Sydafrika JAKTRESAN sparsamt och våra PH verkade
var otröstligt förtjusta i SevenUp. Personligen tycker jag att kolsyrad dryck inte är något vidare att släcka törsten med, men för dem var det vinter och för oss exterm sommar. En snabb koll på min Garminklocka visade en temperatur på fyrtiotre grader. Jisses, både vapnet, kikaren och kameran var så varma att man knappt kunde hålla i dem. Det röda och slipande Goda råd • Jägarna i Afrika vill att man sätter kulan så man knäcker bogarna direkt för att minimera att viltet springer från platsen. Man offrar heller lite kött istället för att leta i timmar efter djuret. De afrikanska jägarna spårar med synen istället för med hundar som vi ofta gör i Sverige, gör vilket kan begränsa något. • • Att åka till Afrika för jakt gör man bäst i maj, juni och juli. Flaskhållare till bältet är en superbra ide om man inte vill ha traditionell fältvattenflaska med sig. • Bra utrustningsfickor till bältet för kamera, telefon och skithuspapper är helt ovärderligt. • Kängor är bra men även vanliga vandringsskor kan fungera bra – det blir mycket vandring. • Riktig bärsele till kikaren så den inte hänger och slänger över hela bröstkorgen. sanddammet som yrde omkring trängde in överallt. Slutstycket fylldes med sand, precis som magasinen, kikaren och kläderna. Det satte sig och blev som sandpapper. Att torka bort sanden innebar repor på utrustningen så man var tvungen att blåsa bort sanden från utrustningen i den mån det gick. Sköljer eller blåser man inte av det repar man ytan. Det är därför man till exempel aldrig drar ett vilt från skottplats till upphämtningsplatsen utan antingen bär det själv eller lyfter det gemensamt. Oryxen i sikte Kvällen började gå mot sitt slut och vi hade fått reda på att Mikael hade lyckats hitta en fin kudu (Afrikas gråa spöke), vilket han letat efter hela veckan. Även Andreas hade haft turen på sin sida och lyckats få läge på en av zebrorna som strök omkring. Mörkret började ge sig tillkänna och den illröda solen började sakta smyga sig ner över horisonten. Värmen började avta samtidigt som ljudet från fåglar intensifierades under det sista skjutljuset. Jag och Johan var precis på väg att bryta för kvällen då den varit tom från vilt sånär som på ett antal giraffer, tjugo mungos samt ett femtontal gilleshönor. Precis när vi hade planerat upp lördagsmorgonens jakt och gett upp hoppet om fredagskvällen i det sista skjutljuset skymtade jag tre gråa skuggor inne i lågväxande hardbush. Tre par spjut avtecknade sig mot horisonten 150 meter bort. Sakta makade djuren sig ut på en öppning och medan Johan kollade vilket djur som skulle fällas gjorde jag mig klar för skott. Sakta lyfte 52 JAGUARMAGASINET.SE | NR.01/02 – ÅR 2020