Nordens Tidning

Nordens Tidning 1 Nordens Tidning Innehåll Nordens Tidning Ledaren Nordens Tidning Slesvig - ett gränsland i Norden Nordens Tidning Ett råd och ett avtal En enhällig finländsk riksdag godkände NR-anslutn ingen den 28 oktober 1955. När rådet samlades till sin fjärde session i Köpenhamn i januari 1956 kunde rådspresidenten Bertil Ohlin (Fp) konstatera att den nordiska kretsen nu var fulltalig: ”Vi har upplevt att en stol stått tom, då Finland inte varit med, det land som på en utsatt post under århundraden värnat nordisk rätt och civilisation.” Sedermera har Färöarna och Åland 1970 och därefter Grönland 1984 upptagits i rådskretsen inom ramen för de danska och finländska rådsdelegationerna. Helsingforsavtalet – det nordiska samarbetets grundlag När sexstatsmarknaden EEC bildades 1957 kontrade de så kallade ”yttre sju” med att skapa frihandelsområdet EFTA. Danmark, Norge och Sverige var med från början. Sommaren 1961 beslutade EFTA-medlemmen Storbritannien att söka medlemskap i EEC. Kort därefter följde Danmark i britternas fotspår. Den marknadspolitiska splittring som riskerade att uppstå i Norden lämnade inte Nordiska rådets svenske kanslichef Gustaf Petrén någon ro. Han föreslog sin delegationsordförande Bertil Ohlin en långsiktig nordisk handelspolitisk uppgörelse och skissade också lämpliga former för en sådan. Folkpartiledaren nappade på Petréns förslag och föreslog hösten 1961 att en bindande juridisk konvention om det nordiska samarbetet skulle ingås. Snabbt väcktes medlemsförslaget A 23 av Bertil Ohlin, finländske talmannen Karl August Fagerholm och norske stortingsrepresentanten Finn Moe (A). Man ville slå fast vad som redan uppnåtts inom nordiskt samarbete i form av passunion, gemensam arbetsmarknad, socialkonvention och mycket annat. Trots upprepade påstötningar lyckades man inte få med någon från Danmark på förslaget. Nordiska rådets chefstjänstemän, med Gustaf Petrén i spetsen, arbetade hårt med att konkretisera vad som borde ingå i en kommande nordisk överenskommelse. Tre huvudskäl angavs för att ingå överenskommelsen: 1. Vid förhandlingar med EEC om en nordisk förbehållsklausul skulle man kunna hänvisa till ett samlat dokument. 2. Den tilltänkta nordiska överenskommelsen skulle göra det möjligt för de nordiska länderna att fortsätta sitt samarbete inbördes utan att mötas av anklagelser från EEC:s sida om diskriminering utåt. 3. Den nordiska överenskommelsen skulle göra det möjligt för Finland att fortsatt medverka i det nordiska samarbetet även om man inte blev associerad medlem av EEC. Parallellt med de nordiska förhandlingarna blossade den s.k. notkrisen upp hösten 1961. Sovjetunionen hade i en diplomatisk not till Finland aktualiserat militära konsulta- 8 nordens tidning nr 1 | 2012 Bertil Ohlin var rådspresident vid Nordiska rådets fjärde session 1956. tioner i enlighet med 1948 års vänskaps- och biståndspakt. Den sovjetiska framstöten slog ned som en bomb inte bara i Helsingfors utan även i de övriga nordiska huvudstäderna. President Kekkonen begav sig till Novosibirsk för att lugna de sovjetiska ledarna. De tveksamheter som funnits inte bara på dansk utan även norsk sida mot att ingå en förpliktande nordisk samarbetsöverenskommelse tonade bort under intryck av notkrisen. Norska Høyres ledande politiker John Lyng frågade vid det nordiska toppmötet i Hangö i november 1961 om Finland ansåg det vara viktigt med en nordisk samarbetsöverenskommelse. När statsminister Miettunen intygade att så var fallet godtog också Lyng konventionsförslaget. På vägen mot undertecknandet vid Nordiska rådets 10:e session i Helsingfors skedde betydande inskränkningar i den nordiska samarbetsöverenskommelsen. Regeringstjänstemännen ersatte systematiskt alla förpliktande skall i konventionsutkastet med det mera icke förpliktande bör. De finländska kommunisterna med Aarne Saarinen i spetsen lät sig ändå inte bevekas. Särskilt kritiska var de mot det nordiska avtalets koppling till EEC. Med 56 röster mot fyra antog Nordiska rådet rekommendationen om att ingå den nordiska samarbetsöverenskommelsen dvs. Helsingforsavtalet. Avtalet undertecknades av de fem nordiska regeringarna den 23 mars 1962. Detta datum har framför allt i Finland använts som tidpunkt för att fira Nordens Dag. Helsingforsavtalet har reviderats åtskilliga gånger. 1971 fördes bestämmelserna om Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet in i avtalet. 1974 lade man till artiklar om miljön. 1983 fick de tre självstyrande områdena sin förstärkta ställning. 1991 tog statsministrarna ett fastare grepp om det nordiska samarbetet. 1993 slogs det i avtalet fast att det nordiska samarbetet skedde i ljuset av det europeiska. Slutsatsen måste bli att ett i huvudsak informellt sam- arbete, som det nordiska, gagnats av att det finns en övergripande nordisk överenskommelse att hänvisa till. Politik är juridik också i Norden. n Nordens Tidning Helsingforsavtalet Nordens Tidning De svenska nordiska makthavarna Nordens Tidning Magnus samarbetar nordiskt diploma tiskt Nordens Tidning Finsk design i vildmarken Nordens Tidning Skärvor kring en symfoni Nordens Tidning Michaels nordiska skafferi Nordens Tidning Nordtiser Nordens Tidning Rivet i arkivet! Nordens Tidning Going Windward Nordens Tidning Att fånga vindarna i norr Nordens Tidning Kristin - sen debut för en av Isla nds största Nordens Tidning Röster i Norden Nordens Tidning Folkhögskolan som en del i samhäll ets globalisering Nordens Tidning Bornholm Nordens Tidning Porträttet Nordens Tidning Böcker Nordens Tidning Film Nordens Tidning Musik Nordens Tidning Det nordiska samarbetet Nordens Tidning Tipset Nordens Tidning FNUF Nordens Tidning Så in i norden Nordens Tidning På gång i Norden Nordens Tidning Kors & tvärs Nordens Tidning Medlemskapet