HBV Magasinet 1
utifrån risken för oskäliga arbetsvillkor i uppha
ndlingen. Om det finns en risk för att ett av de i lagstiftningen angivna villkoren (lön, semester och arbetstid) kommer att åsidosättas anses det behövligt att ställa samtliga villkor. Behovet ska också bedömas utifrån risken för snedvridning av konkurrensen genom social dumpning. Bedömningen kan förenklas genom att myndigheten identifierar en bransch där det finns risk för oskäliga villkor. Bedömningen behöver inte ta sikte på hela branscher, utan kan avse en viss region eller grupp av arbetstagare. Bedömningen ska ta sikte på yrkeskategorier som förväntas utföra kontraktet. Det innebär exempelvis att den personal som utför en viss tjänst ska omfattas, men inte den administrativa personalen. Bedömningen skall grundas på en objektiv, förutsägbar och transparent metodik där ett antal verifier bara omständigheter indikerar att det finns risk för oskäliga arbetsvillkor inom branschen eller för grupper av arbetstagare. Uppgifter bör inhämtas från opartiska källor, till exempel myndigheter eller arbetsmarknadens parter och branschorganisationer. Bedömningen kan också utgå från erfarenheter från tidigare upphandlingar, egna eller andras, exempelvis vid förekomst av onormalt låga anbud. RISKOMRÅDEN ÄR ENLIGT Upphandlingsmyndigheten yrken utan eller med låga formella utbildnings- eller kvalifikationskrav, branscher eller yrkeskategorier där det ofta förekommer utländsk arbetskraft i form av migrantarbetare eller utstationerad arbetskraft. Riskbranscher är vidare där det brister i systematiskt arbetsmiljöarbete, låg kollektivavtalstäckning, komplexa eller långa leverantörskedjor, konkurrensutsättning av tidigare reglerad bransch eller konkurrensutsättning av yrkesgrupp som tidigare arbetat internt, systematiska brott mot lagar såsom brott mot arbetstidslagen och förekomsten av särskilda regleringar på grund av svartarbete eller ekonomisk brottslighet. Utifrån ovanstående kan slutsatsen dras att i många av de kommunala bostads- och fastighetsbolagens upphandlingar kan det anses behövligt att ställa villkoren, till exempel vid byggentreprenader, byggservicekontrakt samt yttre och inre skötsel. Min erfarenhet är att villkoren i princip enkom kommit att ställas i de upphandlingar som Upphandlingsmyndigheten tagit fram villkor för (både miniminivåer och avtalsvillkor) eller hänvisar till goda exempel på, såsom bygg-, städoch taxiverksamhet. För ytterligare information i dessa delar vill jag gärna hänvisa till: www.upphandlingsmyndigheten.se/hallbarhet/ socialt-ansvarsfull-upphandling/arbetsrattsliga-villkor/. Många synes helt kallt söka ”flyga under radarn” avseende dessa krav. VILLKOREN UTGÖR EN miniminivå som arbetstagarna minst ska ha rätt till och skall hämtas ur de lägsta nivåer som följer av ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på arbetstagare i den aktuella branschen. Det är dock förbjudet att ange som villkor att en leverantör ska vara bunden av ett kollektivavtal. Det är inte tillräckligt att hänvisa till ett kollektivavtal om inte detta biläggs upphandlingsdokumenten. Myndigheten måste alltså identifiera vilket kollektivavtal som ska läggas till grund för villkoren. Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten som avtalsvillkor och prövas inte i upphandlingsfasen. Myndigheten skall också kräva – genom avtalsvillkor – att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de villkor som har ställts på beställarens kontraktspart. Frågan är alltså inte om aspekter som skall beaktas vid själva anbudsprövningen. Eftersom villkoren gäller fullgörande av kontrakt (särskilda kontraktsvillkor) behöver de inte vara uppfyllda vid tidpunkten då leverantören lägger sitt anbud, men ska accepteras och uppfyllas i samband med att kontraktet börjar löpa och under hela kontraktstiden. Särskilda kontraktsvillkor är inte tekniska specifikationer, kvalificeringskrav eller tilldelningskriterier. De är helt enkelt förpliktelser som den leverantör som tilldelas kontraktet måste acceptera. Lagstiftningen är helt tyst avseende vilka konsekvenser det skall få att inte efterkomma dessa villkor, dock skall myndigheten se till att det finns avtalsvillkor som gör att det är möjligt för myndigheten att följa upp att villkoren efterlevs. Det skall framhållas att det är upp till myndigheten att välja ambitionsnivå för kontroll och uppföljning av villkoren, såsom till exempel om denna skall vara obligatorisk eller kunna ske på förekommen anledning. Detsamma gäller förstås också vilka påföljder brott mot villkoren får. Det skall bli mycket intressant att följa hur de kommunala bostads- och fastighetsbolagen kommer att hantera de upphandlingar där stöd – ännu – inte finns att hämta från Upphandlingsmyndigheten. Riktlinjer, standarder, system och andra verktyg för CSR har uppkommit.” PER-OLA BERGQVIST FOYEN ADVOKAT FIRMA HBV-MAGASINET | NUMMER TRE 2018 | 23