Grand Val svensk 1
sotiga fax på glans igt papper. De följande åren
strömmade faxkopior* in från vår mäklare. Varje år valde vi ut ett tiotal objekt ur högen som såg ut att kunna motsvara vår dröm. Med dessa fax i resväskan gjorde vi därefter våra turer runt om i Frankrike. Vi åt, drack, badade, bodde, sightseeingade i största allmänhet och när vi kom i närheten av de utvalda slotten slog vi en signal till mäklaren. »Bonjour, nu är vi här!« Några år passerade och jag tror, helt ärligt, att ingen har varit inne i så många privata slott som vi, men drömmen lät vänta på sig ända fram till 1991. Det var alltid något av våra kriterier som inte motsvarades och till slut började vi tröttna så smått. Mäklaren började också ifrågasätta om våra två familjer verkligen skulle kunna enas om ett och samma objekt. regn i normandie, sol i bretagne. Tack vare att det regnade i Normandie, och eftersom Ewa älskade sol över allt annat, reste vi lite längre västerut till Bretagne där man lovat solsken i flera dagar. Av en händelse eller om det var ödets nyck, hade det 1991 råkat slinka med ett prospekt på ett slott i Bretagne och eftersom alla föredrog sol och bad utom Kent och jag, så var det vi som fick se Château du Grand Val för första gången. kärlek vid första ögonkastet. Trots att vi var luttrade vid det här laget, var vi spända som fiolsträngar och förhoppningarna var på topp, som alltid när vi skulle på slottsvisning. Jag minns det som om det vore igår när vi försiktigt körde den lilla grusvägen, ner för den lilla backen fram till slottet. Så fort vi såg byggnaden, storleken, tornen och läget kände vi båda två att det här var slottet vi letat efter så länge. När Kent och jag sett oss mätta åkte vi hem till fruar och barn och berättade entusiastiskt vad de missat. Dagen därpå var vi tillbaka på slottet. Nu med hela delegationen uppradade, spända av förväntan och med en leende mäklare. Redan förmiddagen därpå träffades alla parter igen för att skriva på ett så kallat ”promesse de vente” och innan bläcket hunnit torka satt vi på Combourgs bästa restaurang. Säljarna bjöd på lunch där det skålades högt och ljudligt och alla var nöjda och belåtna. Det skulle av olika anledningar dröja fram till den 16 oktober 1992 innan det riktiga kontraktet signerades. * Telefax eller fax, var en teknik för elektronisk bild- och textöverföring via telenätet, dåtidens e-post. 7