Nollnitton 1
Text: Ulf Hjelting Bild: Pressbild/ Ea Czyk Vin,
mat och musik med Petter Han har läst konsthistoria i Uppsala och startat hamburgerkedja. Sen har han hunnit släppa 15 skivor också. Den fjärde mars kommer Petter till Conventum i Örebro. Debuten kom 1998 med Mitt sjätte sinne och efter det så var inte svensk hiphop sig lik. Med låtar som Mikrofonkåt och Vinden har vänt blev Petter ett namn på allas läppar. Du är jämngammal med personerna i band som The Hives, The Hellacopters, Inflames och Bonafide. Vad var det som gjorde att det just blev hiphop? – Jag växte upp på Södermalm i Stockholm i en konstnärlig familj. Pappa målade och mamma gillade inte amerikansk kultur – plast och kommersialism. Det var två kanaler på tv, Anslagstavlan, och reklam fanns bara på bio. Hiphopen blev mitt sätt att göra revolt. Allt detta hände i mitten av 80-talet, en tid av extrem amerikanisering inte bara i Sverige, utan över hela Europa. – Brorsan kom hem med reggaeplattor och jag gillade Brixton, konsten och formerna. Det var en fräschhet jag inte sett tidigare. Det kändes häftigt och med en attityd jag inte upplevt. Och det blev konsthistoria i Uppsala på universitetet. – Idén var egentligen att söka in på någon konstskola. Jag har alltid målat och ritat men det blev konsthistoria istället. B-uppsatsen handlade om gatukonst. Det kändes lite som att få uppleva sin barndom igen där jag blev runtsläpad på en massa konstmuseer över hela Europa. Saker jag inte förstod då fick en förklaring och att studera var skitkul. Det blev två terminer 14 innan skivkontraktet och debutplattan släpptes. Jag gillar fortfarande samtida svensk konst och särskilt Halmstadgruppen. Hus i Åre och på Koster. Har du lämnat Stockholms betong och asfalt? – Nej, nej! Absolut inte. Jag bor i Stockholm med min son och så har vi ett växelvis boende i Åre. På Koster har jag min konstateljé. Stockholm lämnar jag inte. Södermalm är där jag hör hemma. Hur gick det med hamburgerkedjan Käk? – Jag lämnade Käk och Håll käften-burgarna för två år sedan. Vi etablerade ju en restaurang i Örebro, men den fick vi stänga. Käk är avklarat för min del. Ja hamburgerhak öppnar och stänger hela tiden här i Örebro. Det räcker inte längre bara med en bra hamburgare – du måste erbjuda något mer. – Jo, jag har förstått det. Nu ska jag istället bli bäst på vin och har startat mitt eget vinhus med import. Varit med och skrivit två vinböcker. Jag är sån. Det är all in, liksom. Haha. Du har en lång karriär. Vad har varit roligast att göra? – Roligast har mina 15 plattor varit att göra, den senaste släpptes i september förra året och heter Hälsa Stockholm. Jag är en hyperaktiv person som går igång på att göra en massa grejer. Som yngre avslutade jag aldrig något. Så är det inte längre, jag går hela vägen från A till B och har varit konsekvent i mitt skapande. Det har varit en rolig resa och.. oj, så mycket plattor det blev. Jag är mest ödmjuk och tacksam att jag får jobba med det jag tycker om. Vad finns annars på din bucketlist? –Att få utvecklas som konstnär i målandet. Och att göra den där fulländande plattan. Jag vet att jag har det i mig. Det finns redan en blueprint. Det gäller bara att få ut den. Spelar du något instrument? – Nä, jag kan inte spela någonting. Min musikaliska utbildning är att jag samlade vinylplattor när jag var yngre. Jag vet hur en låt ska låta. Det finns en idé och jag litar på min instinkt. Jag behärskar visionen av vad en låt ska bli. Förutom Käk, vad är din relation till Örebro? – Förutom Käk så har det alltid varit en stad med mycket spelningar och föreläsningar. Örebro är en stad jag alltid passerar på väg till Koster. Vad händer på Conventum den 4 mars? – Jag har ett band som jag är ytterst tacksam för. Det blir blandat från 25 år av musik och givetvis från nya plattan. Numera är det ganska skönt att spela inför sittande publik. Det blir även lite historier i mellansnacket och vi har redan börjat repa.