Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77 synpunkt Leif »Myran» Ekstig,
Svenska Dagbladet Bygg fler Nacka-banor! D - Du är inte riktigt klok. Sa hon, och sorterade upp smutskläderna i olika högar. Hon skakade på huvudet och undrade hur den människa kan vara funtad, som efter 24 timmars hemfärd från det äventyr, som i sista kapitlet sett Ingemar Stenmark som hyllad världscupvinnare i kanadensiska skidorten Mont S:t Anne, i hallen hemma i Farsta intar en ställning värdig en staty på Kornhamnstorg. - Du är inte riktigt klok, tyckte hon och blängde på den person som liksom angri- pits av en långsamt fortgående förstening. Han borde vara trött efter den långa flyg- resan hem, men nu stod han där och inbil- lade sig att han fått den värdighet, det tan- kedjup som aldrig någon hade överraskat honom med här i livet. - Lägg av, sa hustrun. Hjälp till med tvätten. Så kom det sig att jag snart nog matade in den rätta födan i tvättmaskinens stora gap. Tänk att man inte kan få prova sina nya golfskor i fred ... Hustrun är inte golffrälst, det är en sak, men vad ger henne rätt att avbryta mitt pro- vande och dagdrömmande om en ljusnande vår? Jag hade ju »over there» passat på att förse mig med mitt livs första par golfskor. En härligt fantasieggande stund även för en orakad, trött resenär. Ut och träna Okay, tänker jag efter betedde jag mig lite underligt. Men golfen hypnotiserar på de mest olika sätt. Den föder revanschkänslor i nederlagets stund, och ger på så sätt näring till ett snabbt bestämmande om att gå ut och träna och lira igen så fort som möjligt. Helst redan i morgon. Den ger en längtande vibration i musk- lerna om att även i de mest glädjefulla stunder få göra om det där slaget som be- tydde så mycket. Klubbval, bedömning av naturen, samling och så då ett finmaskigt, känsligt nät av muskler som utför slaget. En kort stunds spänning när bollen flyger ge- nom luften. Sedan lyckokänslan .. . that's golf. Jag skulle dessutom vilja påstå att den ger motion. Inte tilräckligt för att öka din lungkapacitet, men är du bara ute för att röra dig för ett allmänt välbefinnande så tar golfen väl hand om kalorierna. Du håller vikten. Jag lärde mig mycket redan i fjol, under min första säsong, som t ex den gången jag var ute och lirade med Gösta Ignell. Ett ras- kare tempo fram till bollen har sällan skådats. Gör som Gösta, rör på påkarna mellan slagen! Det tjänar både du själv och omgiv- ningen på, för det kan vara trångt på banan. Tempo — en hjärtesak Man kan ju kanske fråga vem som satt pekpinnen i nykomlingens hand, men ni får förlåta mig - det här med att hålla tempo är liksom en liten hjärtesak. Ibland undrar jag om jag skulle bli någon hyfsad golfare om jag lade manken till. När jag började hette det att »det kommer att gå fort för dig som är gammal idrottsman». Sant är att jag provat på det här med allsvenskan i fotboll, kvalat till hockeyall- svenskan ett par gånger och varit utsatt för allsvenska lockrop i bandy. Pingisens div III- spade har väl någon gång också suttit i min högerhand. En gnagande oro håller emellertid tillbaka min optimism. Jag tror man ska skilja på spelsinne och bollsinne. En bollsporternas utövare bör vara försedd med båda dessa egenskaper, men är inte golfen trots allt nå- got annorlunda? Med spelsinne avses förmågan att analy- sera nästa drag i en match fylld med rörliga komponenter. Att tänka ett steg extra hela tiden, vara före. Titta på Tom Turesson i Hammarby, den killen har spelsinne. Bollsinnet, däremot, är för mig mera känslan för hur bollen ska behandlas i olika situationer. Förmågan att med följsamma rörelser få bollen att »lyda order». Nacka Skoglund hade t ex ett fantastiskt bollsinne, och han hade förmodligen blivit en ypperlig golfare om den idrotten legat mera i tiden under hans levnad. Fler »Nacka-banor»! Den andliga förnöjelsen går mycket väl att få ute i Nacka-reservatets städade domä- ner. Där finns något så fint som en kommu- nal golfbana, en grön oas av sinnesupple- velser för både etablerade golfare och nå- got valhänta nybörjare, som här ser sitt enk- laste och bästa sätt att komma in i sporten. Fram för fler kommunala golfbanor! Det är inte ett upprop - det är ett krav! Nacka-banan har haft sina brister, även under fjolårets upprustningstid. Men i år lo- var vi att bevattningssystemet ska fungera perfekt under torra tider, och dräneringen hålla undan alla paraplydagar. Att grabbarna från Björkhagens GK, denna klubb med småstadens hela gemyt- lighet mitt i storsta'n, kunnat önska sig bätt- re resultat i klubbmatcherna är en tillfällig- het blott. Wait and see, för min klubb har nöjet att på sina/kommunens domäner se en ständigt växande ungdomsskara. Grab- bar (för det mesta) som praktiskt taget bor på banan hela sommarlovet. Grabbar som här tycker det är billigt att spela golf, och som snart nog gör det förbaskat bra. En kommunal bana är ett alldeles fantas- tiskt rekryteringsställe, den saken är klar. Farfar, Tompa, Kenta, Danne och Perra brukar också roa sig här i mån av tid. »Far- far» heter Tom Turesson, »Tompa» Åhlund, »Kenta» Ohlsson, »Danne» Brzokoupil och »Perra» Lövfors i efternamn. Allsvenska fot- bollsstjärnor hela bunten. För dessa herrar är den kommunala banan med greenfee för en tia en underbar inkörsport till golfen. Problem finns Det finns mycket positivt att vaska fram, men eftersom vi spelar med öppna kort ska jag även redovisa ett problem som kan dyka upp någon gång ibland. Saken är den att golfbanan ligger i ett härligt strövområde med populärt bad ganska nära ettans tee. Här lever inte golfaren i någon skyddad värld, han är mitt i det grönsaksland där även surkål frodas. Jag minns en gång förra året, när jag var på väg fram till ettans green. Framför mig drogs över fairway barnvagn av blomma, med hjälten själv lufsande bredvid på slöa fötter. »Jävla överklassare» Fråga: - Kan ni inte flytta er upp på vägen, ni går mitt i golfbanan? - Äh, skiter väl jag i. Har också betalt skatt. . . - Ja, men du har inte betalat för att få utnyttja golfbanan. Det är skillnaden mellan dig och mig. Förresten kan du väl visa lite hänsyn. - Jävla överklassare. Jag ska gärna erkänna att jag inte hade mycket till övers för den personen, och kan- ske finns det läsare som tycker det är tur att just hans/hennes golfbana ligger så skyd- dad att dylika intermezzon kan undvikas. Men om man dristar sig till att se det hela i ett vidare perspektiv är det bara bra att Nacka-banan ligger just där den ligger. Fri- tidssvensken får uppleva hur »överklas- sarna» upplever s i n fritid. Han kan ta ett steg till vänster och själv låna en klubba om han vill. Golfen blir på detta sätt snabbt en högst normal företeelse. Om tio år ska ni se att »hjälten-med-trötta-fötterna» kommer ned till golfbanan betydligt gladlyntare, då kan- ske för att hämta hem sin golfspelande grabb till kvällsmat... Varför tänder man? Varför tänder de flesta så intensivt på spelet så fort de prövat på? Varför fortsätter så många med glödhett intresse trots att inlärningströskeln är högre än i många and- ra sporter? Se'n dåliga knän tvingade mig att sluta med de stora bollsporterna har jag prövat på t ex simning, tennis, squash, badminton, curling... men ingen gång har jag fått samma »kick» som i golf. Och ändå kunde man för bara några år sedan se mitt blida ansikte förvridas till ett knappt märkbart hån kring munnen och ett kallt, ointresserat ljus skådas i blicken så- dana stunder folk pratade golf med mig. Det var väl ingen sport som gav någon motion? För det var ju motion man ville ha på »gamla da'r». Det behövdes fem vänliga kompisars goda övertalningsförmåga och några utlå- nade klubbor för att övertyga mig om mot- satsen. Den här sporten har det mesta. SVENSK GOLF • 3/1976 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88
Svensk Golf Sida 89
Svensk Golf Sida 90
Svensk Golf Sida 91
Svensk Golf Sida 92
Svensk Golf Sida 93
Svensk Golf Sida 94
Svensk Golf Sida 95
Svensk Golf Sida 96
Svensk Golf Sida 97
Svensk Golf Sida 98
Svensk Golf Sida 99
Svensk Golf Sida 100
Svensk Golf Sida 101
Svensk Golf Sida 102
Svensk Golf Sida 103
Svensk Golf Sida 104