Lokaltidningen Kanalen 1
4 LOKALTIDNINGEN KANALEN I ÖSTERÅKER OCH VAXHOLM
• NR 05 • VECKA 05 • ONSDAG 29 JANUARI • 2020 • ÅRG 25 samhälle &politik TIPSA REDAKTIONEN! Du är alltid välkommen att tipsa redaktionen eller skicka in egna texter och bilder. Vi förbehåller oss rätten att välja ut lämpligt material samt att korta ner texter. E-post: redaktionen@fixmedia.se Ett viktigt möte EN KUB FÖR VARJE MÄNSKLIG RÄTTIGHET har ställts ut hos trettio utvalda skolor runtom i hela landet. Bland de utvalda är två skolor från Österåker: Österåkers gymnasium som ska arbeta med Rätten till yttrandefrihet och Solskiftesskolan som tilldelats Rätten till plikter. Den 17 respektive 20 januari invigdes projekten på de båda skolorna. Foto: Ingela HellqvIst Två av 30 kuber har landat i Österåker En kub för varje mänsklig rättighet, totalt 30 stycken, har landat hos utvalda skolor runtom i Sverige. Av dessa trettio kuber har hela två stycken tilldelats skolor i Österåker: Österåkers gymnasium (ÖG) och Solskiftesskolan. Kuberna ingår i ett projekt som drivs av Raoul Wallenbergs Academy i syfte att fördjupa kunskapen om mänskliga rättigheter och odla handlingskraft och civilkurage hos unga idag. Av de trettio kuberna har Österåkers Gymnasium tilldelats mänsklig rättighet nr 19, Rätten till yttrandefrihet, och Solskiftesskolan nr 29, Rätten till plikter. En av initiativtagarna bakom att kubprojektet landat i Österåker är Ida Tegenborg, lärare i samhällskunskap och religion vid Österåkers Gymnasium. Ida har arbetat med förberedelserna av projektet sedan i höstas. När invigningen av kub nr 19 hölls förra måndagen var hon glad att nu få starta igång på riktigt. – Äntligen kan vi inleda vårt arbete, sa Ida Tegenborg inför såväl ÖG:s elever och personal som representanter från Raoul Wallenberg Academy och ÖsteråBÅDE PÅ SOLSKIFTESSKOLAN och Österåkers gymnasium förstärktes invigningssceremonin av sång och musik. Låten ”Easy like Sunday morning” framföredes i en snygg akustisk version. Foto: Ingela HellqvIst kers kommunstyrelses ordförande, Michaela Fletcher. Tanken med kuberna är att eleverna under terminens gång ska tolka rättigheterna på olika sätt. Dessa ska slutgiltigt presenteras i form av installationer inne i kuberna, till allmänhetens beskådan. Men för Ida är arbetet under resans gång det viktigaste. – Vi vill att kuben ska vara levande under tiden. Grundidén är att eleverna nästan ska snubbla över mänskliga rättigheter, säger Ida. Invigning av den kub som placerats hos Solskiftesskolan hölls den 17 januari, exakt på dagen 75 år sedan Raoul Wallenberg – som räddade tiotusentals judar förintelsen – togs försvann. från tillfånga och – Det han gjorde får aldrig glömmas, sa Marie Wengse, förstelärare på Skolskiftesskolan, i sitt invigningstal. Efter invigningsceremonin hölls en temadag där eleverna fick lyssna till föredrag och inleda vårens arbete med Rätten till plikter. Vid båda invigningarna höll också Michaela Fletcher tal. Bland annat uppmuntrade hon alla till att läsa igenom de mänskliga rättigheternas alla trettio punkter och underströk också vikten av att varje vuxen föregår med gott exempel. Från slutet av maj kommer båda kuberna med sina installationer att stå uppställda i Åkersberga centrum. Den 27 augusti kommer sedan alla trettio kuber att placeras på Raoul Wallenbergs torg för att belysa de mänskliga rättigheterna som antogs av FN den 10 december år 1948 och som är minst lika viktiga att hålla fast vid, nu som då. Ingela Hellqvist redaktionen@fixmedia.se DET VAR EN ÄRA för både elever och lärare på Fredsborgskolan att få träffa Livia Fränkel, en av de som överlevde Förintelsen och som fortfarande kan berätta med egna ord vad som faktiskt hände. Hon inledde med att uppmana ungdomarna till civilkurage – att vara uppmärksamma ifall någon behandlas illa, och alltid stå upp för den. ”Alla har ett ansvar!” säger Livia Fränkel. Det blev två starkt berörande timmar när eleverna i årskurs nio i Fredsborgskolans högstadium förra onsdagen fick möta Livia Fränkel, en av de som överlevde Förintelsen. Trots att salen är full av elever är det knäpp tyst när Livia Fränkel berättar om sin uppväxt i staden Sighet i dåvarande Ungern; om hur andra världskriget bröt ut och kröp dem allt närmare, om Hitlers karismatiska men väldigt obehagliga tal som ljöd via radion, om de restriktioner för judar som växte och försvårade tillvaron allt mer för den judiska familjen som annars hade haft det gott ställt. Hennes pappa försökte ha en positiv inställning: ”Vi biter ihop. Allra viktigast är att familjen får vara tillsammans.” Alla judar beordrades att bära Davidsstjärnan på sina kläder, vilket de också gjorde. För ”det var väl inte farligt?” De nåddes av rykten om hur judar massmördades systematiskt. Rykten som de hade svårt att tro på. ”Ingen kan väl göra något sådant. Det är ju 1900-talet, inte medeltiden!” När Livia Fränkel kommer till den period då verkligheten kom ifatt judarna i Ungern så blir också hennes berättelse knivskarpt verklig för oss som lyssnar. Oerhört och ofattbart verklig. Hon berättar om dagarna då ”MIN STORA FAMILJ är min gottgörelse – min hämnd mot Hitler!”, säger Livia Fränkel. de ombads packa, fick lämna sitt hem för att gå till ett inhägnat ställe där de hölls kvar en tid. Till den dag då de fördes till tågstationen där de föstes in i godsvagnar för en tre dagars instängd resa till en slutstation de aldrig hade hört talas om: Auschwitz-Birkenau. Livia var 15 år när hon kom dit. På perrongen skiljdes hon omedelbart från sin pappa. Bara en stund senare separerades hon och hennes syster Hédi även från sin mamma. Båda föräldrarna gasades ihjäl samma natt. Livia och Hédi sattes i arbetsläger. När de befriades av engelska soldater den 15 april 1945, var de svårt undernärda och minns därför inte så mycket av befrielsen. De togs omhand av Röda Korset och fördes senare till Sverige. När Livia berättat klart ställer eleverna frågor. Någon undrar om Livia har några barn. – Jag har en väldigt stor familj. Flera barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Min stora familj är min gottgörelse – min hämnd mot Hitler! säger hon och ler. Efteråt är det många som vill ta selfies med Livia Fränkel. Det är stort att ha en sådan hjälte på besök här i Österåker. Den berättelse hon bär på får aldrig glömmas bort. – Jag är bland de sista som fortfarande är kvar i livet. Det är er plikt att fortsätta bekämpa främlingsfientligheten, säger Livia Fränkel. PÅ SOLSKIFTESSKOLAN hade man utsett Kubenambassadörer, en grupp elever från olika klasser som hade fått lite extra introduktion för att kunna vägleda sina kamrater genom temadagen. Foto: Ingela HellqvIst MÅNGA VILLE ta foton med Livia som minne av denna dag. Ingela Hellqvist redaktionen@fixmedia.se Foto: Ingela HellqvIst