Nöjesnytt Jönköping 1
MÅNADENS PROFIL NINA STARCK Text: Staffan Hagberg
Foto: Anna Hållams Du vaknar på morgonen i en skön säng. Du klär på dig och går ut i köket och häller upp frukostfilen i din tallrik och ställer på matbordet. Du tror du är ensam men det är du inte. I själva verket är du omgiven av designers. Människor som skapat din säng, format din tallrik, ritat ditt matbord och sett till att dina kläder ser ut som de gör. Det är de kreativa formgivarna som ser till att din värld ser ut som den gör. På lugna Bäckalyckan i Jönköping sitter Nina Starck. Hon är designer och har i nästan 20 år sett till att tjejers kläder ser ut som de gör. Nyligen gjorde hon ett lappkast i tillvaron och gick över för att skapa design inom världens största möbelföretag. Men vi tar det från början, det blir enklast så: ”JAG BÖRJADE REDAN SOM LITEN INTRESSERA MIG FÖR HUR SAKER OCH TING SÅG UT OCH ATT SKAPA SJÄLV”. Inspirerad av att mamma hade tygaffär så sydde jag redan i femte klass mina egna kläder, minns hon med ett leende. – Teckning och slöjd var mina favoritämnen, men faktiskt inte bara syslöjd – träslöjden var lika rolig. Huvudsaken var att man fick skapa något. Med det egna skapandet som drivkraft förflöt hela skoltiden. Trots oförstående SYO-konsulenter: – De tyckte inte att designer var ett yrke, de såg det mer som en rolig hobby. De insåg väl inte hur viktig design och formgivning är i våra liv. Som tur är var Ninas vilja betydligt starkare än fyrkantiga SYO-konsulenter – efter gymnasiet sökte hon därför in till Tillskärarakademien. – Efter det ville jag gå Modedesignerutbildningen i Borås, men jag visste hur svårt det är att komma in till den utbildningen så jag åkte ner till Italien och tog ett barjobb istället. Men det blev en extremt kort karriär som bartender, telefonen ringde snart, Ninas antagningsprov hade imponerat, och Nina flyttade snabbt från södra Italien till Borås. – Redan nu visste jag att jag ville syssla med modedesign och jag visste också att jag ville jobba på H&M, så jag tog ett sabbatsår och flyttade upp till Stockholm för att dels gå konstlinjen på Nyckelviksskolan ute på Lidingö, men mest för att få chansen att jobba extra på H&M. Jag började envist att skriva och ringa (”det fanns knappt mail på den tiden, annars hade jag nog mailbombat också, hihi”) till H&M´s designchef för att få chansen att få det där extrajobbet jag ville ha. Envisheten som har följt henne genom livet gav resultat – Nina fick jobbet och blev snabbt anställd som assistent. – Sedan blev det nästan 15 år inom företaget på olika avdelningar – en fantastisk lärorik tid och ett lika fantastiskt samarbete. För bra mode handlar om samarbete, menar Nina: – Man diskuterar och förbättrar och putsar och ändrar, stöter och blöter olika idéer. Då gäller det att det är högt i tak och att man är ett bra sammansvetsat gäng. Olika klädesplagg kommer aldrig till av en slump, om nu någon trodde det: – Nej, det handlar mycket om omvärldsanalys, att se vad som händer runt om i världen och i livet. Att hela tiden iaktta och sedan omforma det man ser via ritbordet. Min dröm har hela tiden varit att skapa saker som alla kan använda, inga utflippade saker som ibland visas på modevisningar och som ingen kan använda… – För modevärlden är inte bara glamour och catwalks, det är klart att det är kul att luncha med modeorakel som Gaultier och gå på premiärvisningar ibland, men det är bara en ytterst liten del av vardagen. ”DET MESTA ÄR HÅRT JOBB OCH DET GÄLLER HELA TIDEN ATT VÅGA. ATT VÅGA STÅ FÖR SINA IDÉER OCH ATT VÅGA MISSLYCKAS, FÖR DET GÖR MAN IBLAND”. Tydligen inte så ofta, för plötsligt blev Nina handplockad till att bli designchef för hela Lindex – och så blev det flytt till Göteborg. – Fast då bestämde vi i familjen (man och 2 pojkar) att flytta tillbaka till Jönköping. Geografiskt var det bättre, eftersom det blev smidigare att kunna arbeta både i Stockholm och Göteborg – Jönköping ligger ju lite