STT 1
STT Vecka 42 torsdag 17 oktober 2013 23 ÖPPET BRE
V Fabeln om bussgaraget ANKEMO I Ankemo kommun fanns ett litet blomstrande brukssamhälle där glada och trevliga invånare levde och verkade. Här bodde också Vargen. (Detta utspelar sig på den tiden när man trodde att vargar var snälla, det här handlar alltså inte om rovdjursdebatten.). Vid den här tiden hade Vargen inget fast arbete, så han gick och funderade på om han kunde hitta på någon egen verksamhet. Han var duktig på det mesta, han kunde laga mopeder och tälja smörknivar, för att bara nämna något. Han brukade kunna hjälpa sina vänner och bekanta med både det ena och det andra. Om han nu bara hade en lämplig lokal at hålla till i så skulle han kunna starta eget. Hans granne, herr Uggla, som visste det mesta om allt och alla tyckte att Vargen skulle prata med borgmästare Bäver som stod för kommunens verksamhet, han skulstämd tid. Han tog också på sej att måla och snygga till garagets utsida. Just nu låg ärendet hos länsstyrelsen för Värsta Gåselandsregionen. le säkert kunna hjälpa till. Dessutom kunde herr Uggla berätta att kommunen ägde ett gammalt bussgarage som stod tomt, det var nog inte omöjligt att få hyra. Sagt och gjort! Vargen knallade upp till kommunhuset och knackade på hos borgmästare Bäver. Borgmästaren tog emot glad och god bakom sitt skrivbord. När Vargen så framsade sin fråga angående att få hyra ett garage, kikade borgmästaren vänligt över kanten på glasögonen och sa att visst, det går utmärkt! Snart var man överens och kontrakt skrevs. Vargen fick hyra på obeVargen var nöjd och belåten, han hade en liten verksamhet som gjorde att det gick runt ekonomiskt. Efter ett år som hyresgäst knackade han åter på hos borgmästare Bäver, den här gången för att fråga om möjligheten fanns att få köpa bussgaraget av kommunen. Borgmästaren kliade sig eftertänksamt på magen en stund och sade sedan att, visst, det kan vara en utmärkt idé. Kommunen hade förvisso planer på att stycka av och sälja området. Men beslut måste tas på höklart. Vargen bockade och gick. Det var väl bara att invänta papperskvarnarna. Tre månader senare kom den förväntansfulla Vargen åter på besök. Borgmästare Bäver puffade lite förstrött på sin cigarr och konstaterade att nu låg ärendet hos länsstyrelsen igen… Men herr Varg skulle nu vara så vänlig och vända sig till fröken Ekorre som var den som egentligen hade hand om det hela. Vargen blev lite brydd och frågade nu om det inte skulle bli någon försäljning. Herr Bäver viftade bort honom med att, jo självklart, inga problem. Men ta det med fröken Ekorre som sagt. Vargen knackade lydigt på hos fröken Ekorre och framlade sitt ärende. ret för ärendet. Denne hade ingen aning om att bussgaraget skulle säljas, men det låg just nu hos Lantmäteriet och det var inget att göra åt på ett bra tag… Vargen började tänka på en saga som hans moder en gång berättat för honom. Den handlade om en herre Vargen började tänka på en saga som hans moder en gång berättat. Fröken Ekorre såg också en smula brydd ut. Oj då, det hade hon nog egentligen inte koll på. Men om herr Varg kunde gre ort. Just nu låg faktiskt ärendet hos länsstyrelsen för Värsta Gåselandsregionen, men det var egentligen bara en formalitet. Herr Vargen skulle höra av sig igen om sex månader, då skulle allt vara klappat och klart, sade borgmästaren. Perfekt, tyckte Vargen och fortsatte sin verksamhet. Efter de sex månaderna var det så dags för nästa besök på kommunhuset. Borgmästare Bäver såg först lite förvånad ut men sade sedan att, javisst ja, det där ärendet har väl Lantmäteriet hand om nu tror jag. Hör av dej om tre månader så ska det vara vara så vänlig och ringa följande dag så skulle hon ta reda på hur det förhöll sej. Nu började Vargen känna en viss irritation, men väluppfostrad som han var sade han inget, utan väntade till nästa dag. att även den frommaste Ibland kan det hända varg får nog och blir arg. som gick till skräddaren för att få en rock sydd åt sej. Men varje gång han kom till skräddaren så blev han ombedd att komma tillbaka nästa vecka och till slut “bidde de ingenting”. Åren gick När han så ringde upp fröken Ekorre dagen därpå fick han beskedet att, jo då självklart ska Vargen få köpa, meeen… det skulle nog ta ungefär ett halvår till innan det var klart. Nu hade inte Vargen tid att hålla på att krångla så han jobbade på och såg tiden an. med ungar skaffade ett annat arbete för försörjningens skull. Det olycksaliga garaget bara stod där. Varje gång han frågade herr Lejon eller borgmästare Bäver blev resultatet det samma, antingen låg problemet hos Länsstyrelsen eller hos Lantmäteriet. Han fick vackert avvakta, men man lovade att göra en nödvändig reparation av taket som började läcka. och Vargen som fått en kull Nästa kontakt med kommunen ledde inte till någon ljusning. Den här gången blev han hänvisad till herr Lejon som tagit över ansvaEfter åtta år frågade Vargen borgmästare Bäver om det möjligen skulle kunna bli någon reparation av taket. Självklart! Sade herr Bäver, det ska vi fixa per omgående. Herr Varg förstår att det området där bussgaraget står har vi stora planer för, och jodå vi jobbar på med det här, nu är det inte långt borta med en försäljning. Året efter byggde herr Trana ett fint museum för tegelstenar inte så långt från Vargens garage. Aha! tänkte Vargen, det måste betyda att alla procedurer med tag tills man hade bestämt hur området skulle disponeras. Vargen undrade då hur det kunde komma sej att herr Trana bara sådär enkelt kunnat få bygga sitt museum. Lantmäteriet är färdiga! Men både Lejonet och Bävern skakade på huvudet och sade att, nejminsan, så enkelt är det inte. Herr Varg får allt vänta ett seras ut för att intresserade personer skulle kunna lägga in anbud. Vargen frågade då lite försynt om borgmästaren behagade skämta? Han hade ju faktiskt ända från början blivit lovad att få köpa!? Hur var det nu med alla fagra löften? Då blev Lejonet arg och röt, att herr Varg ska inte komma med några insinuationer och att herr Trana minsann är en betydelsefull medborgare. Slokörad lovade Vargen att tänka på detta. Sedan följde några år av tjat från Vargens sida och löften från borgmästarens sida, allt medan garaget förföll med sitt läckande tak. Ibland kan det hända att även den frommaste varg får nog och blir arg. Så vår vän slutade att betala hyran och Lugnt och sakligt förklarade han för borgmästaren att hade svårt att begripa det byråkratiska resonemanget, men att han inte iddes bråka, utan inom kort skulle utrymma bussgaraget. Borgmästaren krafsade sig lite förstrött på magen och sade att, i så fall måste nog herr Varg ha fått detta skriftligt från någon av kommunens tjänstemän, annars gäller det inte. Vargen som nu kände blodet rusa åt huvudet fick bita sej riktigt hårt i tungan och räkna till tjugofem innan han svarade. Jaha, då var saken klar då sade herr Bäver, men ni behöver inte betala någon hyra för de sista månaderna. Hur var det nu med alla fagra löften? gick sedan för att konfrontera borgmästare Bäver. Vargen berättade i tydliga ordalag att han nu fått nog av sin hyresvärd och ämnade säga upp kontraktet. Herr Bäver satte fingertopparna mot varandra och betraktade Vargen över kanten på glasögonen, och sade sedan allvarligt, att jaha det var ju tråkigt, men nu har det faktiskt blivit dags att sälja bussgaraget. Jodå så var det, det skulle annonEn vacker morgon om våren kom en grävmaskin larvande och jämnade hela rasket med marken. Ja så kan det gå till, men betänk att det bara rör sej om en underhållande fabel. I verkligheten skulle det ju aldrig gå till på det viset! Sensmoral: Även en Varg kan användas som mjölkko. INSKICKAT AV ULF HINDSTRÖM En tid senare lades garaget mycket riktigt ut till försäljning. Men eftersom ingen var villig att betala det kommunen ansåg att det vara värt så rann det hela ut i sanden. För vem bär du ditt rosa band?