Nöjesnytt Jönköping 1
frossa i film & serier När man av en eller annan
anledning måste stanna hemma och inte kan, eller orkar, göra något annat än att ligga i soffan så måste man ha lite förströelse för att inte gå under av leda. Nöjesnytt har därför listat några av de bästa tv-serierna och filmerna just nu. TV-SERIER DANSK DYNAMIT (TV4 PLAY) Jag har, av naturliga skäl måhända, alltid haft en soft spot för filmer och tv-serier om grävande journalister; Alla Presidentens Män, She Said, Spotlight, Shattered Glass – listan kan göras lång. Den danska tv-serien Grävarna tar oss med bakom kulisserna hos den fiktiva dokumentärredaktionen på det (fiktiva) programmet Brännpunkt i deras jakt på en story med politiskt sprängstoff, och en möjlig konspiration på högsta ort i den danska regeringen. Som allt danskt är det ytterst välgjort och välskrivet och lite lagom upprörande. Det är gott om cliffhangers inför varje nytt avsnitt, och utan att spoila någonting blir det ganska uppenbart i slutet att en ny säsong redan är i vardande. THE AGENCY (SKY/SHOWTIME) Just när man trodde att man fått nog av spionthrillers dyker den här lilla pärlan upp på Sky/Showtime. Det har inte sparats på krutet i The Agency, men då snackar vi inte om bomber och granater och specialeffekter, utan om skådespelare, regi och manus. The Agency är trots nästan helt i avsaknad av action en oerhört rafflande och raffinerad historia: en CIA-agent (förtjänstfullt spelad av Michael Fassbender) återvänder till byrån efter sex år som undercoveragent i Sudan och dånar huvudstupa in i ett nytt halsbrytande spel på högsta nivå. Den psykologiska effekten av jobbet som specialagent, hur det påverkar människan och dess omgivning, ges mycket utrymme vilket gör The Agency mer till en psykologisk thriller än en actionserie i stil med Lioness. Uppfriskande! ZERO DAY (NETFLIX) Recensionerna av Netflix storsatsning Zero Day har varit minst sagt ljumma, men man ska inte tro på allt man läser. Hrm. Visst kan jag hålla med om att det finns en viss otajming i storyns upplägg, men Zero Day aspirerar ju heller inte på att vara någonting annat än god underhållning. Med det sagt känns det ju inte helt osannolikt att en cyberattack som slår ut allt som har med elektronik att göra faktiskt skulle kunna inträffa, och hur sårbara vi skulle visa oss vara i så fall. Och precis som i fallet med filmen Civil War känns något som för bara några år sen vore rena science fiction nu som en högst reell 38 | nöjesnytt risk. Nåväl, Robert De Niro är bra som Robert De Niro, men framför allt Lizzy Caplan och Jesse Plemons briljerar i en thrillerserie som är långt ifrån ett mästerverk, men klart sevärd. APPLE CIDER VINEGAR (NETFLIX) Att vara influenser måste vara ett tufft jobb, inte sant? Visst kan man raljera över detta icke-jobb, men måste ändå ha en viss respekt för vad kraven på att alltid synas, att alltid vara på tårna och att alltid väga sina ord på sociala medier kan göra med folk. Eller fråga bara den australiensiska wellnessgurun Belle Gibson, som till och med fejkade att hon överlevt hjärncancer med hjälp av sund kost och sedan gjorde en karriär på det. Apple Cider Vinegar berättar den smått galna historien på ett nästan sarkastiskt sätt, men med hjärtat på rätta stället. Kaitlyn Dever (Dopesick) är fantastisk i huvudrollen, men hela ensemblen ska ha beröm. Plus också för att Netflix valde att göra en serie av det och inte en långfilm; på så sätt kan man berätta historien ur flera perspektiv PARADISE (DISNEY+) I en postapokalyptisk (fan vad jag hatar det ordet) värld har en amerikansk elit, precis som i HG Wells Världarnas Krig, skapat sig en ny, konstgjord värld under jord och försöker upprätthålla någon sorts naturlig ordning, med både regering och president. I upprinnelsen blir presidenten, spelad av en James Marsden i sitt livs roll, mördad och naturligtvis måste det ligga en konspiration bakom. Det hela är mycket mer komplicerat än så och ju mer man tittar på Paradise desto mer dras man in i denna konstlade värld, både bildligt och bokstavligt talat. Något så intrikat och så in i minsta detalj spännande var det längesedan jag såg. Dessutom är avsnitt sju ett odiskutabelt mästerverk i genren thrillers. FILMER THE GORGE (APPLE TV+) När två elitsoldater, en från väst (USA) och en från öst (Estland) tilldelas ett hemligt uppdrag, att vakta varsin sida av en djup ravin utan att veta vad som finns i den, uppstår både spänning, action och lite romantik. Åtminstone om filmen heter The Gorge och släpps på Apple TV, där budgetar inte verkar spela någon roll. Men faktum är att The Gorge är en mastodontfilm som infriar förväntningarna. Anja Taylor-Joy (The Queen’s Gambit) och Miles Teller (Whiplash) har god kemi som de båda väktarna och kompletterar varandra väl i såväl de romantiska som i de actionspäckade scenerna. Att TaylorJoy fördriver tiden med att spela schack (som hon gjorde i The Queen’s Gambit) och Teller med att spela trummor (som han gjorde i Whiplash) tyder också på att skaparna har en hel del humor. HERETIC (HYRFILM) Hugh Grant i en skräckfilm?! Jodå, det fungerar alldeles utmärkt, precis som det gjort för många andra skådisar man brukar förknippa med komedier när de gjort ”seriösa” roller. Kanske blir det extra skrämmande när någon som brukar vara rolig spelar en obehaglig, i det här fallet rent av ondskefull typ? I Heretic är Grant på toppnivå som Mr. Grant, en psykopat som kidnappar två unga mormonmissionärer. I princip är det här en klassisk katt-och-råtta-lek, där Mr Reed gillar att ”leka” med maten, så att säga. Heretic är befriande fri från blod och chockerande effekter – det skrämmande ligger istället i det psykologiska och i leken med den religiösa symboliken. THE ORDER (PRIME) The Order tar sig en ett lika brännande aktuellt som skrämmande ämne, nämligen högerextremism och bygger dessutom på en sann historia, som utspelar sig i Idaho 1983. När FBI-agenten Terry Husk (Jude Law) lämnar storstaden för ett lugnare liv på landet blir det inte riktigt som han tänkt sig. Snart är han i ndragen i en jakt på en högerextrem terroristgrupp med kristna förtecken, med livet som insats. The Order är en ganska okomplicerad, rak och osentimental true crime-thriller, men samtidigt – eller kanske just därför - är den väldigt omskakande. Framför allt därför att den lika gärna hade kunnat utspela sig 2025. Kul också att se Jude Law tillbaka i gammal god form.