Produktkatalog
Produktkatalog Inledning
Produktkatalog
Produktkatalog
Produktkatalog Träd och buskar
Produktkatalog
Produktkatalog
Produktkatalog
Produktkatalog Barrväxter
Produktkatalog
Produktkatalog
Produktkatalog Klätterväxter
Produktkatalog
Produktkatalog
Produktkatalog
Produktkatalog Rosor
Produktkatalog
Produktkatalog
Produktkatalog
Produktkatalog Perenner
Produktkatalog
Produktkatalog
Produktkatalog
Produktkatalog Frukt och bär
Produktkatalog
Produktkatalog
Produktkatalog
Produktkatalog Tillbehör
Produktkatalog
Produktkatalog
Produktkatalog
Produktkatalog
Produktkatalog Bra att veta
Produktkatalog
Produktkatalog
BRA ATT VETA Naturlig jord är nästan alltid bättr
e än fabrikstillverkad. Den naturliga jorden har ett värdefullt biologiskt liv och en stabil struktur och mullhalt. I första hand bör du använda befintlig jord vid en nyplantering. Grundgödsla till en måttlig näringsnivå. Höga ledningstal försvårar rotbildning och etablering. Förbättra det översta skiktet, 30-50cm djupt, med mullrikt material. I djupare, mer syrefattiga jordlager kan mullen ruttna. Då bildas metangas som skadar rötterna. Skulle jorden på plats vara kompakterad eller av dålig kvalitet är andrahandsalternativet naturligt bildad matjord av hög kvalitet från annat håll. Fabrikstillverkad jord saknar biologiskt liv, den har ofta dålig struktur och mycket hög mullhalt. Mullen består som regel av snabbt nedbrytbar torv. Det innebär att jordvolymen krymper raskt och drastiskt, vilket leder till stora sättningar. Skelettjord bör endast användas där det är nödvändigt, och då för att leda rötterna under körbara, hårdgjorda ytor och vidare ut i växtvänlig jord. Växter ska aldrig planteras direkt i skelettjord. Växtbädden – en bädd för rötterna Träd behöver stort utrymme för sina rötter. I plantskolan har de optimala förhållanden och klarar sig därför med relativt små men täta rotsystem. När träden planteras i urbana miljöer, parker eller trädgårdar är förhållanden annorlunda. Där måste rötterna kunna breda ut sig över ett betydligt större område. Framförallt för att de ska få tag på vad trädet behöver i form av vatten och näring, men också för att rotsystemet på ett säkert sätt ska kunna förankra trädet i marken. Det är det utrymmet växtbädden ska erbjuda. Trädrötter breder i allmänhet främst ut sig horisontellt och ganska ytligt i marken. Därför ska växtbädden göras vid. Djupet kan vara relativt litet. Finns möjlighet är det alltid bäst med stora och sammanhängande växtbäddar där träd kombineras med buskar och perenner. I en sådan plantering stannar löven kvar, bryts ner på plats och underhåller jordens mullhalt. När flera växter delar växtbädd kan också jordvolymen per exemplar vara något mindre än där de står enskilt. Hur växtbädden ska utformas i övrigt beror på jordens kvalitet, dräneringsförhållanden, vilken växt det gäller och vad som finns i omgivningen. Generellt kan du räkna med att 6-8m3 att en ek skulle nå maximal storlek. Motsvarande siffror för fågelbärsträd var 9m3 , för lind 31m3 och för oxel 5m3 . I en alltför liten växtbädd kan trädet aldrig riktigt etablera sig. Det kräver därför tätare vattningar, växer dåligt och blir mer mottagligt för skadegörare. Det blir känsligare för frost och invintrar (fäller sina blad) tidigare än det normalt skulle göra på den aktuella platsen. Dessutom söker sig rötterna förmodligen ut från växtbädden i jakten på vatten, näring och syre. Att VA-ledningar blir delmål är då en uppenbar risk. Buskar och perenner behöver inte lika stort utrymme för rötterna som träd, men har i övrigt samma krav. För buskar ska jorden i växtbädden vara av bra kvalitet och porös till minst 60cm djup. För perenner kan det vara något grundare bearbetad. Att dräneringen fungerar är viktigt för alla växter men perenner är särskilt känsliga. Växtbädd för perenner ska vara bomberad – buktig med upphöjt mittparti – för att undvika att vatten samlas i gropar. Plantering Krukodlade lövfällande och städsegröna buskar och träd samt perenner kan planteras när som helst, så länge marken inte är tjälad. Undvik dock plantering av vedartade växter under en till två veckor efter knoppsprickning. Då är de särskilt ömtåliga för transport och hantering. Lövfällande växter med klump planteras vår eller höst. På våren är det från det att tjälen går ur jorden tills löven börjar slå ut som gäller. Under hösten sträcker sig planteringssäsongen från oktober tills tjälen sätter stopp. Generellt är det bäst att plantera så sent som möjligt på hösten. Ju sernare desto bättre. Städsegröna växter med klump planteras vår eller tidig höst. De bör inte planteras senare än slutet av oktober i södra Sverige, slutet av september i Mellansverige och från halva augusti till halva september i norra Sverige beroende på läge. Det är viktigt att de hinner utveckla fina rötter på den nya växtplatsen innan kylan blir hård. Då klarar de vinterns påfrestningar bättre. jord är minimum för ett träd som ska bli medelstort. Små träd kan klara sig med mindre och stora träd behöver mer för att utvecklas väl och hålla sig friska och starka. Som en jämförelse kan nämnas att träd som växer fritt ofta har ett rotsystem som är tre gånger så vidlyftigt som kronan. I en studie utförd i Varbergregionen krävdes 85m3 jord för 270 | PRODUKTKATALOG 2024 Barrotade lövfällande växter planteras tidig vår eller sen höst. Planteringstid under våren är från att tjälen gått ur marken tills knopparna börjar spricka upp, och på hösten från oktober tills marken är tjälad. Kylförvarade plantor kan under våren planteras till och med början av juni, men ju längre tid en växt förvarats desto mindre upplagrad energi har den kvar. Betula, Carpinus, Crataegus, Fagus, Populus, Salix och Quercus planteras på våren eller mycket sent på hösten, efter 15 november. De behöver mogna av innan de tas upp i plantskolan.