Nolltretton 1
MUSIK – MUSIKKRÖNIKAN – MERA TYSK UMPA BUMPA Höst
ens oktoberfester har fått mig att inse en sak - vi behöver mer tysk musik. Enda gången det är okej att anamma den tyska kulturen är på hösten, när det anordnas oktoberfest var och varannan helg. Under övriga året är allt som har med Tyskland att göra i det närmaste förbjudet. ”Tysk” är i princip ett skällsord. I Tyskland har de mustasch, lyssnar på usel musik, saknar känsla för mode och är så effektiva och pedantiska att det blir otäckt. För att inte tala om det där tunga arvet de bär på, med en viss mustaschprydd diktator i spetsen. Under september och oktober är det dock fullt accepterat, och i det närmaste påbjudet, att omfamna att som har med lederhosen, öl och umpa bumpa-musik att göra. Trink, trink brüderlein trink! Dirndl, München och flätor. Ein prosit, der gemütlichkeit! Själv kan jag inte få nog av oktoberfester och har insett att jag vill höra tysk musik även under det övriga året. Inte bara umpa bumpa (även om all tysk musik på något sätt är umpa bumpa i grunden), utan tysk musik överhuvudtaget. Under många decennier var svenskt och tyskt musikliv intimt sammankopplade. De gav oss ordet schlager, vi gav dem Zarah Leander, Siw Malmkvist och Sylvia Vrethammar. Än idag är det vanligt för svenska band, även relativt oetablerade, att åka på Tysklandsturné, men när det gäller det motsatta har något hänt på senare tid. På 80-talet var tysk musik fortfarande stor i Sverige med artister som Scorpions, Accept, Nena, Alphaville och Modern Talking men sedan dess har svenskarnas intresse falnat rejält för tysk musik. Ibland dyker det upp en Blümchen eller ett Rammstein, men tyska artister som får breda genombrott i Sverige blir allt ovanligare för varje år som går. Så kan vi inte ha det, det är dags att åter bejaka tysken inom oss. När denna tidning kommer ut är det val i Tyskland, och vi har också ett val att göra - att bli mer tyska eller stagnera som nation. Vi har redan tagit oktoberfesterna till våra hjärtan och det är en bra start. Nu går vi in i november och då är det passande nog dags för Movemberkampanjen där landets män odlar sina mustascher. I år är det 70 år sedan Stig Dagermans ”Tysk höst” gavs ut, en händelse som ser ut som en tanke. /Tobias Petterson Musikredaktör P a m p i g popmusik möter genomarbetade texter Text: Tobias Pettersson Foto: Privat Efter två EP:s släppte Norrköpingsbandet Vågerud i våras sin första fullängdare ”Valet”, där pampig popmusik mötte genomarbetade texter. Nu vill Rickard Vågerud och hans medmusiker ut och spela mer live för att möta sin publik och sprida sin musik. Något ska man ju heta så Vågerud tog sitt namn efter sångaren och frontfiguren Rickard Vågerud, men i själva verket är det ett band där övriga medlemmar är David Richardsson på piano, Tobias Bergsten på trummor, Magnus Pettersson på gitarr, Johan Åhman på bas och Sara Bokvist på gitarr. Rickard flyttade till Norrköping 2001 och började forma sitt band 2008. Den första spelningen var på Saliga Munken på Valborgsmässoafton året efter, berättar han. - Det var Valborg och party, och så kom vi och spelade lågmäld singer/songwritermusik med tunga texter bland alla fulla människor. Då var bandet en trio och sedan dess har musiker både försvunnit och tillkommit. 2010 släppte de EP:n ”Mitt svenska mod”, 2015 kom EP:n ”Om du ändrar mig kommer du att ångra dig” och tidigare i år var det dags för den första fullängdaren ”Valet”. - Jag ville göra en fullängdare för sakens skull. Jag kanske är en gammal relik, egentligen är det korkat för idag är det singlar som gäller, men jag gillar album. Jag tror jag har gjort en skiva som skulle kunna nå ut ganska brett, men marknadsföringen är viktig idag. Problemet är inte att göra musiken utan att nå ut till rätt målgrupp och få dem att upptäcka låtarna. LÄTTILLGÄNGLIG OCH LÄTTLYSSNAD Arbetet med plattan började 2015 och pågick hela 2016. Jämfört med tidigare skivsläpp gick musiken denna gång i en 56 NOLLTRETTON poppigare riktning. - Jag ville testa nåt nytt och skivan är mer pampig och poppig med mycket körer. Jag ville behålla mitt sound och min grej, men bli ännu mer lättillgänglig och lättlyssnad. ”Valet” är inte lika tung som de tidigare skivorna. Visst, det finns fortfarande texter som är rätt tunga men jag har maskerat det bättre. Vågerud har sedan starten hunnit med att spela i Stockholm, Göteborg, Växjö, Västervik, Katrineholm samt en hel del i Linköping och Norrköping. På sista tiden har dock fokus legat på att få klart plattan. Nu menar Richard och hans musiker att det är dags att ta sig i kragen och komma ut och spela och synas lite mer. - Det kommer en video, troligtvis till ”Tända alla ljusen”. Jag tror att textens budskap kan bli intressant i en video. Den handlar om att se andra, och kanske även om mitt egna dåliga samvete. Det är en känga till mig själv att jag borde göra mer. - Mina texter är centrala och förhoppningsvis genomtänkta, och jag tycker man ska ta sig tid att lyssna på dem. Jag jobbar som polis och får se och uppleva mycket som vanliga människor inte får uppleva. Musiken är ett sätt att uttrycka det och jag tror att mina upplevelser avspeglas i texterna. - Jag tycker verkligen att nya skivan är bra, men jag känner att nästa skiva nog kan bli vad som helst. Jag är nöjd med ”Valet” men allt har sin tid. Ibland är jag frestad att göra nåt riktigt knäppt. Jag tror att det är viktigt att man följer sin egen väg, jag skriver inte för andra utan för mig själv.