Byggnadsarbetaren Ledare
Byggnadsarbetaren Bygger väggar av papper
Byggnadsarbetaren Verktygslådan
Byggnadsarbetaren Byggnytt
Byggnadsarbetaren Så utnyttjas "B-laget"
Byggnadsarbetaren Gula grävare - men varför?
Byggnadsarbetaren Panelen
Byggnadsarbetaren Tävling
Byggnadsarbetaren Byter skepnad - efter säsong
Byggnadsarbetaren Gästkrönika
Byggnadsarbetaren Besserwissern
Byggnadsarbetaren Ögonblicket
Byggnadsarbetaren Stolta jobb
Byggnadsarbetaren Springan ingen vill se
Byggnadsarbetaren Efter jobbet
EFTER JOBBET: KRÖNIKA En obefintlig gemenskap – d
å riskerar sportintresset dö ut D et är den gemensamma upplevelsen av ett sportevenemang som är själva poängen. Det är snacket före och efter en match som bygger gemenskap. Tyvärr är den på väg bort. Jag minns min bror från OS 1972 i München. Själv var jag nio år, brollan några år äldre. Han tittade, eller lyssnade, på allt. Tv-ljudet stod på. Samtidigt radiosporten i ena örat. Han kollapsade i slutet av den andra veckan av spelen. Timmar utan sömn ledde till det oundvikliga. Han fick näsblod och sov sedan 24 timmar i sträck. Spelen var över för den gången. Så här såg det ut vid alla stora evenemang. När det var Canada Cup fick vi choklad och mackor till matcherna. Det spelade ingen roll att första nedsläpp var mitt i natten. För att inte tala om intresset när det var dags för fotbolls-VM, Stenmark, tennis på grus i Paris eller gräs i Wimbledon. Vi missade ingenting. VAR TILLGÄNGLIGT FÖR ALLA Förr i tiden var sport en gemensam upplevelse för alla som ville. Och då menar jag ALLA. Alla hade råd, alla hade tid. Dramatik och spänning levererades till alla vardagsrum via SVT och nya folkkära idrottare föddes. Så ser det inte ut i dag. Nu går hockeyn på en kanal, fotboll på en annan och stora mästerskap i en tredje. Eller varför inte – enbart på en streamingtjänst. SVT har numer fokus på SM-veckan där mer eller mindre okända sporter får tid i rutan. Gott så, men det är inte som förr. Under de senaste tjugo åren har folk i stället börjat vallfärda till läktaren inom vissa sporter. Och möjligen är det jakOS 1972 – något för alla. ten på den förlorade gemenskapen som driver den utvecklingen. Det är där det händer, där folk som vill dela samma upplevelse träffas. Försnack, match och eftersnack. En härlig kultur, en härlig gemenskap, men den är såklart inte heller för alla. Även det är dyrt. »Troligen är det få vänner eller arbetskamrater som sett samma sak« VARFÖR ENS TITTA? Så vad kvarstår. Jo, för de måttligt intresserade handlar det om att streama ett sportevenemang då och då. Chansen att få dela upplevelsen med någon annan är låg. Troligen är det få vänner eller arbetskamrater som sett samma sak. Försnac ek t kommer att bli begränsa .t Eftersnacket likaså. Känslan av gemenskap o e nt ig. Var ör då ens titta på matchen från örjan gå b fi lig. Va för då bör an? Att vrida tillbaka klockan g r n I stället riskerar sportintre sset n å ir i te. t l långsamt att dö ut för den stora m ss n.. Kvar i gemenskapen blir e n liten klick a massan h familljen av hardcore s- upportrar oc h fami jen till dem som tävlar. På tal om sport på tv. I somommar är det fotbolls-EM och sedan OS i Paris. Vilken tv-kanal sänder? Kommer du att titta? Blir det någon gemenskap? Cenneth Niklasson, reporter 50 BYGGNADSARBETAREN #6, 2024 Min träning. Dags att steppa upp! Idrottskidsen. Nu reser de över hela landet för att delta i turneringar. FOTO: WIKIMEDIA COMMIONS FOTO: MOSTPHOTOS
Byggnadsarbetaren Medlem i Byggnads