DT 1
Intervju Från Göteborg, till Vänersborg till det
stora äpplet – New York. Producenten Fredro har gjort en lång resa som nu mynnat ut i projektet ”The Jordan Era”, med flera av hans barndomsidoler som gäster. Men hur hamnade han här? Det var inte självklart till en början. Fredrik Ödesjö, som han egentligen heter, föddes i Göteborg och växte upp i Vänersborg i ett 80-talssverige som framförallt lyssnade på hårdrock. Via radioprogrammet ”Soul Corner” med Mats Nileskär upptäckte han till slut hiphop och som många andra blev han såld. – Jag gjorde aldrig DJ-grejerna. Jag började typ producera direkt. För det var det som intresserade mig mest, liksom. Jag köpte en sån här Cartridge-sample för min Amiga 500 som jag kunde sampla typ en kvarts sekund eller något med. De tidiga influenserna är inte särskilt överraskande, även om en del blivit förvånade över hans stora uppskattning för Native Tongues, då hans stil oftast rör sig mer mot östkustens hårdare boom bap-sound. – Inom hiphop har det alltid varit Eric B & Rakim, EPMD. Kool G Rap & DJ Polo. Sen när hela Native Tongues kom så var det den stora grejen. Jungle Brothers, De La Soul och speciellt A Tribe Called Quest. De första stapplande stegen inom musikkarriären gjordes med gruppen Mellow Wizzdum i Vänersborg. De kom senare att nå viss framgång och spelade bland annat på Hultsfred och andra festivaler i Sverige. – Det kändes jävligt kul. Jag försökte rappa också. Jag var ju helt värdlös på det. Men jag kände beatsen och så. Det funkade alltid. Så jag tänkte, fan, jag ska försöka gå in och lära mig mer om det här. Och då sökte jag in på Kulturama. Efter två år på Kulturama fick han via nära vännen Christian Karlsson kontakt med nystartade musikproduktions bolaget Murlyn Music Group, som bland annat leddes av Anders Bagge. Det första provet blev en remix för sångerskan och rapparen Deetah, som bolaget gillade. Han blev signad och fortsatte på inslagen väg, med produktion åt bland andra Christina Milian med hiten ”When You Look At Me”, Guy Sebastian och Sugababes. Arbetsplatserna utökades till London, New York, Los Angeles, Tokyo och Sydney. Samarbetspartners fick namn som Sinéad O’Connor, Alessia Cara, Mya och Wonder Girls. Något som också knyter an till albumet han valt att kalla ”The Jordan Era”, där han tillsammans med amerikanska rapveteranen Saigon återskapar just sound från olika årtal inom det som brukar kallas ”the golden era”. – Då måste man göra musik som låter helt autentisk från när det utspelar sig. ”Raising Kanan" är ju sent 80-tal till tidigt 90-tal. Så började hela grejen, att jag gjorde dom här låtarna. Då var det så här, ”okej, det ska låta som 1989”. Dels vet man hur det ska låta men sen är det bara att studera, vad släpptes 89? Här ligger också den något komiska förklaringen till hur han kom att bilda en duo med just Saigon. – När jag började med dom här synkarna för tv-showerna så satte Sony ihop mig med andra låtskrivare som skulle pitcha låtar till de här grejerna. Då var det en r&blåtskrivare som heter Sam Hook som sa ”jag har en grym rappare vi kan jobba med”. ”Okej shit, vi kör!”, sa jag. Så vi gjorde ett gäng låtar utan att jag fattade att det var Saigon. Så ni träffades inte utan du fick bara filer? – Jag fick bara filer med rap. ”Okej, det här låter mäktigt liksom”. Och sen hörde han av sig och skickade mig ett DM på Instagram och sa ”är det du som är Fredro? Vi har gjort en massa grejer!”. Men när började ni träffas upp? För jag antar att det måste ha varit en liten process att komma fram till vad det skulle bli, så att säga? – Ja, det här var ju typ mitt under pandemin så vi sågs inte face to face på skitlänge. Men sen när vi hade gjort typ 20-25 låtar så kände jag ”fan dom här låtarna är så jävla bra”. Och den här dealen vi har gjort är en non-exclusive så vi kan släppa dom om vi vill. Så tänkte jag, vi gör en hel platta så gör vi det från 80-talet till 90-talet som en hyllning nu med hiphopens 50-årsjubileum. Så det här blev resultatet. ”The Jordan Era” bär på en tydlig djungeltrumman.se 17