Säkerhetsinstallatören 1
KRÖNIKA | HASSE ARO Hasse Aro: ”Låt föräldrar str
affas för barnens brott” Sara får ett förtvivlat sms från sin 12-åriga dotter Thea. ”Hjälp. Hämta mig. Jag kommer att bli slagen!”. Hon ringer förstås upp sin dotter, och möts av ett desperat skrik i telefon. Dottern har precis blivit överfallen av ett tjejgäng på kanske tio personer. Alla är unga, en del går i Theas skola. De hoppar på henne, drar henne i håret, sparkar henne i huvudet. Och allting filmas av en i gänget. När Sara kommer till platsen har tjejerna försvunnit. Kvar finns Thea. Sönderslagen, blodig och förkrossad. Och för att öka på den förnedring hon utsatts för, skickas filmen med misshandeln till henne några dagar senare. Från en anonym avsändare. Thea är inte ensam, hon är inte den enda som rånats och misshandlats av andra ungdomar. Den här typen av brott, där barn rånar barn, har fördubblats på bara fyra år. Det visar en undersökning som polisen gjort av anmälda våldsbrott, där både gärningsman och offer är barn. Förra året anmälde närmare 2 500 barn att de utsatts för brott begångna av andra ungdomar. Den verkliga siffran är antagligen mycket högre. Även förövarna blir fler. På tre år har l t anta e misstänkta gärningspersoner under 15 år ökat med 46 procent. Vi ta al r om grova brott. Pistolhot, slag och sparkar, knivhugg och dödshot. Men det räcker inte med det. Inte sällan förnedras också offret. Tvingas kyssa fötter, be för sina liv, pissas på. Och allt filmas. Oſtast är det pojkar som utför brotten. Men andelen flickor som rånar och förnedrar, som i Theas fall, ökar. Det är unga personer vi talar om. Runt tolvårsåldern. Den yngsta som misstänkts är bara sju år gammal. Och det kanske värsta av allt, det blir ingen påföljd för gärningsmännen. Polisen gör ingen utredning på brottsmisstänkta personer under femton. Det är socialtjänstens ansvar. Deras åtgärder är inte sällan skrattretande passiva. Bland annat kan barnen tvångsplaceras – hos sina egna föräldrar. Den här utvecklingen är otroligt alarmerande. I förlängningen hotas hela samhällsbygget. Vi får två grupper av barn. De som utför brotten utan att någonting händer. De bara fortsätter och om några år har vi en gängkriminalitet som får dagens problem att vara en västanvind. Sen har vi de utsatta. De som inser att de är ensamma, att inget händer när de angrips. Vilken tro på vårt rättssystem, och i förlängningen vår demokrati, växer de upp med? För mig håller detta på att utvecklas till ett av vårt lands största problem just nu. Så vad kan man göra? Polisen står maktlös. Socialen verkar handlingsförlamad. Jag har ett förslag. I vårt rättssystem är ju personer under 15 inte juridiskt ansvariga för sina handlingar. Betyder det att ingen är ansvarig? Nej, så är det faktiskt inte. Föräldrarna har skyldighet att se till sina barn. I flera fall har just föräldrar dömts för skadestånd när barnen begått vandalisering. Jag tycker vi utvidgar detta. Inför jourdomstolar för unga människor. Låt dem uppleva förnedringen och rädslan att stå inför en domare kort tid eſter de begått ett brott och ställas till svar. Döm ett straff. Och låt föräldrarna ta det. Tvinga föräldrarna betala böter, skadestånd eller till och med krypa in i fängelset för deras barns gärningar. Gör föräldrarna ansvariga för det deras barn juridiskt inte kan dömas för. Vi kan inte ha en grupp människor som lever utanför lagen. Som kan begå de mest fruktansvärda brott och bara gå vidare. Kan vi inte döma dem – döm mamma eller pappa. Jag tror det skulle bli en väckarklocka. Jag tror att det skulle minska den här typen av brott. Förnedringen att ställas inför domstol. Skammen att sätta sina föräldrar i en pinsam situation. Hur gick det då för Thea? Jo, vi gjorde ett inslag om henne i Eſterlyst och visade misshandelsfilmen som förövarna skickat. Tjejerna i gänget kände förstås igen sig, även om vi inte visade deras ansikte. Det gjorde deras kompisar också. Och den status de tuffa flickorna kanske hade innan vår sändning, sjönk som en sten. Alla kunde nu se hur vidriga de var, och plötsligt var de lägst ner på skolans rangstege. En av tittarna skickade också en present till Thea. Lite hopp om mänskligheten finns det, trots allt. HASSE ARO Född: 8 september 1957. Familj: Fru, fyra barn. Bor: Stockholm (uppvuxen i Tumba). Karriär: Började på lokalradion, följt av Radio Stockholm där han jobbade som reporter, nyhetsredaktör och programledare för Stockholm Direkt. Programledare för SVTs Trekvart och därefter för TV3s Efterlyst i drygt 20 år. Har även arbetat med andra program för TV3 och Krimkvarten för TV4. Under hösten har han varit tillbaka i TV-rutan med Efterlyst i TV3. Han sitter också med i styrelsen för Svenska Stölskyddsföreningen, SSF. Hobby: Att resa. 24 SÄKERHETSINSTALLATÖREN 1-2020