NG Gbg 1
Krog KROGRÄVEN: MATS HOFF I denna artikelserie få
r vi träffa ett antal individer som sedan decennier återfinns på Göteborgs krogscen. Personer som verkar utan att nödvändigtvis synas, som kan berätta om utvecklingen inom industrin, ge oss perspektiv på vår nutid och återberätta anekdoter från förr. TEXT OCH FOTO: CARL BODIN SVENSK HÖVLIGT TACKAR HAN kassörskan för påminnelsen om att stämpla stammiskortet när vi beställer varsin kaffe framme vid disken. En kopp nybryggt inne på konditoriet på Friggagatan hör till Mats Hoffs standardrutin nuförtiden. När han väl slagit sig till ro på den stoppade stolen vid fönsterbordet säger han aningen spjuveraktigt. – Du måste varit väldigt inspirerad i helgen när du drack den vita bourgognen. Fullständigt gått i spinn! HAN PÅMINNER MIG om hur jag för några dagar sedan skickade en bild på en flaska vin som jag drack på restaurang Project. Teknikens under resulterade i att bilden skickats flera gånger och dessutom mitt i natten, till Mats sambo Nancys stora förtret. – Jag ligger och sover vet du, med Nancy bredvid och så plingar det till på det sättet. Hon blir ju misstänksam förstår du, fortsätter han småskrattande och med ett karakteristiskt drag på smilbanden. DET TILLHÖR INTE vanligheterna att jag skickar bilder på vinflaskor till folk, men denna kväll drack jag och mitt sällskap 84 NÖJESGUIDEN | NR 2, 2023 ett vin som jag visste kom från Mats portfölj. Dessutom var det av strålande kvalité. Project är en av många restauranger runt om i Sverige som köper viner av Mats och har gjort så under många år. Mats har arbetat med vinimport och utbildning inom vin i snart 40 år. 1998 grundade han sin egna importfirma Hoff Vinhandel men redan 1986 sålde han sin första flaska vin via dåvarande Vin- och Spritmonopolet. – Det var en norditaliensk chardonnay, från Sydtyrolen. På den tiden gjorde man ingenting mer än att koppla ihop Vin & Sprit med kooperativet nere i Italien. Sen skötte dom hela biten. NÅGRA ÅR TIDIGARE arbetade Mats som kock på Stena Line, men det skulle snart förändras. I och med ett högt skattetryck på alkohol i Sverige insåg flygbolaget SAS att det fanns goda affärsmöjligheter att sälja alkohol ”tax free” i samband med resor. Stena Line var inte sena med att haka på idén och påbörjade försäljning i butiker ombord på sina båtar. Mats förflyttades dit och hamnade på avdelningen för vin. Vid det laget var Mats intresse för vin begränsat men ett frö hade såtts under tiden på kockskolan. – Jag var inte mycket för att läsa, men under tiden på kockskolan fick jag en bok av min mamma som hette ”Vin och Världens drycker”. Det fick inte heta sprit på den tiden, så det blev ”världens drycker” istället. Det var mycket känsligt. Vi talar om sent sextiotal. ÄVEN VINUTBUDET SOM fanns att tillgå i Sverige på den tiden var skralt. Vin- och Spritmonopolet kontrollerade all handel med vin och såväl krögare som konsumenter fick nöja sig med det statliga sortimentet. Skulle någonting nå slutkund skulle det passera igenom statens trånga nålsöga. I och med den nya tjänsten i vinbutiken började successivt hans intresse för vin växa sig större. Nyfikenheten gjorde att han började söka kontakter inom vinvärlden. Han gjorde några resor ner till södra Europa och slutligen kom han i kontakt med en engelsman som arbetade som språklärare nere i Sydtyrolen. Mannen behärskade således förmågan att kommunicera med såväl bönder, på tyska och italienska, och övriga européer på engelska. Genom honom fick Mats också möjlighet att träffa en dåtida legendar, Giorgio Grai. Han möjliggjorde för Mats att åka från vinkällare till vinkällare och besöka numera kultförklarade producenter som Agricola Foradori i Trentino och familjen Allegrini i Valpolicella Classico. – Han öppnade en del portar, så man fick se vinhus inifrån. Det var rätt trevligt, med många goda middagar. Så småningom hamnade jag också hos Ca’ del Bosco i Franciacorta, men det var på eget initiativ. Där fick jag höra av ägaren Zanelli att den italienska kvalitetstillverkningen av vin har börjat först nu, 1984. Då började vinlagarna förändras och kvalitén sticka iväg uppåt. Innan dess var det mest halvoxiderade enkla bordsviner. DESSA LÄTT OXIDERADE viner påminner till viss del om nutida populära orangea naturviner. Något Mats inte har så mycket för. – Jag förespråkar naturligtvis hållbart jordbruk, men har inte så mycket för oxiderade viner. Att få bort oxidation är något som vinmakare har arbetat med under årtionden. Att eftersträva oxidation är lite som att säga att teknikens landvinning inte har någon betydelse.