Nöjesnytt Växjö 1
LINN 2.0 – FRÅN ORDKAOS OCH HEMUNDERVISNING TILL
LINNÉUNIVERSITETET All forskning visar på att psykisk ohälsa har ökat katastrofalt de senaste åren. Samtidigt finns det mycket skuld och skam för de som drabbas. I en artikelserie vi kallar 2.0, kommer ni att få möta unga vuxna som tagit sig igenom olika svårigheter i livet och förändrats i grunden. Min dotter Linn Rosén, 33 år, gick genom hela grundskolan utan att någon förstod eller såg att hon hade läs- och skrivsvårigheter, vilket gjorde att hon helt tappade tron på sin egen förmåga. När Linn gick på högstadiet och hon en tidig kväll hängde på stan med sina kompisar kom hennes svensk- och engelsklärare, lätt berusad, med en cigg i ena handen ut från en restaurang. Helt plötsligt gick hon fram till Linn. – Hon skällde ut mig efter noter, talade om att jag var värdelös och att jag aldrig skulle bli någonting! Det blev en sanning för mig under väldigt lång tid. Det tog mig fruktansvärt hårt och skulle sitta i under väldigt många år Idag har man vidgat begreppet läs- och skrivsvårigheter. Istället talar man om att en del barn föds med en språklig sårbarhet. Det kan se väldigt olika ut och det är viktigt att man tidigt diagnostiserar de här barnen så de får rätt hjälp och stöd. På mellanstadiet upptäckte Linn att hennes klasskompisar hade mycket lättare att läsa än vad hon hade. Själv blandade hon ihop B och D och hade svårt med särskrivningar. Läsningen gick trögt och det gjorde också att andra ämnen, som till exempel matematik blev en ständig kamp. – Jag kände att jag var sämre än de andra i klassen och jag hade även svårt att koncentrera mig, men jag trivdes och hade kompisar. När Linn skulle börja i sjuan var hon jättelycklig. Inför första skoldagen hade hon köpt nya kläder och på morgonen steg hon upp tidigt för att sminka sig och locka håret. Förväntningarna var höga, men tyvärr skulle det gå utför ganska snabbt. Glädjen skulle förvandlas till tvivel, dålig självkänsla, tårar och utanförskap. Att ingen såg hennes svårigheter är något Linn funderar på än idag. – Jag har sparat min kalender från sjuan. I början har jag skrivit upp alla lektioner och läxor, strukturerat upp och använt olika färgpennor. Det syns att jag tyckte det var roligt, men vid någon tidpunkt slutade jag bara skriva, jag hade gett upp på något sätt. Linn ville lära sig, ville vara duktig och prestera, men det var en omöjlighet eftersom ingen såg hennes svårigheter och att hennes förutsättningar inte var de rätta. Linn berättar om ett tydligt minne där hon inte hängde med i skolan. – Under en lektion i naturkunskap förstod jag inte instruktionen och kände mig dum när alla andra förstod, men inte jag. Det var en stor klass och läraren hann inte med, det gjorde att jag sjönk ner i stolen och bara satt där framför mitt blanka papper. Idag vet jag vad jag har skulle haft rätt till, men när diagnosen inte fanns på papper fick jag inte heller de rätta förutsättningarna. Linn, som utbildar sig till förskollärare på universitetet kan idag se tillbaka och reflektera över hur det var för henne. För stor klass och för lite resurser var förödande och ingen såg hennes svårigheter. Ingen såg den unga tjejen som ville så mycket, men som inte kunde. För Linn var nationella proven, framförallt i engelska en mardröm. Linn ville men misslyckades gång på gång. – Hemkunskap och idrott tyckte jag var roligt. Det var ju praktiskt och passade mig jättebra. De lektioner jag inte klarade av, struntade jag i och började skolka från. Jag började hänga med andra som också kände sig misslyckade och utanför. När det var dags att välja språk så valde Linn franska. Hon tyckte det skulle bli jätteroligt och var taggad inför lektionerna. Men hon underpresterade (naturligtvis) och hamnade istället i en grupp som hette Svengelska. Besvikelsen var enorm, hon ville så gärna, men det gick inte. – Förmodligen hade jag också en taskig attityd när jag kom in i ”Svengelskagruppen”. Att ha läs- och skrivsvårigheter har ingenting med intelligens att göra. Många vuxna som har dessa problem berättar att de känner sig misslyckade, dumma och sämre än andra. Att alla andra kan och förstår, men inte dom. Att gå till skolan med en klump av misslyckande i magen, en känsla av att det inte är lönt ger upphov till konstant stress. Till slut mådde Linns så dåligt att hon vägrade gå till skolan. Vändpunkten kom när hennes mamma (jag) fattade ett avgörande beslut – Mamma sa att jag inte behövde gå till skolan. Det var så skönt, mycket släppte där. Linn blev sjukskriven, vilket var välbehövligt. Det är jobbigt att försöka passa in i en kub när man är rund, det går inte. Linn provade också att gå på Waldorfskolan, men den pedagogiken var inget för henne. – Det blev en chock att komma från en kommunal skola till Waldorf. Min första lektion var helt på tyska, de pratade om älgar, men jag fattade ingenting! Allt var annorlunda och jag kan fortfarande känna doften av den vegetariska maten. Jag fick i och för sig vänner och alla var snälla, men det passade inte mig. Ytterligare en vändpunkt för Linn var när hon träffade Patric. Hon var 13 år, han var 14. I år har de varit tillsammans i 19 år, har två barn, Saga, 7 år och Thor, 2 år och till midsommar ska de gifta sig. – Tidigare hade jag sökt mig till kompisar som liksom jag var struliga och stökiga, där kände jag mig hemma. Nu fick jag nya vänner och det betydde mycket. Efter ett tag började Linn längta efter att gå till skolan, längtade efter att tillhöra en klass. En god vän till familjen, Rickard Wirdelöv, som arbetade som speciallärare på Arabyskolan föreslog att Linn skulle skrivas in på skolan och att de skulle starta med hemundervisning. Linn fick schema och arbetsuppgifter som skulle redovisas varje eftermiddag. – Rickard var räddningen för mig. Han gav sig inte, han ringde varje dag och kollade att jag gjort mina uppgifter! Han har ett stort hjärta och ett fantastiskt engagemang. I nian började Linn så småningom delta på vissa lektioner i skolan. Hon berömmer Arabyskolan och Rickard, som hjälpte henne att avsluta nian med godkänt i tre ämnen. Under den här tiden fick äntligen Linn sin diagnos efter en utredning som visade på läs- och skrivsvårigheter. – Jag har aldrig skämts för min diagnos utan varit väldigt öppen med det. Jag vill visa att man, trots läs- och skrivsvårigheter kan läsa på en högre nivå! Låt aldrig din diagnos stoppa dig. Var stolt över den du är och visa alla att du kan! Nu var det dags för gymnasieval, Linn sökte fordon men kom inte in. Andrahandsvalet var restaurang, och trots endast 30 poäng kom hon in på en särskild kvot till gymnasiet. Valet blev den nyöppnade John Bauerskolan. – Jag hade urdålig självkänsla, men lärarna var fantastiska. Eftersom jag fick rätt förutsättningar fick jag MVG på min första tenta och jag kände att jag kunde! Fortfarande fick jag kämpa väldigt mycket, men jag kunde! Här började allt vända för Linn. Bra pedagoger och rätt stöd gjorde att självkänslan sakta men säkert bättrades på. Hon blev vald till årets elev, den elev som utmärkt sig och utvecklats mest på skolan. Vilken revansch! Linn började praktisera på PM & Vänner där hon fortfarande arbetar. Hon har arbetat i restaurangen, som enhetschef på Tak och barista på Bröd & Sovel. Hon har serverat både kungligheter och kändisar genom åren. Nu tar hon nästa steg i livet och går första året och utbildar sig till förskollärare. Fortfarande får hon jobba tre gånger så mycket som alla andra, men det går! – Mina motgångar har gett mig ett jäkla driv! Mitt delmål nu är att utbilda mig till förskollärare för att sedan vidareutbilda mig till specialpedagog för att hjälpa och stötta barn med eller utan språklig sårbarhet. Hon glömmer dock aldrig läraren som berättade för henne hur värdelös hon var och det är något hon fått kämpa med i många år. – Jag träffade henne en gång som vuxen och förklarade lugnt och samlat för henne hur mycket hon påverkat mig och det blev ettt slags avslut. På Universitetet får Linn det stöd och den hjälp hon behöver. Hon vet vad hon har för rätt till stöd, men trots det får hon kämpa extra mycket. Hon som aldrig skulle bli något blev något – något väldigt bra. Vilken revansch! I TEXT: ANETTE ROSÉN FOTO: LOUISE LYBRO FÖRUTOM DIN VÅRDCENTRAL KOMMER HÄR LITE TIPS OM DU KÄNNER ATT DU BEHÖVER RÅD OCH STÖD MINDLER.SE psykolog online UMO.SE Ungdomsmottagning för dig mellan 13-25 år