Säkerhet & Brandskydd 1
En brand som sprider sig via takfoten upp till vi
ndsutrymme och yttertak är ett vanligt och välkänt problem. VINDSBRÄNDER – ETT VANLIGT OC Att en brand i ett flerbostadshus eller radhus snabbt kan bli förödande genom att branden sprider sig via takfoten upp till vindsutrymme och yttertak är ett vanligt och välkänt problem. I Boverkets byggregler 5:535 (föreskrifter och allmänna råd) anges att vinds- och undertaksutrymmen ska utformas så att skyddet mot brandspridning mellan brandceller upprätthålls. De ska dessutom utformas så att omfattande brandspridning begränsas. Av: Anette Wennberg | Foto: Flameguard fire protection I det allmänna rådet till samma föreskrift anges att risken för brandspridning från fönster via takfot till vind, som utgör en annan brandcell bör begränsas. Detta kan exempelvis ske genom att takfoten utförs med avskiljande förmåga i lägst klass EI 30. Varje dag installeras brandskydd i luft spalter i takfot utifrån en felaktigt formulerad kravställning i bygghandlingarna. Det råder idag stor förvirring i föreskrivande led om verklig brandklass kopplat till den produkt typ man 36 AKTUELLA BYGGEN SÄKERHET & BRANDSKYDD | 2023 väljer, vilket medför stora risker. Avsaknaden av harmoniserad standard när det gäller brandskydd för luftspalter ställer extra krav på lämplighetsbedömning och det finns många fallgropar längs vägen som vi behöver belysa och förtydliga. Idag föreskrivs nästan alltid brandsvällande lister (svällband/brandband/svällist etc) till den ventilerade takfoten. I bygghandling, brandskyddsbeskrivning och Kritning står det angivet att takfoten ska brandsäkras med ex.vis “ Svällband enligt K i EI 60 " eller “ Svällist för takfot i lägst EI 30 ”. Men detta är dessvärre en omöjlig ekvation att lösa. Det är som att jämföra äpplen med päron för brandsvällande lister kan per definition aldrig uppnå brandklass EI. På grund av bristande produktkunskap föreskrivs alltså brandskydd som inte uppfyller den brandtekniska klass som BBR kräver.