Nöjesguiden 1
P ink Velvet var från början tänkt att bli en sjä
lvhjälpsbok, men när Hannah Widell och Amanda Schulman insåg att de snart 50 åren av sökande knappt lett fram till några svar tvingades de tänka om. Amanda: Vi mår fortfarande piss. Vi är inte ett dugg lyckligare. Vi har ingenting att lära ut. Det enda vi kan är att dela med oss. Vi beskriver bara vad som hjälpt oss. Hannah: I sin ensamhet är man liten och svag. Så fort man känner att någon annan har samma problem känner man att det kanske inte är så farligt. Det är väl därför Fredagspodden har lyssnare. Man måste försöka skratta åt mörkret och inte ta sig själv på så stort allvar. Annars behöver man läggas in på psyket till slut. Har ni hört att Benjamin Ingrossos nya album ska heta Pink Velvet Theatre? H: Vi hörde det igår när vi var och poddade på Perfect Day. A: Är inte det helt sjukt? H: För oss är det färgen på blygdläppar. Bröstvårtor står det väl i boken? H: Blygdläppar och bröstvårtor har typ samma färg. A: Vi skrev blygdläppar först men sen tog vi bort det… Nej, vet du jag kan inte prata i dag. Det här kommer bli en sån hemsk intervju. Jag känner det. H: Jag har väldigt mycket ADHD i dag. A: Det har vi alla. Vem riktar sig boken till? A: Den som vill läsa. Ingen annan behöver köpa den. Det finns ingen tanke om målgrupp eller så. Nej, sluta! H: Det är inget publikfrieri alls. Vi berättar vår historia på vårt sätt. Varje kapitel är som en liten ö i en historia som är viktig i våra liv. Har det varit någon spökskrivare inblandad den här gången? A: Nej. H: Allt vi gjort de tio senaste åren har vi gjort i all hast. Nu gjorde vi bara det här. Vi har inte vågat tro att vi kan skriva förut. Hur kommer det sig att ni vågade det nu? H: Vi gjorde inte det från början… A: Det är som att det växer fram. Det är inte som att vi tänker ”Åh, kan man skriva det här om att duka?”. Men vissa kapitel är faktiskt riktigt starka för oss. Många av dem är vårt innersta. Det är läskigt. Sen ville vi prova att blanda upp det med väldigt mycket yta. För oss är det ett sätt att överleva. Det är jätteviktigt för oss. Det är väldigt provocerande för människor när man blandar de här sakerna. H: Provocerande för män, skulle jag säga. Jag har aldrig läst en kvinna ifrågasätta det. Men män blir jätteroliga. Vad tyckte ni om Jack Hildéns recension? H: Var det en recension? Det kändes som att han irriterat sig på oss hur länge som helst. A: ”Ska en man recensera det här?” var det första jag tänkte. Det är jättekul om män läser den, men det är verkligen kvinnliga ämnen. Det var väldigt ironiskt att han gör som vi beskriver i boken, förminskar kvinnliga intressen. Det enda jag egentligen bryr mig om är att det är knepigt när folk ska bestämma vem som får ha ångest och på vilket sätt. Det tar han sig friheten att göra. H: Jag skrev ett långt kapitel om hormoner på alla sätt, från mensstart till klimakteriet. Då ska han kalla det ”mens”. Det borde skrivas så mycket om mens. Kvinnor har det varje månad ett helt liv. A: Han kommer aldrig veta hur det är att vara 16 år och göra en abort själv. Har ni fått någon respons ni blivit glada över? A: Hela tiden. Vi har fått sådana fantastiska meddelanden från unga tjejer, som tydligen är i fara nu. H: Tänk om de ber någon följa med på aborten… A: NEJ! H: Tar sina hormonproblem på allvar? A: Börjar duka? H: NEJ! A: Sminkar sig? H: Skiljer sig! Lämnar elaka män? Det är fruktansvärt. Hur kommer det sig att ni plöjt ner all den här tiden i självutveckling? H: För att vi måste. A: Jag tror inte att du förstår. Det har varit avgörande. Det är jättesorgligt att leta så mycket efter någonting. Men det är det enda vi har kunnat göra. Av ren desperation. Men det är mycket som inte är på allvar också, utan mer en hobby. Vi är sökare och tycker att det är kul. Det är vår personlighet. H: Vi har testat allt. A: Jag vill så gärna må lite bättre. Det är en dröm jag har. H: Jag tycker det är så intressant med kvinnliga författare som levde på 1700 och 1800-talet, som ju nästan allihop hamnade på Beckomberga eller låg i sängen i flera år för att de inte ville gifta sig eller leva enligt normerna. Vi har inte kommit så himla mycket längre idag. Hur ser den kvinnliga hälsan ut? Jag vill se ett samband. Vad det ska leda till har jag ingen aning om. Jag går in i den typen av saker för att hitta förståelse. Tänk om rosmarin skulle vara lösningen på allt? A: Det är skitbarnsligt, men låt oss. Låt oss duka också om det ger en mysig stund. H: Jag som har tonårsdöttrar får ibland frågor om vad jag tänker om att de sminkar sig. För mig är det en ickefråga. Många har bestämt sig för att det är farligt. Det är det ofarligaste man kan skingra tankarna med. Att sminka sig, duka, titta på fotboll. Det är därför folk är tokiga i Formel 1. Det är ångestbearbetning. A: Det finns inget mer ångestframkallande. Jag kan inte tänka mig något värre. H: Det enda jag kan tänka på är att de bajsar och kissar i bilarna. Gör de? H: Ja, de kan ju inte stanna. Men vänta. Det kan inte stämma. Hur länge kör de? H: Jättelångt. De går ner sex kilo varje lopp. Ett lopp kan väl inte vara tio timmar? A: De blir väl nervösa? H: 301 kilometer. Det är ändå 30 mil. Men de kör väl ganska fort? H: De går jättefort. Ett lopp tar inte mer än två timmar. De måste väl kunna hålla sig i två timmar? A: Nu googlar jag ”Bajsar Formel 1-förare i bilen?”. Jag är världens sämsta googlare. Men annat sökande är du bra på. Har ni hittat något som hjälper? H: Att inte vara ensam med saker. Så fort jag går ner i mitt dåliga får jag ensamhetskänslor. Det spelar ingen roll att jag inte är ensam, jag känner mig ensam ändå. Har man ångest över något och berättar det för någon försvinner hälften. Det är när man går med det själv som det blir större och större. Sömn är allt. Om man inte sover blir man psykiskt sjuk. H: Jag fyller 50 nästa år. Jag har ingen ångest för det. Det är så skönt att bli äldre. Man blir mindre och mindre ängslig. A: Jag lyssnade på Maj-Gull Axelssons sommarprat. Hon sa att man är som lyckligast vid 80. Åldern är ganska fin på det sättet. H: Efter 40 börjar livet. A: Det är hårt att vara ung. H: 25 är vidrigt. A: Det är hemskt. Jag kände inte marken under fötterna. H: Man är knäpp och har inget konsekvenstänk. Efter 40 börjar man lugna ner sig och slutar ta allt på så stort allvar. Mellan 40 och 50 skaffar man sig ett fuck off-kapital i det att man inte bryr sig så mycket. A: Man börjar få lite intressen också. Trädgården, till exempel. Det kommer med åldern. Det är mysigt med ett korsord. H: Jag ser fram emot DN:s lördagskorsord så mycket. A: Det är min finaste stund när jag läser DN på morgonen. H: Man blir intresserad av politik. Amanda är galen i trädgård. Jag har börjat dreja. Det är sjuka saker som händer med en. A: Det är pinsamt att man inte är mer unik än så. Vad hemskt om Maj-Gull har rätt. Att det tar slut precis när det är som bäst. H: Det är belöningen man får, att man blir skitlycklig precis när man ska dö. A: Tyvärr tror jag inte att vår farmor var det. Hon blev aldrig lycklig. Det oroar mig. H: Men vet du en sak? Vår farmor var jättepsykiskt sjuk, men hon hade också väldigt mycket adhd. Att bota adhd med prozac tror inte jag är så bra. Man visste ju ingenting på den tiden. A: Hon fick elchocker istället. H: Hon ville bli lobotomerad. Om man var lite häxig eller tänkte lite stora tankar var botemedlet att de klippte lite i hjärnan. Vilket i och för sig kanske var lite skönt… I sökandet måste ni hittat grejer som inte fungerat särskilt bra… A: Men gud! Allt! Det är som ett stort jävla skämt. H: Vi kan skratta ihjäl oss när vi tittar tillbaka. A: Vi är så pinsamma. Vi har gjort de pinsammaste sakerna som finns. Jag skäms.. H: Det är tur att vi har dåligt minne. Minns ni något exempel? H: Gud. Nej, jag skojar. A: Fast det där är så tråkigt. Det är min dröm att bli så jävla religiös, men det verkar omöjligt för mig. Nej men såhär, det har varit många olika saker. Det som är pinsamt är att när vi är mitt i dem så är det det enda som gäller. H: Vi blir frälsta. A: Ja, frälsta. Då ska vi predika om det: ”Hur kan man äta kött? Vi kan inte ens sitta bredvid människor som äter kött”. H: Klipp till ”Biff, kul!”. Jag kommer inte NR 8, 2024 | NÖJESGUIDEN 19