Lokaltidningen Kanalen 1
4 LOKALTIDNINGEN KANALEN I ÖSTERÅKER • NR 14 • VE
CKA 14 • TISDAG 2 APRIL • 2024 • ÅRG 29 samhälle &politik TIPSA REDAKTIONEN! Du är alltid välkommen att tipsa redaktionen eller skicka in egna texter och bilder. Vi förbehåller oss rätten att välja ut lämpligt material samt att korta ner texter. E-post: redaktionen@fixmedia.se GRUVHÅLET I HÄRSBACKA är för länge sedan stängt. Ingången spärras av en port och ligger på privat mark. Foto: Jesper Almén CARL ADOLF BERGSTRÖM, allmänt känd som ”Tjocka Bergström”, var en av sammanlagt fyra gruvfogdar som tjänstgjorde i Härsbackagruvan. Bergström innehade tjänsten från 1901 fram till 1917, då han avskedades på grund av egenmäktigt förfarande i samband med byggandet av ett spelhus. Han degraderades till vanlig knegare men lyckades i slutet av 1920-talet få anställning som gruvfogde igen, denna gång vid Ytterby gruva på Resarö. BOTTEN PÅ DAGBROTTET av stora gruvan i Härsbacka, 140 meter under markytan. Bilden är tagen 1907. Foto: BröDernA hArling/öhF En gruvlig historia n ÖSTERÅKER I Österåker fanns i början av 1900talet en omfattande gruvdrift med ett flertal dagbrott utspridda över kommunen. Allra störst var Härsbacka gruva och det var även den gruvverksamhet som var i drift längst tid, i mer än 50 år. I Stockholms det förekommit skärgård har gruvdrift av olika slag så långt tillbaka som 1100-talet, bland annat med kalkstensbrytning i den södra skärgården som Runmarö och Södertörn och brytning av järnmalm på Utö. Här i de norra delarna fanns redan på 1700talet Ytterby gruva på Resarö, där det bröts kvarts och fältspat i stor omfattning. Även i Österåker var det just dessa två mineraler som hittades och bröts i de gruvor som började anläggas i slutet på 1800-talet. År 1890 upptäcktes en åder av fältspat vid torpet Härsbacken nära nuvarande Skärgårdstad. Fyndet ledde till att en gruva började byggas året därpå genom att ett mindre dagbrott togs upp och ett maskinhus byggdes i anslutning till det. Gruvindustrin i Härsbacka kom att vara aktiv i mer än 50 år och när den var som mest omfattande var den tillsammans med närliggande Isättra landets näst största fältspatgruva. Gruvhålet i berget i Härsbackagruvan var på sin djupaste del närmare 140 meter djupt och gruvverksamheten hade som mest 75 personer anställda, därav ett tiotal kvinnor och även barn. Det var ett tufft arbete med 60-timmars arbetsveckor. En vanlig åkomma bland gruvarbetarna var silikos, eller stendammslunga, som de ådrog sig genom att inandas det extremt skadliga stendammet. Brytningen i Härsbackagruvan upphörde för gott 1945. Gruvan inköptes av Statens Vattenfallsverk för att användas som oljelagringsdepå, vilket i sin tur avvecklades i slutet på 1980talet, då fastigheten såldes och tömdes på olja. Gruvan blev naturligt återfylld med grundvatten år 1997. Några år senare fanns planer på att dumpa schaktmassor i de gamla gruvhålen i både Härsbacka och Isättra, men efter massiva protester från kringboende avblåstes dessa planer. Jesper Almén redaktionen@fixmedia.se HÄRSBACKA GRUVA på tidigt 1900-tal. På fotot ses anställda arbetare, både män, kvinnor och barn, uppställda framför sorteringsverket. Foto: BröDernA hArling/öhF GRUVMALMEN SOM BRÖTS i Härsbackagruvan transporterades via en smalspårig järnväg genom skogen ner till lastkajen i Idsätraviken. Här är det fraktskeppet s/s Gullborg som lagt till för att ta emot lasten. Foto: österåkers hemBygDs- och FornminnesFörening