Svensk Jakt nr 1

Svensk Jakt Chefredaktören har ordet Svensk Jakt Vargjakt Svensk Jakt Ögonblicket Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet Svensk Jakt Opinion Svensk Jakt Riksnytt Svensk Jakt Paragraf 28 Svensk Jakt Skyddsjakt på Bullerö Svensk Jakt Omslagstävling Svensk Jakt I backspegeln Svensk Jakt Test av kopparkulor Svensk Jakt Björnens år Svensk Jakt Köpa och sälja vapen Svensk Jakt Klä dig rätt för vinterkylan Svensk Jakt Digital och analog jaktradio Svensk Jakt Naturligt vis Svensk Jakt Viltvård Svensk Jakt Hälgekrysset Svensk Jakt Hört, sett & läst Svensk Jakt Hälgeserien Svensk Jakt Utrustning Svensk Jakt Vapen & skytte Svensk Jakt Vapenutrustning Svensk Jakt Frågor och svar om vapen Svensk Jakt Från Jägareförbundet Svensk Jakt Svensk Jakt Jaktbart vilt och solen Svensk Jakt Fågel på kockens vis Svensk Jakt Redaktionen Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland Regionalt Västra Götaland Under en jakt i Valdema rsvik skadades Magnus Hedström av ett anfallande vildsvin. Jaktkamrater med medicinska kunskaper var snabbt på plats. FOTO: PRIVAT Änglavakt vid vildsvinsattack Marginalerna på rätt sida, tur – eller rentav änglavakt. Oavsett hur man benämner saken, undkom en jägare i trakten av Valdemarsvik en närkontakt med en stor vildsvinsgalt utan livshotande skador. Men det kunde ha gått värre. Nog måste man säga att jägaren Magnus Hedström hade marginalerna på sin sida när han sista helgen i oktober attackerades av en vildsvinsgalt under en jakt söder om Valdemarsvik. Galtens sylvassa betar sprättade upp ett decimeterdjupt sår i ljumsken – men tursamt nog blev varken större blodkärl eller muskulatur skadade. – Man får nog kalla det för änglavakt ändå, berättar Magnus några dagar efter den dramatiska situationen. Han jagade tillsammans med kamraterna i sitt jaktlag, ute mot kusten i sydöstra Östergötland. – Jag gick som hundförare med en unghund, en wachtel, och vi skulle egentligen inte gå i vassarna utan i skogen. 86 SVENSK JAKT Nr 1 | 2024 Men hunden fick tag på något och drog ner i vassen ändå. På ett par hundra meters avstånd kunde Magnus konstatera att det stod stilla i vassen, och han kunde också höra att det blev konfrontation mellan vildsvin och hund. – Jag var helt enkelt tvungen att ta mig ut i vassen för att försöka få det att gå loss innan hunden skulle bli skadad. Galten gjorde då en krok och rundade mig. När han fick vittring av mig – vinden låg på utifrån havet – vände han 90 grader och gick rakt på mig. Han skulle ta mig helt enkelt, berättar Magnus. I tät vass är sådana utfall mycket svåra att skydda sig mot, framför allt eftersom det går så otroligt snabbt. Magnus avlossade ett skott mot galten när den dök upp, men det eftersök som senare följde visade att detta varit en bom. Vildsvinet som gick till angrepp bedömdes vara en galt på över 100 kilo. – Jag har alltid kevlarbyxor på mig när jag jagar i vassarna, men den här gången hade jag inte det eftersom vi inte skulle gå där. I tumultet som uppstod har jag inte någon klar bild av allt som hände, men galten sprang rakt på mig och fick ner mig på marken. – Jag vet att jag skrek och slog på den med bössan när den var över mig, men här har jag minnesluckor. När den till slut drog iväg med hunden efter sig, kände jag att benet domnade, så jag förstod att han hade skadat mig. Vid kontroll kunde han ändå konstatera att det inte pumpade blod ur såret, det handlade alltså inte om en skada på något större blodkärl. Magnus bestämde sig för att ta sig ur vassen och upp på land, eftersom han låg i vattnet och var genomblöt. – En jaktkompis som jobbar inom räddningstjänsten var först framme hos mig och gav första hjälpen. Vi har även en läkare i jaktlaget, som var med via telefon, så jag blev väl omhändertagen tills ambulansen kom. Jag har alltid med ett första förband-kit under jakt, som de kunde använda för att lägga ett tryckförband på såret. Väl på sjukhus kunde konstateras att det handlade om ett decimeterdjupt sticksår i ljumsken. – Men jag hade som sagt tur. Inget stort blodkärl punkterades, inte heller blev det några skador på muskulaturen, utan bara i hud och underhudsfett, berättar Magnus. Efter noggrann sårrengöring och med gedigen antibiotikabehandling är han nu hemma igen. – Jag är lite stel i benet, har svårt att böja på det, men jag har fått smärtstillande och ska snart tillbaka till sjukhus igen för kontroll av sår och dränage. Så man måste säga att jag med tanke på omständigheterna har klarat mig väldigt bra. – Jag vill också tacka alla de som hjälpte till, gav första hjälpen, tog hand om min hund och bar ut mig 400 meter till närmaste väg, säger Magnus Hedström. MARTIN KÄLLBERG Svensk Jakt Regionalt Sydost Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne Svensk Jakt Bernts betraktelser Svensk Jakt Nästa nummer