyngre. Dessutom slog han bl a John- ny Miller i Ryder Cup. Hemma i Europa hade han säkert fortfarande varit nr 1. Penningligan -75: USA 1. Jack Nicklaus $298.149 2. Johnny Miller 226.116 3. Tom Weiskopf 219.140 4. Hale Irwin 205.380 5. Gene Littler 182.883 6. Al Geiberger 175.693 7. Tom Walson 153.795 8. John Mahafley 141.471 9. Lee Trevino 134.206 10. Bruce Crampton 132.532 11. BobMurphy 127.471 12. Hubert Green 113.569 13. RayFloyd 103.627 14. Billy Casper 102.275 15. Lou Graham 96.425 16. Jerry McGee 93.569 17. JCSnead 91.822 18. Tom Kite 87.045 19. Charles Coody 86.812 20. Pat Fitzsimons 86.181 21. Miller Barber 81.993 22. JerryHeard 81.687 23. Roger Maltbie 81.035 24. DaveHIII 80.533 25. Rik Massengale 77.079 26. B R Mac McLendon 76.971 27. Gary Player 73.943 28. Dave Stockton 72.885 29. Don Bies 69.968 30. Don January 69.034 • Den här unge mannen är 19 år, heter Nick Faldo och är golf-Englands senaste hopp — han som ska ta upp Tony Jackllns och Peter Oosterhuis fallna mantlar. Just det - det var Faldo som fällde de utmanande kommentarerna om amatörreglerna som vi behandlade på sid 7. Faldo blir säkert pro inom kort, kanske en man för »Världens tio bästa» om några år? Talang har han. Rätt psyke också ...? . DALE HAYES tog nu över Oosterhuis' Europatron. Han är med sina 24 år den yngs- te i översta eliten och att följa hans match mot USA-topparna blir en av 1976 års mest intressanta händelser i världsgolfen. Två segrar i Europa, flera hemma i Sydafrika plus mängder av platser bland de tio bästa hann Hayes med under-75. Fjolårsettan utanför Det svåraste med denna ranking var att utelämna fjolårets obestridliga etta: Gary Player. Men hur mycket obändig vilja Gary än kunde mobilisera blev utdelningen klen. 1-1-7-7 var hans placeringar i de fyra stora 1974, 30-32-33-43 var motsvarande siffror i fjol. Två segrar, South African Open och Trophée Lancome i Paris, var de enda under Players flitiga färder runt klotet. Bara 15 tävlingar i USA hann han med men nådde ändå såpass bra placering som nr 27. Nästa år skulle det förvåna om inte Player var till- baka på listan. Listan för 1974 såg ut så här: 1) Player, 2) Miller, 3) Nicklaus, 4) Trevino, 5) Irwin, 6) Hubert Green, 7) Oosterhuis, 8) Dave Stock- ton, 9) Hayes, 10) Tony Jacklin. Fem man behåller sina platser, fem får stiga av. De flesta återfinns på B-listan som ser ut unge- fär så här: 11) Bobby Cole, 12) Lee Trevino, 13) Al Geiberger, 14) Gary Palyer, 15) Graham Marsh, 16) Billy Casper, 17) Bruce Cramp- ton, 18) Lou Graham, 19) Hubert Green, 20) J C Snead. Den listan, resultatet i Ryder Cup men framförallt årets order-of-merit för Europa- cirkusen där av de 14 bästa bara 6 var britter berättar entydigt om den »kris» brittisk pro- golf upplever. Två krisorsaker Det finns två orsaker till att brittisk golf både bland proffs och amatörer hamnat i bakvattnet jämfört med USA, påstår Peter Oosterhuis: — För det första tycks det i England finnas tveksamhet mot golf därför att det är en indi- viduell sport. I USA uppmuntras individu- alism på ett annat sätt. Det som vi i England betraktar som ett uppnosigt barn är i USA ett självständigt barn med självförtroende, mer inställt på att hävda sig än att kontrollera sitt eget jag. — För det andra betyder de scholarship som är så vanligt vid skolor i USA att lovande golfare får tillfälle att spela golf i hård kon- kurrens. Något liknande har vi inte i England där tvärtom amatörreglerna begränsar en spelares möjlighet att få tävlingsrutin. — Visst kan engelsmän fortfarande nå världstoppen i golf men amerikanerna har ett klart försprång. Oosterhuis själv började i unga år göra något åt saken. När han gick i skolan och var medlem i Dulwich and Sydenham Hill GC gällde hans medlemskap enbart spel på var- dagarna. På weekends gick han caddie på förmiddagarna för att få råd att spela mot greenfee på eftermiddagarna. Med rätt vilja kommer man långt. ANDERS JANSON Penningligan -75: Europa 1. Dale Hayes, Sydafrika £17.487 2. Bob Shearer, Australien 13.920 3. Eamonn Darcy. Irland 11.968 4. Brian Barnes, England 10.491 5. Bernard Gallacher, Skottland 9.995 6. Hugh Baiocchi, Sydafrika 9.063 7. Christy 0'ConnorJ:r, Irland 8.689 8. Jack Newton, Australien 8.631 9. Vicente Fernandez, Argentina 8.263 10. Neil Coles, England 8.237 11. Maurice Bembridge, England 7.991 12. Graham Marsh, Australien 7.960 13. Eddie Polland, Irland 7.402 14. Andries Oosthuizen, Sydafrika 6.503 15. Peter Butler, England 6.340 (Endast spelare med mer än 5 starter är listade.) 26 SVENSK GOLF - 1/1976
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64