Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78 Konsten att stanca rätt Kära g
olfare! Hur ofta läser vi inte om den »optimala» svingen? Vi ser bilder tagna med höghastighetskamera, där svingens be ståndsdelar granskas i detalj. Vi ser teckningar i tidningar och små tavlor i klubbhus. Till och med på tallrikar kan bilden av den »optimala» svingen dyka upp. Men ingen talar nånsin om den »optimala stancen». Den dyker aldrig upp på några tallrikar trots att den får se ut hur som helst. Jag tänker nu i avskräckande syfte försöka be skriva några olika stancer jag mött. Alla eventuella likheter med nu levande personer är en tillfällighet. Fredrik Belfrage har t ex, eller hade, en fantastisk stance (det var när han rökte). Han gick upp på tee med en halvrökt cigarrett i mungipan, kikade litet snett ner på bollen, fixera de den som en falk. Sedan vred han huvudet sakta som om han hade en sån där krage kring halsen som hundarna har när dom inte får klia sig i ögonen. Därefter slog han till bollen samtidigt som askan sakta spreds till marken. Mycket dramatiskt. Dogleg stressar »kattramparna» Redan här är vi inne på kombinat av olika intressen. Hu- vudvridaren kan fixera antingen med höger eller vänster öga. Bosse Parnevik är en typisk huvudvridare. Klubbryckarna är också intressanta. Det finns två typer: 1) Den ena rycker klubban lodrätt bakom bollen, upp och ner många gånger. 2) Den andre har en mera vågrät ryckning bakåt som en tiondels sving. Detta kan pågå ganska länge och ser rätt löjligt ut! Har ni stött på några dykarstancar? Inte? Ner med huvu det mellan armarna och sen . . .? Ja, oftast en lätt hook ut i skogen. Jag känner en dykare som har lagt ner lika mycket pengar på golflektioner som Jack Nicklaus spelat in. Alla som har eller har haft katt känner säkert igen »katt- tramparstancen». Han smyger upp på tee och börjar sakta och försiktigt att trampa upp och ner som katter gör när dom skall sova. Det brukar vara effektivt att »jama» litet i kattramparnas baksving. Det resulterar ofta i en »miss» . . . Kattramparna blir också litet stressade av »dogleghål». På min hemmabana skulle en kvinna försöka ta Gröna kortet. Hon kom aldrig längre än till stancen. »Hon stancade en sommar» hette prons videofilm. Ja, titta gärna på era golfkamraters stancer. Det kan ge upphov till många skojiga situationer. PS. Själv är jag en lodrätt klubbryckare kombinerat med en lätt svansviftning. Keep slicing Totte BÖCKER I BAGEN P. G. Wodehouse: »Golfhistorier», Bokförlaget Arena AB, Stockholm, 1987. 220 sidor, inb, cirkapris 142 kr. D Svenska Wodehouseklub- ben har i ett vittert brev till De Aderton föreslagit Pelham Grenville Wodehouse, 1881- 1975, till Nobelpriset i littera tur. Brevet, som står att läsa i klubbens förstklassiga tidskrift JEEVES (dec 86), är en utsökt juvenal läsning, och i dess sammanfattande plädering för det postuma priset sägs följan de: »P. G. Wodehouses förfat tarskap är levande och angelä get. I all sin komplexitet är det samtidigt energiskt samman hållet.» Det senare påståendet är väl avsett att snärja akademiens ledamöter med kritikerjargong - och diskutabelt. Det förra är kristallklart - och därtill odis kutabelt. PGW eller »Plum», som vännerna kallade honom, har från början stått högt i kurs hos svenska läsare. Kanske särskilt hos golfare. Nu dröjde det faktiskt rätt länge innan just hans golfnoveller översat tes. Långt före kom Picadilly Jim, Psmith, lord Emsworth, Ukridge, Bertie Wooster och den oförliknelige Jeeves. Men så äntligen kom Äldste Med lemmen med sina »sedeläran de» golfhistorier. Och han kom för att komma åter och åter. Nu är det det lilla bokförla get ARENA som med en myc ket läcker volym, Golfliistori- ér, presenterar sig och Wode house för gamla och nya golf läsare. Ett fint initiativ och ett i rattan tid, Wodehouse är syn nerligen inne. Hans golfnoveller, »The Clicking of Cuthbert» 1922 (Ett upp för Cuthbert 1967, 1975) och »The Heart of a Goof» 1926 (Oss golfare emellan 1976) har länge funnits endast antikva riskt på svenska. Golfhistorier innehåller hela Ett upp för Cuthbert. Och översättningen är Birgitta Hammars, själv klart. En och annan golfdetalj har setts över. Ingen kommer förbi Ham mars översättning, liksom ing en heller kommer förbi Hag bergs Shakespearetolkning. Om man nu vill ta i. Tidens tand har inte gått särskilt hårt åt hennes översättning. Men på en punkt vågar jag anmäla en avvikande tolkning. Den gäller det ofta citerade Wode- house-credot: »A woman is a woman. But a hefty drive is a slosh.» Denna så att säga springande punkt i golfnovellerna översät ter Hammar sålunda: »En kvinna är en kvinna. Men en lyckad drive är en nåd att stilla bedja om.» En mera rättvisande tolk ning vore att säga: »En kvinna är en kvinna. Men en häftig drive är en kick.» Wodehouses halsbrytande jämförelse blir i min. i all ödmjukhet framförda, tolkning precis så provokativ som han önskade, och hans mästerliga golfjargong blir också tydliga re. Engelskans »slosh» uttryc ker onomatopoetiskt en våtlju dande smack, här med eufo risk grundton. Alla som en lätt daggig morgon, från grästee, har fått iväg en häftig drive, vet hur »slosh» känns i hela systemet. Det här är bara en semantisk ströfundering vid omläsning- en. Hammar är i stort oslag- bar. Och nu väntar vi alla på nästa volym. Golfhistorier II. Tillsvidare, gack in i din boklå da och förvärva dig ett exem plar. Det är den bästa golfinve stering - till priset av en mel lansvensk greenfee du nå gonsin kommer att göra. ÅKE SKEPPARE 78 SVENSK GOLF 7/1987
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88
Svensk Golf Sida 89
Svensk Golf Sida 90
Svensk Golf Sida 91
Svensk Golf Sida 92
Svensk Golf Sida 93
Svensk Golf Sida 94
Svensk Golf Sida 95
Svensk Golf Sida 96
Svensk Golf Sida 97
Svensk Golf Sida 98
Svensk Golf Sida 99
Svensk Golf Sida 100