Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42 TÄVLING FÖRSTA DAGEN: Den näst
an obligatoriska första-ronds- skrällen dyker upp i form av en 28-årig engelsman från kanalön Jersey: Wayne Stephens. Han sätter banrekord med 66 slag (banan är något förlängd jämfört med -82 års British Open) men alla - inklusive Stephens själv - vet att det här inte kom- mer att hålla. 41 ronder under par visar att det här är en snällare BO-bana än vanligt. Balleste- ros (72), Crenshaw (73), Lyle (73) och Woosnam (74) hör till de stora namn som skaffar sig svåra utgångslägen. ANDRA DAGEN: Den spelare som tar över ledningen från Wayne Stephens är av en helt annan kali- ber. Australiern Wayne Grady har världen över visat sin höga klass. Det är ju inte vem som helst som vinner på USA-touren - det gjorde Grady nyligen i Westchester Classic. Men ska han verkligen hålla...? Mest känd är han för sina andraplatser, 26 till antalet. Nu har han efter ronderna 68-67 två slags ledning före amerikanerna Tom Watson och Payne Stewart(av vilka Ste- wart förbättrar banrekordet till 65 slag). Robert Karlsson slår till med en av dagens under-par-ronder (70) och med 145 sam- manlagt klarar han kvalgränsen med två slags marginal. Samma resultat har Balle- steros (nej, den här gången vinner han inte...) och Jack Nicklaus medan spelare som Crenshaw, Woosnam och hemmafa- voriten Lyle hamnar precis på gränsen. För kända namn som Sam Torrance, Larry Nelson och Fuzzy Zoeller är det färdig- spelat. Liksom för Johan Ryström (79-79) och Arnold Palmer (82-82). För legenden Palmer var det ett sentimentalt avsked: - Det här var mitt sista British Open. Gamla män ska inte spela med unga poj- kar. TREDJE DAGEN: Det här är inget vanligt British Open. Värmen och den vänliga banan gör att det mera liknar ett US Open. Bland de 11 i toppen med realistiska chanser att vinna är åtta amerikaner - de övriga tre är Grady, Australien, David Feherty, Nordirland och ARNOLD PALMER gjorde sitt sista British Open. Legenden skrev autografer på löpande band. José-Maria Olazabal, Spanien. En enda av de 11 har vunnit en stortävling förut: Tom Watson. Han har ett perfekt utgångs- läge, ett slag efter ledande Grady för att nå en historisk sjätte British Open-seger och därmed nå samma antal som gamle Harry Vardon kom upp i under seklets första år: - Jag älskar linksbanor, säger Tom Watson. Jag tycker om havet, vinden, sanden, lukten, ja allt. Och så uppskattar jag att det inte finns några träd. Med Byron Nelson i sällskap åkte jag över till Irland på vägen hit till Skottland och spe- lade fyra banor, bl a Waterwillle och Royal County Down. Nu har jag bara några banor i norra Skottland , bl a Nairn, kvar innan jag spelat alla linksbanor jag vill. Alla känner till din känsla för Skottland och golfens historia. Du kanske samlar på något skotskt också? - Bara British Open-titlar... FJÄRDE DAGEN: Det måste kännas egendomligt att heta Wayne Grady. Att spela bra, gå i British Opens ledarboll och leda tävlingen och TOM WATSON hade sin tränare, den numera 77- årige legenden Byron Nelson, med på sin tripp till Irland och Skottland. finna att den publiken jublar åt istället är hans partner Tom Watson. Men publik- stödet till trots har den fräknige amerika- nen i kepsen tappat något av sitt tidigare helt mönstergilla närspel. Hur han än kämpar kommer Watson inte ifatt Grady - och därmed heller inte Harry Vardon. Han får inte den 69-rond som skulle gett ho- nom segern. Han stannar på 72 och det är två slag för mycket. Plötsligt har ett oväntat hot mot de 11 med realistisk segerchans dykt upp. Som uppstigen ur den för dagen stilla vilande Firth of Clyde har den stora vita hajen Greg Norman börjat visa sina tänder. Med sex raka birdies på de sex första hålen rusar han uppför resutalttavlorna. På svå- rare sista nio får han nöja sig med tre birdies men det ger honom ändå banrekor- det 64 slag. Och inte bara det. Hans landsman Wayne Grady klarar inte av att gå sina sista sex hål på ett över par. Han kommer liksom Norman in på 275 totalt, 13 under par, WAYNE GRADY spelade drömgolli tre dagar och 16 hål på den fjärde. Då började motgångarna. samma resultat som även amerikanen Mark Calcavecchia nått. För första gången får därför British Open avgöras på det nya sättet: med fyra håls playoff. De fyra hålen av koncentrerad golfdra- matik fick ju även den svenska TV- publi- ken chansen att uppleva direkt: • Hur Greg Norman startade som den demon han är i sina bästa stunder med två raka birdies... • Hur Mark Calcavecchia lyckades hitta rätt med sin birdieputt på andra hålet... • Hur Norman slog en (enligt både amerikanen och honom själv) helt perfekt järntrea på tredje hålet (nr 17) som rullade över green... • Hur han valde sin wedge ("Glad över att han inte tog puttern" sa Mark) och hur hans boll inte stannade förrän 3 m förbi varifrån Norman missade parputten... • Hur den väldige australiern pumpade upp sig med alltför mycket adrenalin inför sin avslutande drive på 18:e och rullade ner i den mittre fairwaybunkern. .. • Hur Calcavecchia slog en 201 yards lång järnfyra från högra ruffen "så perfekt som jag någonsin slagit ett golfslag. Jag visste att den skulle stanna nära hål..." • Hur amerikanen, liksom förstås Nor- man, när han sett bollens läge i bunkern visste att det slaget omöjligt skulle nå fram till green... • Hur Normans bunkerslag mycket rik- tigt inte nådde fram utan tippade precis över kanten ner i vänster green bunker... • Hur Norman därifrån skickade sin boll out-of-bounds... • Hur Calcavecchia därmed hade två puttar från drygt 2 meter på sig för att bli British Open-mästare... - Det enda jag hade i huvudet var att inte få dubbelslag med min putter. Det har jag aldrig haft förut och att första gången få det när man är 2 meter från British Open- pokalen hade ju inte varit rätt tillfälle. Putten rullade i "dead center" och jag lyfte mot skyn. En dröm hade blivit sann. DAGBOKSANTECKNINGAR: ANDERS JANSON 42 SVENSK GOLF • 8/1989
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84