Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73 Anders Janson 08-622 15 42, fa
x: 08-622 69 30 Lars Strömbäck, ledamot av SGF:s styrelse, tar upp debatten om medlemsskap. En princip som överlevt sig själv I Svensk Golf 5/94 diskuterar Jonny Rosengren två centrala frågeställningar inför framti den. Vilka krav ska ställas på golfspelaren/medlemmen samt greenfeeöverenskom- melsens vara eller inte vara. Jonnys ställningstagande är ett vältaligt uttryck för den oro många i Golfsverige känner. Han vill med smärre modifi kationer behålla det system vi har. I detta inlägg vill jag på såväl pricipiella som praktiska grunder hävda en personlig uppfattning som mera är i linje med Framtidsutred ningens förslag. Mig veterligen finns det inget annat idrottsförbund som för anslutning av klubbar kräver att dessa skall uppfylla stränga krav på att kunna till handahålla sina medlemmar en idrottsanläggning. Om klubben är beredd att under ordna sig stadgar, målsätt ningar och fattade beslut samt fullgöra sina ekonomiska skyl digheter blir den en del av förbundet. Hur klubbens medlemmar praktiskt sköter sitt idrottsutövande lägger sig förbundet inte i så länge det inte avser sanktionerad täv lingsverksamhet. Sak samma borde självklart även gälla golfen. En klubb är en sammanslutning av perso ner, inte en idrottsanläggning. Om man äger en bana, arren derar en sådan, har tillgång till en s k alternativ golfanlägg ning eller bara har någon slags greenfeeöverenskommelse med en närbelägen anläggning har rimligen landets övriga golfspelare inte med att göra. Konsekvensen blir att vi får tre typer av golfare: 1) Den enskilde, icke klubb anslutne, golf aren som träningsspelar mot avgift på de anläggningar som är villiga att upplåta sin bana. Han kan naturligtvis också delta i täv lingar av enskild, ickesank tionerad typ men han omfat tas inte av något officiellt han- dicapsystem. 2) Flera sådana enskilda golfare kan naturligtvis sam mansluta sig i en klubb, men välja att stå utanför SGF ef tersom man vare sig är intres serad att betala för service och annat som den gemenskapen innebär eller erhålla den tävlingslicens som handicap- systemet ger. 3) Slutligen har vi golfaren som är med i en till SGF an sluten klubb med de rättighe ter och skyldigheter som detta medför. Som ovan sagts ska förbundet inte heller här lägga sig i hur dessa medlemmar praktiskt löser sitt behov av golfbana för tränings- och nöjesspel. Vad beträffar han- dicapgrundande ronder måste dock vissa, av förbundet fast ställda, normer gälla för hur banan ska vara beskaffad, men inte för hur den blivit tillgänglig. Själva grundbulten Att detta, enligt min mening, självklara förhållande inte rå der hänger samman med den mytomspunna greenfeeöve- renskommelsen. Jonny uppe håller sig vid "ömsesidigheten" som ju har ansetts vara frå gans ideologiska grundbult. Denna skulle gå förlorad om några klubbar kan erbjuda sina gäster en fin bana medan andra endast en dålig eller ingen alls. Den som spelar mot greenfee utan att ha nå gon egen bana har ansetts snylta på dem som satsar dyra pengar i en anläggning - han har inte dragit sitt strå till den gemensamma golfstacken. Stendöd bestämmelse Låt oss en gång för alla göra upp med den här myten. De klubbar som tar emot green- feegäster gör det i de allra flesta fall därför att det ligger i deras eget ekonomiska in tresse. Om den besökande kan erbjuda en egen bana är för dessa klubbar ointressant. Några förmögna klubbar är å andra sidan måttligt intresse rade av gäster som tränger ut de egna medlemmarna. De sorglustiga turerna i Björklidenfallet ger en kniv skarp bild av en stendöd greenfeeöverenskommelse. Det var här uppenbart att nå gon "ömsesidighet" inte före låg. Ändå, och i strid med för bundets rekommendationer, tog de allra flesta golfklubbar emot Björklidenmedlemmar med öppna armar. Men - det problem som Björkliden ak tualiserade är bara isbergets topp. Väldigt många, särskilt landsortsklubbar, har olika former av distansmedlems- skap där frånvaron av insats och en låg årsavgift motsvaras av ett underförstått löfte från medlemmen att aldrig eller mycket sällan besöka "hem klubben". Vilka konsekvenser skulle en sådan förenkling och libe ralisering av regelverket få? Enligt min uppfattning skulle de inte bli särskilt dramatiska. De flesta klubbar skulle som nu sannolikt välja att skaffa sig en egen bana, helt enkelt för att det är det bästa eller enda sättet att få tillgång till en så dan. Men där förutsättning arna är annorlunda skulle nya och kanske oprövade lösnin gar sökas. De flesta golfare skulle som nu tillhöra en klubb därför att en sådan har så mycket att erbjuda av so cial samvaro, juniorverk samhet m m. Mycket få av dessa klubbar skulle avstå från medlemsskap i förbundet. Golfens unika handicapsystem och breddtävlingsverksamhet skulle, tillsammans med alla andra fördelar ett SGF-med- lemsskap erbjuder, borga för detta. Men därutöver skulle vi kunna skapa ett rum för många presumtiva golfare som på olika anspråkslösare nivåer önskar utöva spelet. Men kommer inte många medlemmar, Jonny anger siff ran 1/3, att lämna våra klub bar om inte det traditionella medlemsskapet är den enda inträdesbiljetten till sporten? Jag är ganska säker på att Jonny här målar den ökände potentaten på väggen. Den som tycker att medlemsska pet i en traditionell golfklubb är för dyrt kan redan i dag lämna klubben. Det finns re dan mer än hundra alternativa anläggningar varav många av pay and play-typ. Vidare är som sagt möjligheterna att till en ringa kostnad bli distans medlem i någon klubb stora, andra mindre etiska möjlighe ter att förtiga. Till sist - genom att låta hundra blommor blomma även inom golfen kommer vi att kunna få fler golfare som kommer att utöva sporten på de villkor som passar dem bäst. Därmed ökar volymen såväl idrottsligt som ekono miskt och det kan bara vara till gagn för Golfsverige. Allt vi behöver göra för att harmo niera vår verksamhet med ver kligheten är att ta bort para grafen om att en klubb måste kunna anvisa sina medlemmar en bana samt skrota green- feeöverenskommelsen. Svensk Golf 9/94 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88
Svensk Golf Sida 89
Svensk Golf Sida 90
Svensk Golf Sida 91
Svensk Golf Sida 92
Svensk Golf Sida 93
Svensk Golf Sida 94
Svensk Golf Sida 95
Svensk Golf Sida 96
Svensk Golf Sida 97
Svensk Golf Sida 98
Svensk Golf Sida 99
Svensk Golf Sida 100