På andra sidan spakvattnet vittnar ett par skalad
e aspar om att platsen fortfarande är bebodd. Jag lutar mig bak mot en gammal tuva och njuter av situationen! Jag hör orrarna spela frenetiskt nere på sjön och en spillkråkas borrande i någon gammal fura en bit upp, just då har man svårt att tänka sig att sitta på ett pass i novemberkylan när solen känns långt borta och minusgraderna kryper in i märgen på en. Det jag känner just nu kan många jägare känna igen sig i, här ute i ingenstans med ingen alls förutom djuren känner man sig lycklig, lyckligare än någonsin tänker jag när jag trevande letar i ryggsäcken efter kaffetermosen. Jag kastar en blick ut mot vattnet och fryser till is i samma ögonblick. En liten plog bryter den blanka vattenspegeln och jag kan med vant öga konstatera att det är precis vad jag väntat på! Bävern simmar ett femtiotal meter ut i vattnet runt, runt och jag ser hur nosspegeln trevande letar efter okänd lukt. Men ikväll har jag övertaget då jag nästan gjort slut på en hel ask tändstickor i koll om vinden. Det dröjer inte länge innan bävern bestämt simmar mot betesplatsen på andra sidan och döm om min förvåning när jag ser att där sitter redan en bäver på iskanten och är i 43 MIN JAKT kikarsiktet. Bävern sitter dessvärre lite för nära vattnet för att skott ska vara möjligt. Markus förevigar ögonblicket med en bild tagen ur