Nolltretton 1
nyttPÅFILM FILMBOXEN Olympus London Angel has fal
len Collection 3 disc FILM Det började 2013 med filmen ”Olympus has fallen” där Vita Huset intogs av ett gäng nordkoreanska terrorister som ville åt USA:s kärnvapenkoder. Lyckligtvis fanns Secret Service-agenten Mike Banning (spelad av Gerard Butler) inne i byggnaden och kunde ta itu med slöddret. 2016 kom uppföljaren ”London has fallen” där större delen av ensemblen var tillbaka, men denna gång är det pakistanska terrorister som ska mörda världens ledare under en begravning i London. Förra året kom den tredje filmen ”Angel has fallen” där Mike Banning felaktigt anklagas för mordförsök på presidenten och måste rentvå sitt namn samtidigt som han avslöjar det verkliga hotet. Nu finns alla tre dessa filmer samlade i en fullmatad box. (TP) Joker V.07 När en filmfranchise ska nystarta väljer man ofta en mörkare och mer verklighetsnära ton, men frågan är om någon varit mörkare än den nya Jokerfilmen. Den nya filmen om Batmans antagonist är så långt bort från storslaget spektakulära superhjältefilmer man kan komma. Det är rännstensmisär, mental ohälsa och ett samhälle i upplösning. Referenserna till ”Taxi Driver” och ”King of Comedy” är tydliga och även om familjen Wayne spelar en viktig roll så är detta något helt annat än tidigare Batmanfilmer. Det är tidigt 80-tal, sopbergen växer på gatorna och råttorna börjar invadera staden. I denna grådaskiga miljö hankar sig Joaquin Phoenix fram som sjukhusclown och ståupp-wannabe. Han bor hemma hos mamma, äter mediciner och har en märklig störning som gör att han skrattar hysteriskt vid stress. Hans mamma kallar honom Happy och menar att han är satt på jorden för att glädja folk. Hmm...jag vet inte, för någon mer tragisk figur är svår att finna. Till slut får han nog av sitt miserabla liv och förvandlas från knäppgök till den vi känner som Jokern. Eller gör han det? Det är svårt att veta hur man ska sätta in denna Joker i DC:s filmuniversum. Däremot är det lätt att placera in Phoenix insats, nämligen i facket ”Potentiell Oscarsvinnare”. (TP) Ad Astra V.06 All bra science fiction fokuserar mer på den inre resan än på den yttre. Filosofiska frågeställningar, moraliska överväganden och livets stora frågor är det viktiga, sen gör det inget om det kryddas med lite äventyr också. Och ”Ad Astra” passar bra in i den traditionen. Det är en melankolisk och ganska nedtonad film som möter oss. Här finns absolut några scener när det verkligen hettar till, men mest handlar det om astronauten Roys tankar och tvivel. Roy spelas av Brad Pitt och han får i uppdrag att åka till Neptunus för att hitta sin pappa (Tommy Lee Jones) och samtidigt rädda Jorden. Vägen dit går via månen och Mars och har en del gupp som måste passeras. Och visst är det väl nåt skumt med uppdraget? Men Roy gör det han ska, lugnt och metodiskt som alltid, med en puls som aldrig passerar 80 vad som än händer. ”Ad Astra ” är ett storslaget rymdepos med mycket att berätta. Det gör att många personer, scener, frågor och detaljer hastas förbi lite väl snabbt. Det är nog filmens enda svaghet, att den ofta bara skrapar på ytan när man hade velat veta mer. I övrigt är det ett strålande rymdäventyr med en magnetisk Brad Pitt i huvudrollen. (TP) TIPSET The Cloverfield paradox (2018) Den första Cloverfield-filmen kom 2008 och fick ganska mycket uppmärksamhet. Den följdes 2016 av ”10 Cloverfield Lane” och nu denna Netflixfilm. Det är tre väldigt olika filmer som man med lite god vilja kan se som en slags löst sammanhållen trilogi, men det går också att se dem som tre separata och fristående filmer eftersom de skiljer sig så mycket. Denna gång befinner vi oss i en rymdstation i omloppsbana runt jorden där en forskningsstyrka jobbar på att lösa världens energikris. Vid ett försök går saker och ting snett, vilket skapar oväntade komplikationer för besättningen, ja faktiskt för hela mänskligheten. Mixtrar man för mycket med universums krafter kan saker gå riktigt, riktigt illa visar det sig. (TP) Rambo: Last blood V.06 Många trodde nog att den förra filmen som kom 2008 var det sista vi skulle få se av Rambo, men Sylvester Stallone tyckte att det fanns lite kvar att berätta om den gamla krigsveteranen. Tveksamt om det verkligen gör det, för storyn om hur Rambo åker till Mexiko för att försöka rädda en ung tjej och får slåss mot en hel gangsterarmé är rätt tunn. Hade det inte stått Rambo på filmaffischen hade vi betraktat denna film som en ganska ordinär B-film. Inledningsvis händer inte så mycket. Rambo lufsar runt på sin gård i Arizona och gräver en massa tunnlar under tomten. Kan vara bra att ha, tycks han resonera, och det får han ju rätt i senare i filmen. Så småningom hamnar han i tjafs med de mexikanska skurkarna och då drar actionscenerna igång. Och det är riktigt rått och brutalt, med halshuggningar och blod som skvätter. Slutuppgörelsen är filmens höjdpunkt och bjuder på en riktigt bra sista kvart där Rambo rensar upp bland slöddret med diverse finessrika metoder. Som helhet är detta dock en ganska svag film som gärna får bli avslutningen på Rambo-historien. (TP) Ready or Not V.05 Grace, lysande spelad av Samara Weaving, är en enkel tjej med en trasig själ som gifter sig in i den stenrika familjen Le Domas. Och även om hon anar att familjen är lite speciell så är det ändå viktigt för henne att äntligen få tillhöra en familj. Den säregna familjen, som bor på ett stort gammaldags slott, har gjort sig en förmögenhet på brädspel och de håller hårt på familjetraditionerna. En av dessa är att alla som gifter sig in i familjen måste delta i en lek under bröllopsnatten. Hela familjen samlas runt ett bord och Grace får dra ett kort ur en lek. Kortet avgör sedan vilken lek som ska lekas. Dock finns det ett ”Svarte Petter”-kort i leken som innebär att leka kurragömma på liv och död och där den som drar det kortet blir ett levande byte... och som ni säkert förstår så råkar Grace dra just det kortet - jakten kan börja! Grace tänker dock inte ge upp i första taget utan bestämmer sig för att överleva till gryningen. Här startar en katt-och-råtta-lek som kryddas med makabra skämt om hur rikedom förändrar människor och plockar fram de sämsta sidorna hos folk. Det hela är väl filmat och storyn börjar bra och man dras med in i leken. Men, ju längre in i filmen leken för oss desto larvigare och mer överdriven blir historien, vilket gör att filmen - trots Samara Weavings skådespel - tyvärr endast får knappt godkänt. (BN) KLASSIKERN Paranormal activity (2007) Vi får följa ett ungt par som märkt att det händer konstiga saker hos dem och börjar filma huset när de sover. Och nog händer saker, dörrar slås igen, fotsteg hörs och det knackar i väggen. Snart börjar spökerierna accelerera och spänningen trissas upp. ”Paranormal activity” bygger långsamt upp en spänning som får tittaren att sitta på helspänn. Så fort handkameran filmar sovrummet vet man att det snart kommer att hända något. Filmen är gjord med oerhört låg budget och filmad i dokumentär stil, och parets naturliga dialog och spelstil gör att det verkligen känns som att händelserna är på riktigt. Den som tycker att både ”The Blair Witch Project” och tv-serien ”Hemsökta hus” är fantastiska njuter varje sekund. Fler skräckfilmare borde fatta att det är vad man inte visar som oftast är det mest skrämmande. (TP) NOLLTRETTON 55