VAPENTEST Den justerbara kolvkammen är ställbar i
höjdled och sidled, mycket praktisk – men snyggt är det kanske inte. En semisporter i sitt ena element – lerduvekrossning. Brownings klassiska uppspänningslänkage håller än, liksom ejektorerna. En bra tidlös konstruktion blir aldrig omodern. Egenskaper Att testa en hagelbössa när man varit ifrån banan i närmre 6 månader är inte optimalt – träffresultaten brukar vara lite skakiga i början på säsongen. Å andra sidan brukar viljan att skjuta vara på topp efter ett halvårs bortavaro. På testvapnet satt ¾ och ¼ chokerna iskruvade – egentligen inte optimalt vare sig till trap eller skeet även om det fungerade bra på skeeten. Efter att ha satt bössan på prov med ett par hundra skott så kan jag konstatera att den skötte sig alldeles utmärkt – något annat hade jag inte förväntat mig. De senare Browning 425 och de första 525 har haft ett rykte om sig att vara tröga på grund av för tunga pipor, jag kan konstatera att dagens Miroku har de betydligt trevligare nyare piporna eftersom bössan var snabb och smidig även på skeeten - fast ¾ i överpipan på skeetbanan kräver sin skytt. Jag vet att Percy Stanbury var engelsk mästare i både skeet och flera trapdicipliner under en lång rad av år fast han sköt allt med full / full så kan jag bara stillsamt erkänna att jag nog inte har riktigt den kapaciteten utan hade gärna haft lite öppnare på skeetbanan. Efter att ha skjutit en hel del och även låtit några kamrater prova så kan jag konstatera att den ganska väl tilltagna kolven är stor, pistolgreppet kan upplevas som väl stort om man har små händer – i synnerhet som avtryckaren inte är ställbar. Personligen passade den mig ganska bra om jag sköt i bara t-shirt – men så är jag ganska storväxt och har stora händer. Kolvkappan är tjock och väl tilltagen – ett par bommar kan tillskrivas dess ganska sträva yta och att kolvlängden var i längsta laget. Även för mig som är en ganska väl tilltagen figur rent kroppsligt. Den ventilerade kolvkappan ska enligt uppgift inte vara samma som ska levereras i volym. Den var föredömligt mjuk men gav upphov till en lite öm kind om man skjuter mycket med hård kindkontakt eftersom bössan då rör sig runt en cm i varje skott. Själv vill jag ha odämpad kolvkappa så bössan ligger still i skottet – men det är extremt mycket tycke och smak i den här frågan. Hur som är den enkel att byta. Ställbar kolvkam i all ära men även längden kan behöva justeras, låt vara att det är ganska enkelt gjort så är det ett mått som är unikt 102 ”Det är mycket praktiskt - men enormt fult” för varje skytt. Personligen har jag samma relation till ställbar kolvkam som till fästingar, men inte desto mindre fördrar jag att testa vapen med ställbar kolvkam före att behöva tejpa wellpapp på kolven för att den ska passa. Det är mycket praktiskt – men enormt fult. Som regel ställer man in kolvkammen en gång sedan rör man den inte. Då är det ganska onödigt och betydligt snyggare med en kolv utan lös kolvkam. Behöver man den inte tycker i alla fall jag att man ska fundera ett par varv till om man verkligen ska ha den. Testvapnet saknar automatisk säkring. En bagatell kan tyckas men är man van vid det är det extremt irriterande att den saknas. Dessvärre är det lite av en trend numera då fler och fler går från den automatiska säkringen – eftersom den är olaglig i USA. Jag hade gärna sett att de vapen man tar hit till Sverige hade automatisk säkring – de som inte önskar ha den funktionen kan enkelt koppla ur den lilla armen som sköter om den detaljen. Om inte armen finns på plats är man hänvisad till vapensmeden.