Nöjesguiden Malmö 1
att jag undrar om han själv likt Nosferatu lägger
sig i en av tankarna efter jobbet i väntan på nästa arbetsdag. Jag får en grundlig genomgång av alla fysiska och psykiska fördelar som behandlingen innebär. En utmärkt säljpitch – om jag inte redan hade betalat. Jag leds in i ett av de privata rummen där det finns både dusch och badrockar, och nu börjar spakänslan infinna sig på riktigt. SOM TILLVAL HAR jag beställt en form av ljusterapi som med hjälp av infraröda strålar ska mjuka upp huden och stärka kroppens barriär – because i’m worth it. I sann Patric Bateman-anda ställer jag mig framför denna infraröda vägg och låter strålarna genomsyra både mitt inre och yttre. Till detta finns inget bildbevis, men tänk er väggen som en blandning av grillen som värmer upp köttklumpen på kebabställen och backdropen till Benjamins Dance you off så är ni ganska nära. Oklart om jag är en klump kebabkött eller Benjamin i detta scenario. MEN! Det är faktiskt jätteskönt, och jag känner mig snabbt mer flexibel och mjuk i min D-vitamintörstande kropp. EFTER 15 SVEDDA minuter är det dags för the main event. Badet. Försiktigt exalterad inför en stunds skärm- och orosfri kvalitetstid öppnar jag locket till en tank som för tankarna till ett enormt muminhuvud och kliver ner i det kroppstempererade vattnet. Sedan stänger jag igen och låter mörkret omfamna mig. Halleluja! Frälsningen är kommen! – borde vara min första tanke, men andra saker 34 NÖJESGUIDEN | NR 3, 2025 pockar på min uppmärksamhet. 1. Det är jävligt kvavt här inne. 2. Helvete vad det svider. DET ÄR NÄMLIGEN så att för att få en människokropp att flyta så behövs en ohemul mängd salt i vattnet. Tänk er att ligga och flyta i Döda havet, men här med ett mer bekvämt avstånd från geopolitiska kriser. Jag har i min floating-hybris helt underskattat hur min sköra vinterhud ska reagera på att bli gravad, och det priset betalar jag när det är alldeles för sent. Ja, ja, fokusera på att andas tänker jag, men då kryper sig punkt nr.1 inpå. Jag har dessutom misslyckats med att sätta in de tillhandahållna öronpropparna ordentligt, och i öronen bildas nu små luftfickor som fylls av denna saltlösning. Resultatet blir att jag ligger och hyperventilerar medan kroppen förvandlas till Poprocks. Jag skulle ju frälsas, men verkar ha hamnat i purgatorium. EFTER NÅGRA MINUTER (antar jag – det är omöjligt att ha en tidsuppfattning där inne) händer det ändå – jag lyckas slappna av. Här försvinner som utlovat tid och rum, och tanken på en värld utanför känns under en kort tid helt avlägsen. Är det så här det känns för folk som inte har neuroser? Jag låter tyngdlösheten föra mig runt i den förslutna baljan till tonerna av… ingenting faktiskt. Det enda jag hör är det dova skvalpandet när vattnet träffar tankens kanter och det grumliga ljudet från vätskan i öronen. Trots att ljuden påminner om en äldre man som reser sig ur en läderfåtölj har de uppenbarligen en lugnande inverkan på mig. Jag känner hur kropp och sinne börjar förlora kontakt med varandra – som ett salt och blött nirvana. Jag tror att jag slumrar till, oklart. DET LIGGER NÅGONTING freudianskt över hela grejen. Det är som om jag har gått tillbaka till fosterstadiet och åter krupit in i mammas mage, och kan nästan förnimma en tid då jag var ohotad av världen. Så här skulle man alltid ha det. Jag hinner knappt avsluta den tankegången innan lampan tänds och jag naken, illröd och skrikandes åter kastas ut i verkligheten. – Grattis, det blev en 32-årig nervöst lagd kulturskribent. – Har ni ångerrätt? TORR OCH PÅKLÄDD kan jag inte hävda att jag känner mig pånyttfödd, men absolut stärkt av den respit från omvärldens kaos detta muminhuvud har skänkt mig. Jag inser att det enda sättet att verkligen fly tillvaron är att flytta in i vattentanken på heltid, men att ägna en dryg timme åt denna aktivitet får ändå ses som det näst bästa alternativet. Jag kliver ut i solen efter denna mitt livs märkligaste power nap och känner att världen kanske inte är så mörk ändå. Plötsligt surrar det till i telefonen: ”President Trump har…” ”JAG HAR I MIN FLOATING-HYBRIS HELT UNDERSKATTAT HUR MIN SKÖRA VINTERHUD SKA REAGERA PÅ ATT BLI GRAVAD”