NG Gbg 1
EN IRONISK GENERATION (1993) Vi har fått en gener
ation som talar med dubbla citationstecken hängande i luften. Som hänger upp tavlor med gråtande barn inte för att dom är gulliga, utan ”gulliga”. En generation som ingen, allra minst marknadskrafterna, verkar kunna ringa in och definiera. TEXT: JAN GRADVALL V ilka är vi egentligen? Och menar vi egentligen det vi säger? Gång på gång görs det nu försök att definiera den generation som är tjugonånting eller knappt trettionånting. En generation som egentligen var för ung för sextiotalet och som ägnade hela åttiotalet åt att skämmas över sjuttiotalet. Bara för att sedan inleda nittiotalet med att förtränga det förrädiska sjuttiotalet eftersom ju det utsvängda sjuttiotalet trots allt återigen kändes väldigt ”rätt”. ENLIGT MÅNGA AMERIKANSKA debattartiklar är det vi som är Generation X. Namnet låter lite ansträngt, inte minst eftersom ”alla” associerar det till Billy Idols gamla punkgrupp, men Generation X i det här fallet är plocket från en roman från 1991 av den nu 31-årige författaren Douglas Coupland. Romanen, tyvärr ej översatt till svenska, bär undertiteln ”Berättelser från en accelererad kultur” och varje sida i boken är i marginalen försedd med små bilder och sammanfattningar, allt för att få en generation ovan vid romaner att någorlunda känna igen sig. HUVUDPERSONER I BOKEN är Andy, Claire och Dag, alla tre tjugonånting, vilka sagt upp sina karriärjobb och istället bosatt sig i öknen i Kalifornien. ”Det finns inget väder här i öknen, precis som på TV”, berättar Andy. Mesta tiden tillbringar de tre vännerna med att tala, prata, berätta och det unika med Douglas Couplands Generation X är att han är den 40 NÖJESGUIDEN | NR 12, 2022 första som i romanform lyckats fånga den här generationens sätt att tala och resonera. ALLA DIREKTA UPPLEVELSER, som nya bekantskaper eller till exempel intryck från semestern, refereras till indirekta upplevelser från till exempel TV. Berättarjaget Andy beskriver på ett ställe landskapet ”som lika färgblekt och lövlöst som i gamla Familjen Flinta-episoder”. Dag minns en kris i sitt liv då han inte ens orkade svara i telefon och låg isolerad hemma och läste ut alla Agatha Christieböcker. ”Till slut blev jag asexuell och min kropp kändes som den vänts ut och in - täckt med is och sot och plywood som övergivna shoppingcentra, mjölkvarnar och oljeraffinaderier från Tonawanda och Niagara-fallen”. Ett annat typiskt citat ur Generation X är när Claire förklarar hur hon resonerade när hon valde grädde till efterrätten: ”Katie och jag köpte en sån här typ med Multi-Whip istället för riktig vispgrädde eftersom vi tyckte att färdigvispad grädde på sprayburk verkade vara den sortens mat som pilotfruar stationerade i Pensacola i början på sextiotalet skulle köpa till sina makar för att fira en karriärsbefordran”. STANNA UPP HÄR ett tag, du som tillhör den här generationen, och tänk över ditt eget sätt att uttrycka dig. Hur skulle du till exempel vilja uppleva den här sommaren? Förutsatt att du skulle vilja uppleva en riktigt idyllisk, lycklig sommar i skärgården. Hur ska du beskriva den ”visionen” för dina vänner? Du kan tala i timmar om landskap och lugn och ro och bla bla bla och om vikten av att hitta dig själv. Men du kan också bara säga Saltkråkan och ”alla” förstår exakt vad du menar. Vi ”citerar” berättarjaget i den här artikeln: ”Jag vill vara som Stina i Saltkråkan den här sommaren. Promenera barfota, fullständigt fri från ansvar och arbete, och bara liksom flina dumt åt omgivningen och landskapet. Sitta på rangliga bryggor och sippa ”röd saft”, med pålitliga livräddare som Teddy & Freddy nära till hands. Klia sin bäste väns stora hund samtidigt som man bara hittar på hysteriska lögner hela tiden. När sedan en stor mässingsklocka pinglar betyder det att det är dags för färska jordgubbar till lunch.” DEN ENGELSKA JOURNALISTEN Toby Young, chefredaktör för The Modern ”FÖR ATT FÖRSTÅ OCH UPPSKATTA HANS SKULPTUR KRÄVS DET NÄMLIGEN ATT MAN SER PÅ HUNDARNA SOM ”GULLIGA” ISTÄLLET FÖR GULLIGA” Review, skrev nyligen en ledare i sin tidning där han, delvis med utgångspunkt från Douglas Couplands bok, försöker sätta fingret på varför den här generationen uttrycker sig som den gör. Toby Young utgår från en porslinsskulptur av Jeff Koons, omdiskuterad nutidskonstnär, som föreställer två gulliga yorkshireterriers; båda fullständigt realistiskt avbildade. Jeff Koons tillhör definitivt Generation X. För att förstå och uppskatta hans skulptur krävs det nämligen att man ser